Vi befinner oss just nu i Iguazú i norra Argentina, på gränsen mot Paraguay och Brasilien. Det är 30 grader i skuggan, vi hänger vid poolen och läser och väntar på att åka till flygplatsen för att dra tilbaka till Buenos Aires. Två dagar har vi tillbringat i nationalparken Iguazú falls. Helt klart det mäktigaste jag någonsin sett i mitt liv, så överväldigande!!! Återkommer med bilder när uppkopplingen är bättre. Hej hej!
Idag promenerade vi ner till vårt grannområde La Boca, ett av Buenos Aires fattigare områden. Det var ordentligt nedgånget på sina håll, och vattnet nere i hamnen vid Riachuelo stank. Bland soporna simmade små sköldpaddor omkring.
Men i kvarteret kring gatan Caminito är husen målade i glada färger – och det har blivit en turistmagnet! Otroligt märklig stämning, det kändes som Gröna Lund, Christiania och Gamla Stan på en gång, samtidigt som att fattigdomen förstås inte försvinner för att husen är målade i glada färger.
Intill hamnen finns museet Proa, som har en fin takterass (och en intressant kaktus) där vi tog en fika. Bortsett från pustarna från Riachuelo var det fantastiskt härligt att sitta i solen och läsa en stund och få fräknar. Vi har haft lite otur med vädret hittills, men nu blir det bättre!
På hemvägen stannade vi på Hierbabuena, en restaurang och matmarknad med fantastiska juicer – jag tog en med spirulina och ingefära och allt möjligt nyttigt för att mota en förkylning i antågande.
Igår, torsdag, åkte vi till kyrkogården Recoleta för att glo på Evita Peróns grav. Det var coolt – katolska kyrkogårdar är ju typ som små städer med sina kryptor (eller alla katolska kyrkogårdar kanske inte ser ut så?). Det känns väldigt olutherskt och osvenskt i all sin sentimentala svulstighet.
Här ovan till exempel står något i stil med ”Till minne av min oförglömlige make, oh, min GUD! Min GUD! Mitt hjärta och eviga bön”.
Många gravar har porträtt av döingarna, mycket spöklikt.
Till slut nådde vi familjen Duartes i sammanhanget oansenliga grav, där arbetarnas hjältinna Evita Perón ligger begravd. Check!
Efter det åt jag en fruktansvärt god hamburgare, och sen promenerade vi till världens näst vackraste bokaffär enligt the Guardian, El Ateneo Gran Splendid, belägen i en gammal teater. Det var fantastiskt vackert och pampigt.
Folk slår sig ner här och där på den mjuka heltäckningsmattan och börjar läsa i böckerna. Mycket mysigt.
Tyvärr var deras engelskspråkiga avdelning ett skämt – en hylla med gamla tummade pocketar av Danielle Steel och annan skit. Verkligen en besvikelse. Överlag verkar inte mycket vara tillgängligt på engelska, trots att Buenos Aires är en stor turiststad.
Men vi återhämtade oss från besvikelsen och slank in på ytterligare ett märkligt museum, ett för argentinsk folkkonst, men det var mer som en liten utställning med smycken och textilkonst. De hade ingen växel i kassan så vi fick gå in gratis.
Efter det tog vi en taxi till MALBA, museet för latinamerikansk konst, där det var stängningsfest för en Yoko Ono-utställning. Det var gratis inträde till hela museet, gratis vin och öl och bubbel i mängder, DJ-set och dansgolv och allt. Så härligt och samtidigt lite märkligt, men det är tydligen vanligt med den här typen av fester på museer, de får massor av spons och allt är gratis. Hur härligt som helst! Här en hippiefamilj som bidrar till ett konstverk, det var också härligt.
I onsdags reste vi över hela stan norrut till Núñez, där museet över militärdiktaturen finns. ESMA är både ett museum, ett kulturcentrum och något slags utbildningscentrum, beläget i den gamla marinskolan dit militären tog fångar under diktaturen. Vackra gamla förfallna byggnader och en spöklik stämning.
På väggarna bilder av de ”försvunna”, med information om deras öde. Så gott som alla mördades, många har fortfarande inte återfunnits.
Trappan upp till tortyrrummet…
Där fångarna ristade in bilder på väggarna och skrev sina namn.
Museet är inte ett traditionellt museum kanske – den enda egentliga utställningen var den inne i huset där fångarna hölls. Även om det var starkt att gå omkring i de faktiska rummen där allt hände, så blev det svårtillgängligt för mig eftersom det var väldigt textbaserat och så gott som allt var på spanska. Med lite bättre framförhålling hade vi kunnat boka en engelsk guidning.
Jag hade velat veta mer om bakgrunden till statskuppen, vad som hände och varför, och mer om förövarna och vilka de var. Det är möjligt att vi missade någon del i och för sig, eftersom det är ett stort svåröverskådligt område. Mest verkade besökarna bestå av skolklasser och folk som forskade eller jobbade där på ett eller annat sätt. Jag som har besökt förintelsemuseer i flera städer hade tänkt mig något mer åt det hållet. Men kanske ligger det här för nära i tiden för att handskas med på ett bra sätt? Jag tror att jag läste någonstans att en perrson som skulle vittna i en rättegång mot en av förövarna under juntan mördades så sent som 2006.
På kvällen gick vi till det bedårande Pulpería Quilapán, en liten bar nära oss i San Telmo som hade absintprovning!
Hela inredningen var som tagen ur en Kusturica-film med en miljon omöjliga små pylar – alltifrån bastubor till uppstoppade tuppar – som täckte väggar och tak.
Vi var de enda gringas på stället, och blev nyfiket utfrågade av de andra gästerna efteråt.
En skäggig hipster höll en föreläsning om absintens historia, och sen fick vi våra glas.
Det smakade såhär:
Efter en resa på 21 timmar damp vi ner i ett mulet Buenos Aires igår på morgonen lokal tid. Efter att i sovit lite och tagit en dusch, och innan vi däckade vid normal middagstid för en Buenos Aires-bo, hann vi med att äta en kikärtskorv (som var mycket godare än den låter) och dricka en öl på Matambre som ligger några meter från vår port:
Den här bilden nedanför skickade jag till Jonathan, men ångrade mig pga vill inte uppmuntra honom att odla i fula plastflaskor.
Vi gick en sväng för att hitta någonstans att växta pengar. Vi hade blivit tipsade om att ta med dollar hemifrån och växla på plats, men banker och växlingskontor var stängda för dagen och svartväxlarna som står på gatan, arbolitos (små träd?), gav oss en dålig kurs pga våra låga valörer – vi hade bara 20-dollarssedlar. Så istället knallade vi i duggregnet upp till Plaza de Mayo och kände historiens vingslag (eller, de enda vinglsagen vi kunde komma på var de från självständigheten 1810 och från Madres de la Plaza de Mayo som förlorade sina barn under militärdiktaturen).
San Telmo, området vi bor i, har massor av antikaffärer. Vi kikade in och hittade bland annat dessa gräsliga tavlor. Ska bli så härligt att gå och snoka i de här butikerna!
Sen åt vi middag på otroligt mysiga Cafe Rivas som också ligger nära oss.
Jag ångrar att jag inte tog med mig min kamera – istället tog jag värdelösa mobilbilder som dessa nedan:
Maten var bra, men det kanske ändå är mer ett ställe att gå och ta ett glas vin på, njuta av den snygga art deco-inredningen och live-pianisten som skapar mkt genuin stämning.
Det är mysigt att resa med Linda – vi blev bästisar när hon började i min klass i sexan för 27 år sen. Vi pratar om livet, hur långt det är och hur det förändras och att vi inte längre är unga men det gör inget. Jag lägger med en bild på mig också för att man ser lite mer av den snygga resturangen:
Idag ska det regna igen, och vi planerar att åka till världens näst vackraste bokaffär. Jag lovar att ta bättre bilder idag!
Nu åker jag till BUENOS AIRES och stannar i två veckor! Jag och min kompis Linda har planerat den här resan i över ett år, det känns helt overkligt och så fantastiskt att vi åker IDAG!
Vi har hyrt en lägenhet i konstnärsområdet San Telmo, och i planerna finns många besök i stadens boklådor, massor av gott vin och god mat, några museer såklart… Lite shopping… Ja, vi får se. Och så ska vi åka till nationalparken Iguazú och vandra i regnskogen och beundra vattenfallen, kolla:
Jag är inte vidare berest, så för mig blir detta verkligen ett ÄVENTYR!
Kanske blir det här en reseblogg nu, eller så blir det knäpptyst i två veckor. Stay tuned to find out!
PS. Vi ska äta tapas i Madrid ikväll!
Vilken morgon alltså! Jonathan gick en sväng med hunden medan jag och barnen åt frukost, och så fick jag det här nöd-mmset:
Stängslet till den tillfälliga fårhagen (där fåren går tills de är avmaskade) hade rasat och fåren hade rymt! Jag och Ines sprang ut till undsättning, jag klafsade runt i fårbajs i mina Stockholmskläder och lockade med en hink som de inte brydde sig om eftersom gräset var så mycket grönare här än i hagen. Men till slut lyckades vi locka/mota in dem igen, och Alf stångade mig i rumpan för att jag inte gav honom mer pellets. Sen kastade jag mig iväg mot stan och sitter nu på bussen och luktar får (antar jag), och barnen kom försent till skolan och allt.
Men jag tycker ändå det känns så härligt! Håhåjaja, liksom. Fårbondens bekymmer.
När vi tog hem fåren avskiljde vi de två allra fegaste, de som flyr hals över huvud så fort de får syn på oss, i en egen box i stallet. Idag var det dags för dem att möta sin baneman, aka Jonthans arbetskompis Leif.
Jag missade själva slaktögonblicket men kom lagom till att det första fåret skulle flås. Det var lite äckligt men inte så farligt faktiskt.
I fortsättningen kommer vi ju skicka fåren på slakt eftersom vi ska sälja köttet, det får man inte göra om man slaktar själv. Men det är ändå bra att få en förståelse för hur det går till, tycker jag.
Den här helgen har Morris 18-årsfest för sina kompisar i vårt hus, så vi håller oss borta. (Den sista rapporten jag fick hemifrån kom vid vid halv tolv-tiden inatt och handlade om att någon suttit sönder en stol – men den hade varit på väg att braka ändå så det var ju inte så farligt.)
Jonathan och barnen är i Stockholm hos hans föräldrar (senaste rapporten därifrån kom från Sixten och handlade om att de strax skulle få frukost på sängen). Jag ligger efter med jobbet som vanligt, och nu ska jag snart resa bort i två veckor, så jag åkte till mammas stuga som ligger nära oss och satte mig och jobbade.
Jag har det himla mysigt faktiskt! Bodil ligger och sover framför brasan, det är helt tyst och lugnt och liksom inget jag måste göra förutom att jobba. Hade jag varit hemma hos mig själv hade jag ju sett en massa grejer jag behöve ta tag i, men här: jag jobbar, sen äter jag godis och läser en bok.
Nu gäller sista rycket innan mamma kommer ut, då tar vi en skogspromenad med hunden tänker jag mig.
Häpp!
En rolig grej jag inte har berättat är att jag börjat göra webb-tv! Vi har spelat in två små filmer som kommer att gå ut till TT:s kunder under hösten och publiceras på tidningarnas hemsidor.
Det var så mysigt att ha filmteamet här hemma hos mig, jag gjorde soppa och bjöd på småkakor och kände mig som Underbara Clara.
Och otroligt kul att göra tv, det vill jag göra mer av!
Om filmerna inte ligger bakom betalvägg sen kan jag publicera dem här.