Jag gick ut för att hämta tidningen och möttes av ett magnifikt frostlandskap.
Men promenaden slutade i fiasko, ingen tidning! Är det helgdag…?
Månad: oktober 2014
Jag blir verkligen glad av att köpa saker. På riktigt känner jag stor tillfredsställelse när jag kommer hem med och packar upp nya grejer. Jag tror det hänger ihop med att jag gillar förändring. Hur som helst passar inte mitt stora shoppingbehov (nåja, begär kanske snarare) in i vår ekonomi eller vår präktiga ekologiska livsstil. Tur då att det finns loppis, där jag med gott samvete kan shoppa loss och släpa hem hur mycket som helst och det gör bara gott för världen! Och mig. Men världen, tänk på den!
Igår åkte jag och Ines till Returskänken i Norrtälje, de har halva priset på allt varje tisdag. Vilken galen shoppingtur! Fick inte in allt i bilen ens, Jonathan fick hämta resten efter jobbet. 400 kronor betalade vi för allt. Här är ett urval:
Sex stolar som kommer bli supersnygga med nya dynor, lite sandpapper och olja – 50 spänn för alla!
Fyra fina sovtäcken som jag tänkte man kan ha i trädgården i sommar – antingen att ligga på i gräset eller som filtar under kyliga sommarkvällar när man sitter ute och fikar. Tror jag gav 25 kr för alla fyra. Och så den där fina tvättkorgen för några tior. Nån som vet hur man fräschar upp en sån?
Kanske finast av allt ändå var den här lilla ljusstaken. Jag är besatt av såna där rosor i glaskulor ni vet, men Jonathan tycker att de är supervulgära så de är bannlysta i vårt hem. (Jag tycker alltså att de är vackra på riktigt, inte på ett ironiskt kitsch-sätt.) Men den här köpte jag för fem kronor (!!!) och smög in i mitt arbetsrum. Titta vad fint de små luftbubblorna glittrar!
På vägen hem stannade vi hos en gubbe i Svanberga som sålde Grön Anna-porslin och kittade upp oss på lite nya assietter och kaffekoppar, samt den här enorma tekoppen som jag inte ens visste fanns. Vilken lycka!
Allvarligt, jag är nog en simpel människa. Idag när jag stod och stekte falukorv, barnen satt i soffan och kollade Netflix och Jonathan stökade med något i gästrummet, då kände jag mig plötsligt så himla lycklig över vårt liv som vi håller på att skapa här – allt känns så rätt och bra.
Det enda som känns jobbigt är att Morris för det mesta är så långt borta. Men annars – tydligen krävs det inte mer än ett hus, en familj och falukorv för att jag ska bi lycklig och känna mig fullkomligt nöjd.
Okej, fick ett roligt jobbesked imorse också, och så har jag gjort riktigt bra loppisshopping idag. Det spelar nog in.
Kategorier
Hallen
Så här såg vår hall ut för några dagar sen:
Men nu! Efter ett ryck och några timmar i verkstan (för Jonathan):
Både klädstången och den lilla hatthyllan till barnen har vi hittat i grovsoprummet i Kärrtorp, liksom hyllan och sittbänken, som från början var ett djupt fönsterbleck. Några krokar saknas – vi hittade några i en garderob här som vi tänkte använda, jättesnygga i tvinnad ståltråd eller hur man ska säga. De tänkte vi fästa på sidorna om klädstången för att hänga väskor och sjalar på, och för slappisar som inte orkar hänga jackan på en galge. Korgarna köpte jag på Jysk av alla ställen!
Nåja, inte så välstajlat kanske, men det ser ut som att sakerna står där de står med flit i alla fall = framsteg!
Den här bilden tog jag med så vi har nåt att skratta åt om två veckor när hallen ser ut som den översta bilden igen.
Men det här är egentligen inte ”efter”-bilderna, utan ”mellan”-bilderna; vi har inte den permanenta lösningen här utan den semi-permanenta. Det där tillståndet som liksom funkar och duger. Vi kan ju inte ha allt i kartonger tills vi har tid att göra det perfekt. Men när det är klart, om några år, ska det se ut såhär nånting:
Fast det förstås, egentligen har vi tänkt bygga om hela entrén och göra punschveranda. Men såna rena lyxprojekt ligger minst tio år framåt i tiden känns det som.
Kategorier
Krattar i motvind mitt i livet
Idag har det varit så skönt väder, milt och soligt och nästan vårlikt. Jag och Ines har räfsat löv i trädgården. Jag hade inte ens tänkt på alla de där löven förrän jag fick för mig härom dan att de behövde räfsas bort. Sen har det regnat och jag har stört ihjäl mig på löven.
Men när vi var klara med halva gräsmattan började det blåsa, och att kratta i motvind visade sig vara rättså hopplöst. Dessutom rasar det ju ändå ner nya löv hela tiden…
… så jag gick in och lagade coq au vin istället.
Men medan jag stod där och krattade tänkte jag på livet – det är sånt man hinner med när man krattar. Jag tänkte: om någon sagt till mig för tio år sen, när jag gick på JMK och festade och var singel, att jag skulle hamna här. Då skulle jag tamejtusan inte trott på det. Men att jag nu går här och räfsar löv och njuter av att solen skiner och att löven och jorden och gräset doftar så gott. Det måste ju betyda att jag är medelålders.
Kategorier
Mord i natt
Nu har vi ett liv på vårt samvete. Och fler lär det bli! I natt gick en dum liten mus i fällan. Nu ligger hen i frysen för att vår vän Jenny på SMI ska…eh… undersöka den i forskningssyfte.
Önskar att det fanns något sätt att skrämma bort dem – det känns som ett sisyfosarbete att döda dem – vi kan ju inte ha ihjäl dem alla, det kommer alltid att komma en mus till efter att vi har dödat en.
Kategorier
Möss! Omg!
Bilden visar två tomma musfällor, ett äpple inrullat i tidningspapper samt lite tidningsfnul från en tidigare musattack.
Nu har de flyttat in – mösen. De käkar på äpplena som vi har i smatten under trappen, det ser faktiskt ganska gulligt ut; de öppnar tidningspappret som ligger runt äpplet, gör sig en bekväm liten grop och sätter igång att käka. Skalet spottar de ut och lämnar i små prydliga högar.
Men hur som helst, vi vill ju inte ha dem i huset. Vore inte kul om de tog sig till köket till exempel. Så vi köpte såna där små manicker som man sätter i kotakterna, de sänder ut nåt slags ljud som ska skrämma mössen. Ett paket till Morris hus och ett paket till oss – det var tusen spänn det. Men mössen sket högaktningsfullt i våra skrämselförsök – nya gnagda äpplen hittades precis intill musskrämmaren under trappen.
Vi trappade upp: musfällor. Lömskt placerade intill ett smarrigt äpple. En timme senare; äpplet är gnagt men fällan orörd!
Vad är nästa steg…?
”Finns det tjuvar på landet”, frågade Sixten härom dan. Tjaa, det gör det väl – men jag får ändå anstränga mig för att komma ihåg att låsa dörren när jag går hemifrån.
När vi skulle iväg på en middag härom dan tänkte varken jag eller Jonathan på nycklar eftersom Morris var kvar i huset. Emellertid tog han bussen till stan efter någon timme – och stockholmare som han är låste han naturligtvis efter sig.
Så när vi kom hem på kvällen var vi utelåsta. Ines frågade ängsligt om vi kanske kunde sova i vedboden, och Sixten sken upp och sa ”tänk om det här är en dröm!”
Efter att ha gått runt huset och fåfängt känt på alla dörrar och fönster gick min rådiga man och hämtade kofoten (lyckligtvis var magasinet inte låst). Vi bröt en stund på källardörren men fick ge upp.
Ny snilleblixt! Balkongdörren! Jonathan klättrade upp…
Men den sabla haspen satt hårt. Efter att ha övervägt och förkastat möjligheten att åla in under verandan och klämma in ett barn genom det pyttelilla källarfönstret valde vi vårt minst viktiga fönster – det i smatten under trappen – och försökte försiktigt plocka ut en ruta. Som såklart gick sönder, men vi kom in!
”Det känns som om vi har varit i ett annat land”, sa Ines när vi klev in. Och nu är fönstret lagat så fint så det känns nästan som ett sånt där fint kyrkfönster.
Kategorier
En chansning
Egentligen är jag ett stort fan av saker som luktar tuttifrutti – men jag antar att det plötsliga suget efter ”naturliga” produkter är ett led i min anpassning till den nya gröna vågen-tillvaron.
Jag fick en deodorantsten (någon slags kristall?) någon gång som tonåring. Efter att ha gnuggat armhålorna med den i någon vecka stank både den och jag gammal gubbsvett, så efter det har jag hållit mig till helt vanliga tuttifruttideodoranter. Men som ett led i min klimatångest har även någon slags kemikalieångest smugit sig på. Varje gång jag rullar deo under armarna tänker jag ”aluminium” (för visst finns det aluminium i deo?), och så tänker jag på att det sitter en massa körtlar där som säkert absorberar aluminium och all möjlig cancerogen skit. Och på att jag alltid har lite eksem eller något slags utslag i närheten av armhålorna.
Så! Idag slog jag till – tadaaa – på den här hippieprodukten. Vi får väl se hur jag luktar om en vecka.
Kategorier
Luftslott
Den här bloggen borde heta Luftslottet eller nåt. Den består ju bara av fantasier om allt vi ska åstadkomma här på gården och i huset. Jag vet, vi har bara bott här i tre månader – men vi har ju inte ens packat upp alla kartonger! Jag blir otroligt rastlös när saker inte händer direkt, samtidigt om jag kan skjuta upp saker hur mycket som helst.
Sen har jag liksom någon slags tanke om att allt kommer ordna sig på något sätt ”i framtiden” – jag tror att nästa vecka ska bli mindre stressig (för att jag inte hunnit dubbelboka mig på 40 grejer ännu) och så tror jag att i morgon kan jag nog sätta mig och jobba direkt när Jonathan och barnen har stuckit, vilken arbetsdag det blir då! Så sjukt effektiv jag kommer vara. För av någon anledning så tror jag inte att jag kommer behöva plocka undan och bädda och sätta på en tvättmaskin och svara på några mejl och läsa hela tidningen och facebooka lite innan jag kan sätta igång, i morgon behövs ingen startsträcka.
I ett köksskåp står en massa fina små kristallglas som jag har fått från mormor. Snart kommer jag att börja använda dem när jag gör fina dukningar, barnen ska få dricka hemgjord saft ur dem. Fast nu blev det visst falukorv till middag idag också – just idag körde det ihop sig så det blev inget långkok (men i morgon!), så jag skippar findukningen, och så har jag ju inte kokat nån saft än, så då känns det ju inte värt det att dra fram en pall för att nå de där glasen, jag tar de vanliga idag.
Och just i morse serverade vi visst barnen frukost framför tv:n, men egentligen har vi ju tänkt att barnen ska göra sin egen frukost och sitta i köket, så blir det nog nästa vecka när vi kommer upp i lite bättre tid.
Och apropå barnen; jag rensade i deras rum igen, fast det var sista gången, för från och med i morgon ska de ju städa själva varje kväll innan de går och lägger sig. Men jag gör den här sista upprensningen så kommer det funka bättre sen.
Och okej, det blev tv-spel efter skolan fast vi hade pratat om att pyssla tillsammans, men just idag var barnen så trötta och jag också.
Men i morgon! I nästa vecka! Till våren. Då.