Jag vaknade på hotellet i London i lördags av ett mms från Jonathan – han och barnen hade fiskat kräftor! Vi har tydligen servitut på det.
I söndags kokade Jonathan dem i dill och salt. Lite äckligt att man stoppar ner dem levande i kokande vatten, men de dör ju snabbt.
Och igår gjorde Sixten och jag kräfthattar och styrde upp århundradets minsta kräftskiva. 13 kräftor dukades fram, snapsglas hittade vi inga, men väl likörglas – vi skålade i vatten och sjöng snapsvisor.
Min första kräfta var jättegod, men min andra smakade gammal dy, och då tappade jag sugen. Men barnen och Jonathan åt upp resten, och Sixten och Ines sa flera gånger: tänk att vi har fångat de här själva.
Bodil kunde absolut inte förstå varför vi fick vara i sängen men inte hon. Till slut la sig Jonathan på en madrass på golvet, och hon la sig på hans ansikte och sov gott hela natten. Sen kissade hon på madrassen.
Igår fick vi ta hem Bodil!
Det kändes lite som att lämna BB med en bebis, när vi gick ut till hissen med henne i en filt.
Men Bodil har tagit flytten från höghuset ut på vischan med ro. Hon är glad och nyfiken och trygg med oss. Enda bakslaget var när surhönan Snövit duva kom utstörtande med uppspärrade fjädrar för att försvara sin ägghög, och gjorde ett utfall mot Bodil, som ylande sprang och gömde sig. Men det var bara bra, sa vår granne Krisitna, att hönsen sätter henne på plats från början, så kanske hon har respekt för dem sen.
Nu har hon somnat av utmattning efter ett större slagsmål med en filt. Jag ska börja jobba lite och försöka samla ihop mig efter Londonresan. Älskar att komma hem, men det tar liksom ett tag för mig att ta hemmet i besittning igen – måste oftast städa för att det ska kännas riktigt bra, haha.
Äntligen har vi hittat en bra skänk till barnens rum – vi tänkte att det är bättre att ha deras kläder i ett skåp än i lådor, så kan de plocka fram själva.
Den här snygga pjäsen, och en till i björk, minst lika fin, köpte vi på Blocket för 400 kronor styck! Sicket kap va!
Jag möblerade om i barnens rum, så skänken står där skrivbordet stod förut. Det blev verkligen bra, även om Ines har varit förbannad halva dan och anklagat oss för att ha förstört hennes hem. Hon gillar inte förändrignar.
Jag passade på att rensa och röja i barnens rum, hur kan det samlas så mycket skit där? Jag tycker inte vi köper så mycket skräp – de får aldrig happy meal på donken, och vi köper nästan aldrig grejer till dem annat än till födelsedag och jul. Ändå rensar jag ut en kartong, minst, varje gång jag rensar upp därinne.
Fotade huset när jag var ute och stängde om hönsen. Funkar inte med mobilkameran, men det ser ändå mysigt ut.
När jag var liten hade jag massor av brevvänner. Kanske 30 stycken eller så. Nästan varje dag låg det ett tjockt, färgglatt brev till mig på hallmattan från någon av mina brevizar. Vi skrev om ditten och datten till varandra, det viktigaste var egentligen inte innehållet utan själva presentationen: olika färg på pennorna för varje rad. Olika brevpapper för varje sida. Klistermärken. Glitter. Gem… Sånt där. Ofta avslutades brevet med en lista över ens status för tillfället, liknande den jag hittade hos Underbara Clara som hon hade snott av Sandra Beijer.
HUR SOM HELST! Här kommer min lista. Den första på 25 år.
1. Var är din mobiltelefon?
Intill mig på bordet. Inkopplad i datorn som vanligt. Jag tappar bort den flera gånger om dan, och nästan alltid hittar jag den i fönstret på lilla toan.
2. Var är din andra hälft?
Min andra hälft… Hela jag är på samma ställe. Men min man är i barnens rum och läser för dem.
3. Ditt hår?
Mår risigt pga ekologisk shampotortyr. Kliar också hela tiden av inbillade löss – Ines får löss hur lätt som helst, vi luskammar oss varje dag såhär i skolstartstider.
4. Ditt humör?
Känner mig bedrövad över tillståndet i världen. Tänker hela tiden på treåringen som föddes i krig och kaos och drunknade i Medelhavet.
5. Din dagsplan?
Okej, det är inte mycket kvar av den här dagen. Jag har fixat lite med en rolig grej som jag inte har berättat än – vet inte varför, men det känns lite hemligt. Sixten har varit hemma idag också, han har hjälpt till. Ikväll tänkte jag kolla på Aktuellt och jobba lite.
6. Det bästa du vet? Va, det går ju inte att svara på. Att planera en resa till exempel, köpa biljetter och börja kolla efter kul grejer att göra/se/uppleva. Eller att kliva ut på trappen en morgon när solen skiner och överrumplas av naturens prakt. Mina barn. Att vara hemma. Att ha gäster och laga mat och dricka vin. Att gå och lägga mig när lakanen är nytvättade. Ah, en massa saker.
7. Din dröm i natt? Det var något om ett otäckt djur som liksom bet sig fast vid mig, som jag försökte skaka av mig…
8. Ditt livsmål?
Jösses. Jag kör liksom inte med mål, motton, inspirerande citat och sånt. Men alltså… Vara lycklig och göra gott?
9. Rummet du är i? Vårt kök. Tycker så mycket om det fastän det är rätt sunkigt. Just nu luktar det väldigt gott eftersom jag och Ines har bakat bröd.
10. Din hobby? Öh. Vara hemma hos mig själv och fixa och fiffa med olika grejer – typ baka eller måla om något. Är det en hobby, att vara hemma?
11. Din skräck? Trånga utrymmen. Bråddjupa hav. Att mina barn ska dö, det är såklart den stösta skräcken.
12. Var vill du vara om sex år? Då är jag 44 år… Jag vill vara ungefär där jag är nu, fast att saker och ting har fallit på plats ordentligt; vi är klara med de tråkiga renoveringarna, förmodligen håller vi på med de roliga. Vi har nästan blivit självförsörjande, och så har vi dragit igång någon verksamhet här på gården som vi kan tjäna lite pengar på. Morris är ju vuxen då, nästan 22 år (!!!!), Sixten är 14 och Ines är 12. Vad gulligt!
13. Var var du igår kväll? Hemma. Kände mig lite halvrisig och gick och la mig tidigt med en bok.
14. Vad är du inte? Musikalisk. Modig. Tråkig.
15. En sak du önskar dig? En massa pengar så att jag inte behövde jobba så mycket utan kunde ägna mig åt roliga projekt på gården.
16. Var växte du upp? I Stockholm, på alla delar av Södermalm.
17. Det senaste du gjorde? Gjorde mackor av det nybakta brödet till mig och barnen.
18. Dina kläder? Ett par svartvita bomullsbrallor (som sprack idag – och igår sprack mina favoritjeans!), ett linne, en munkis.
19. Din tv? Är stor och fin och står i vardagsrummet.
20. Ditt/dina husdjur? Två katter (eller en, det var väldigt länge sen vi såg till Bertil), åtta höns, två kycklingar och en tupp. Och snart en hund! Och kanske en ny laddning kycklingar.
21. Din dator? Är en Macbook Air.
22. Din bästa ägodel? Gården! Annars min mobil.
23. Saknar någon? Min lillebror och hans familj som bor utomlands.
24. Din bil? Vi har en Volvo v70 och en Citroën som jag har glömt modellen på, en pytteliten bil. Jag gillar båda men kör mest Volvon, Jonathan pendlar ju varje dag och Cittran är bensinsnålare. Skulle vilja ha en elbil, det vore coolt!
25. Något du inte har på dig? Kavajer och blusar och sånt. Jag känner mig så otroligt utklädd i den typen av ”fina” kontorskläder.
26. Favoritaffär? Wholefoods! Jag älskar wholefoods. Önskar de fanns på Knutby torg i Norrtälje.
27. Din sommar? Den var regnig och tillbringades till största delen på ladutaket. Men augusti blev ju fin! OCh då var det lylligt att bo på landet.
28. Älskar någon? Ja, många! Allra mest mina barn. Fan vad jag älskar dem. (Vem har hittat på den här listan egentligen? Kanske en 12-årig breviz.)
29. Favoritfärg? Gult.
30. När skrattade du senast? Jag skrattade när Sixten hittade på en matteläxa åt Ines och hon svarade ten tausenpå allt.
31. När grät du senast? Helt nyss när jag läste Aftonbladet. Gråter varje dag nuförtin över sakernas tillstånd.
Världen är en vidrig plats full av nöd och förtvivlan – 30 miljoner barn på flykt, det är helt ofattbart. Men vi har skapat en egen liten oas där det mesta är fint. Sixten är sjuk och hemma idag – jag hör hur det rafsas i legolådan i barnens rum. Tvättmaskinen surrar, vinden viner, regnet smattrar mot rutan. Jag funderar på om det rentav är läge att elda i vedspisen idag. Känner mig oändligt tacksam över allt vi har!
Jag ska stöka undan lite jobb, sen ska jag och Sixten göra en nedräkningstavla med en ruta att bocka av för varje dag till julafton. Och så ska vi baka lavendelskorpor.
Igår kväll var Jonathan och Ines ute och tog upp den sista potatisen. På vägen in stängde Ines om hönsen och räknade dem – en saknades! Snövid duva satt inte på pinnen i hönshuset med de andra. Vi letade, men det enda spåret efter henne var några vita fjädrar på gräsmattan.
Det känns ju sannolikt att hon blivit tagen av en rovfågel, eftersom jag faktiskt mötte en igår morse. Men den såg så liten ut, jag kunde inte tänka mig att den kunde ta en bjässe som var dubbelt så stor som den. Eller? Jag borde nog inte släppt ut hönsen igår, men jag tycker synd om dem när de måste gå i den där tråkiga hönsgården.
Hela familjen tog förlusten med ro – Ines tyckte det var synd eftersom Snövit duva just höll på att bli tam (och Morris såg mest förvirrad ut – han hade nog inte noterat att vi hade en höna som hette Snövit duva). Men annars är både vi och barnen rätt osentimentala, har det visat sig. Sixten blev ledsen när Mumin skulle halshuggas, men kanske var det för att det var en överlagd handling från vår sida. Men annars har de ett ganska okomplicerat förhållande till döden – små djur dör, helt enkelt.
VÄNTA! Nu hittade vi henne, hon låg i redet i hörnet bakom kycklingarnas bur. Undra om hon har legat där hela tiden? Det var ju mörkt i hönshuset igår när vi letade, och vi kollade nog bara på sittpinnarna. Hurra! Dubbelhurra om hon dessutom besämt sig för att ruva på ägghögen som hönsen samlat på sig där nere i hörnet.
Jag vaknade på hotellet i London i lördags av ett mms från Jonathan – han och barnen hade fiskat kräftor! Vi har tydligen servitut på det.
I söndags kokade Jonathan dem i dill och salt. Lite äckligt att man stoppar ner dem levande i kokande vatten, men de dör ju snabbt.
Min första kräfta var jättegod, men min andra smakade gammal dy, och då tappade jag sugen. Men barnen och Jonathan åt upp resten, och Sixten och Ines sa flera gånger: tänk att vi har fångat de här själva.
Och Bodil undrade vad vi sysslade med däruppe.
