Just nu är det elva minusgrader (inatt var det minus 18!), jag sitter framför brasan med dunkande bihålor och drömmer mig några månader framåt i tiden genom att kolla på förra årets odlingsbilder.
Vi skalade upp rejält som planerat, och byggde ett jättestort trädgårdsland med snigelstängsel.
Sen täckte vi marken med kartong och vräkte på hästgödsel och jord i olika proportioner beroende på vad som skulle odlas. Marken mellan odlingssängarna täckte vi med tidningar och flis. Där växte det så småningom upp enorma mängder ogräs, men jaja.
Vi fikade ute i vårsolen och fågelkvittret, och tyckte allt var underbart. Inte förrän man ser bilderna efteråt inser man att det mesta är brunt, grått och dammigt i det stenhårda obarmhärtiga vårljuset. Men det spelar ingen roll!
Längtar så till våren när jag ser den här bilden nedanför. Ljusa kvällar när man aldrig vill gå in. Så underbart!
Här nedanför syns trädgårdslandet uppifrån ladutaket (eller egentligen från en skylift) i juni någon gång. I år ska allt det där gräset runtomkring trädgårdslandet väck – vi har täckt en bit mark för ett ytterligare potatisland och planterat en del bärbuskar. Drömmen är att hela den här hagen ska odlas upp!
Jonathan invigde sitt avloppsväxthus, som först inte verkade funka alls. Tanken var att plantorna skulle växa i bara sand, och hämta all näring från avloppsvattnet som filtreras genom sanden. Men när han satte ut dem nådde rötterna inte tillräckligt långt ner, så de tog sig inte. Jonathan tänkte om och förkultiverade i jord, och så vattnade vi lite i början har jag för mig. Men sen tog det sig jättefint därinne! Inget ogräs, inget behov av vatten eller näring.
Jonathan experimenterade med olika sätt att förkultivera – i plastkruka, i toapappersrulle och i tidningskruka. Tror han landade i att tidningskrukorna blev bäst – han använde en vinflaska som mall när han rullade dem.
Sen började vi äta allt vi hade odlat, det är ju en sån oslagbar känsla!
Vi har fortfarande saft, sylt, äppelmos och västeråsgurka kvar. Och i frysen finns lingon och blåbär. De sista potatisarna åt vi upp på nyårsafton. Purpurkålen står fortfarande i landet!
Det största misslyckandet under förra året var att nästan hela squash- och pumpaskörden strök med i en frostknäpp en juninatt. Några grejer tog sig inte alls, som till exempel rotselleri. Det mesta annat gick hyfsat!
Till nästa säsong vill jag odla mindre av det som ändå ingen annan än jag tycker om, till exempel squash och sallad. Jag vill odla mer av det man lätt lagrar, som rotfrukter och potatis. Jag vill också prova fler sorters kål, som till exempel rödkål och vitkål. Kanske brysselkål? Och mycket mer lök! Blev också sugen på att prova att odla melon i växthuset. Och i år är det väl dags för jordgubbarna att ta fart? Vi har nu fem präktiga bäddar med jordgubbar. Troligen har jorden varit för näringsrik tidigare, därför har det blivit mer blad än bär – men 2017 blir jordgubbsfrossans år!
… men det funkade inte, så vi köpte två supertama får som skulle fungera som länk mellan oss och vildfåren.
Sirpa och Ripa gjorde succé! Så gosiga och fina.
Men hon repade sig! Det gjorde inte fegisarna, de blev aldrig tama, så dem käkade vi upp.
Så plötsligt – BAM – kom räven och käkade upp halva gruppen.
”Du va en del av mitt hjärta” plitade Ines ner på korset. Alla grät på begravningen och barnen sjöng Du gamla du fria tror jag.
