Jag hittade några gamla mobilbilder från en visning vi var på för två år sen, av en helt underbar gård.
Gården var otroligt förfallen – det fanns två bostadshus, det ena var i rivningsskick och det andra hade bland annat stora vattenskador efter att ett element hade frusit sönder. Tur att vi tog vårt förnuft till fånga och slog fantasier ur hågen om att bo i husvagn på tomten under renoveringen. Men å vad fint det var ändå! I ladan fanns ett jätteporträtt av Torbjörn Fälldin, och i källaren hade någon målat en häst i naturlig storlek på väggen.
Vi hade med oss mamma på visningen, och en tant kom fram till henne och sa:
Det spökar i det gröna huset!
Ojdå, sa mamma, vem är det som spökar?
Det är det man inte vet! sa tanten allvarligt och spärrade upp ögonen.
Efteråt berättade Ines för folk att vi inte kunde köpa gården för att det spökade i det gröna huset.
När vi träffade samma mäklare igen (på visningen av det som blev vår egen gård, som jag har bloggat om här) berättade hon att tanten var ett medium som någon tagit med sig till visningen. Helt magiskt!