Soluppgången i tio minusgrader efter ett snödygn är ju helt magisk! Inte lika magiskt att försöka gräva fram bilen, så det struntade jag i och jobbade hemma istället.
Jag har skottat en gång till vedboden, en till komposten, en till soptunnan, en till brevlådan, en till parkeringsplatsen. Kom ihåg i mars att jag sa i januari att det är kul att skotta – man får bra träning samtidigt som man liksom leker i snön. Ungefär.
Såhär såg det ut igår morse när jag drog upp rullgardinen…
Och gick ut och hämtade tidningen…
Morris hus från vägen.
Och sen snöade och snöade och snöade det hela hela dagen, nu syns inte bilarna alls under all snö. Vi skulle inte kunna ta oss härifrån utan att skotta fram bilarna och skotta oss ut från gårdsplanen – före lunch hade vi inte kunnat köra upp till stora vägen ens eftersom grannen inte hunnit ploga vägen. Det känns verkligen exotiskt att vara så här utlämdad åt vädrets makter!
(Jamen skratta inte – kom ihåg att jag har bott i Stockholms innerstad under större delen av mitt liv!)
Vad underbart det är att ha barnkalas på 160 kvadratmeter istället för 90! Märkte knappt de tio barnen.
Sexåringen tog kalasförberedelserna på största allvar.
Mamma fotade alltid våra kalasbord före och efter plundringen – men här gick det civiliserat till så det var ingen vits (förtydligande: detta är alltså en före-bild).
Fina kalasgrejer från Ikea.
När alla är lediga – pust! Visst är det härligt, men till slut är jag så jävla trött på min familj, och Sixten och Ines flyger på varandra stup i kvarten i ren uttråknad. Och Jonathan är definitivt trött på mig för att jag är så tjurig.
Igår jobbade jag i Stockholm, men idag: körde barnen till skolan, snöblandat regn, blöt om fötterna, gjorde en brasa när jag kom hem och dukade upp frukost framför tv:n. Brukar aldrig kolla på morgon-tv annars men på nåt sätt kändes det extra lyxigt.
Nu ska jag gå upp och sätta igång med dagens arbete och vara ifred hela dagen!
(Jag behöver en bättre kamera…)
Nu är det slut på julsegandet. Idag städar jag ut julen, planerar vårens jobb och gör ett allmänt ryck. Nu börjar det året då jag kommer ha så mycket bättre styr på allt, efter de senaste månadernas post-flyttkaos. Konstigt att det betyder så mycket bara att vända blad i kalendern, inget har ju hänt mer än att det blivit ett nytt år.
Vi ska skaffa kontroll över ekonomin: företagen (gården är ett företag och så min frilansverksamhet), försäkringar, sparande, renoveringsbudget.
Jag kommer planera min tillvaro bättre och skilja på jobbtid och fritid trots att jag styr mina tider själv, och inte jobba på kvällar och helger. Slutprokrastinerat! Dessutom ska jag se till att få andra saker gjorda på kvällarna istället för att sjunka ner i tv-soffan. Man har ju mer energi än man tror bara man får arslet ur vagnen och tar sig för nåt.
Apropå tv-soffan; jag kommer inte att använda datorn eller telefonen i sängen på kvällarna utan istället hugga in på den jättehöga boktraven på sängbordet som jag egentligen längtar efter men aldrig har ro att ta mig an.
Firar allt detta med en bild på Sixtens nya frisyr, som han gör själv genom att gnida skallen med blött toapapper.
Ps. Jag kommer använda tandtråd varje dag också.
Det är ju kontrasterna som är grejen. Att jag kan börja en dag med att slita i skogen några timmar – frisk luft, solsken, natur, bitande kyla, ett rejält träningspass…
Och sedan tina upp i en varm dusch, piffa mig lite och åka till stan, möta upp Morris för middag och teater med vidhängande glammig förfest:
Det är det som gör mitt liv så jäkla perfekt helt enkelt!
Så otroligt fint att kunna ha fem vuxna och tre barn på nyårsmiddag med övernattning utan några som helst problem! Barnen leker på övervåningen, de vuxna hänger i köket, alla får plats att sitta och äta i vardagrummet. Fyrverkerier i mörkret vid sju och champagne vid tolvslaget. Alla sover bekvämt och bra i olika rum, och så brunch dagen efter och ännu mer lek för barnen innan gästerna åker hem.
Jag är värdelös på att fota när det gäller, det här är min enda dokumentation av kvällen:
Och idag känns det ungefär såhär:
