Vår lånehund är här och sätter Bodil på plats. Så skönt! Efter lite inkörsproblem – när Narnia (ja, hon heter så…) kom hit och upptäckte att en liten snorvalp tagit hennes plats i vår familj, och Bodil grät högljutt när vi gosade med Narina – så funkar det riktigt bra. Bodil är alldeles för kaxig för sitt eget bästa, och Narnia markerar tydligt att det inte är okej. Bodil behöver någon som hugger ifrån och visar att hon inte får bestämma, hon kommer bli helt odräglig mot andra hundar annars.
Och dessutom är Narnia extremt väluppfostrad och en utmärkt förebild för Bodil, som redan börjat uppföra sig tycker jag. Underbart!
Och så är de så gulliga för att de är så lika. Inte en slump att vi fastnade just för Bodil.