Kategorier
Odla Självhushållning Skryt

Trädgårdslandet sent i augusti 2017

Ingen har dött eller så – jag bara råkade sluta blogga. Jag borde ju blogga mer än någonsin på semestern eftersom jag har en massa tid, men på något sätt tar det emot att sätta sig vid datorn. Nåväl, ursäkta frånvaron, men nu är jag i alla fall tillbaka med ny energi!

Idag vräker regnet ner och jag vabbar med Ines – kräkis in da house!

IMG_5715

Men jag tänkte att vi kunde kika lite närmare på årets trädgårdsland, som faktiskt är vårt finaste hittills, även om det som vanligt växt över alla bräddar och innehåller lite för mycket ogräs.

IMG_5647

Vi odlar i en före detta hästhage (eller, all vår mark är ju före detta hästhagar eftersom förra ägarna drev hästgård) nedanför huset. I magasinet, det röda huset till vänster, har jag min loppis. Längst bort syns Morris stuga.

IMG_5668

Inne i de här två fina tälten av spetstyg odlar vi all kål som måste skyddas från ohyra. I det främre tältet frodas svartkål, grönkål, purpurkål. Jag älskar kål! Så gott. Den kan ju stå kvar i landet hela hösten, bara att fortsätta skörda efter hand. En del grönsaker, som kål eller morötter, blir till och med godare efter en frostnatt, för då bildas mer socker i dem för att sänka fryspunkten. I det bortre tältet växer rödkål och vitkål – det är första året vi odlar det, och jag är så glad att vi lyckats!

IMG_5650 Vackert va!!!

IMG_5652Blomkålen däremot gick åt fanders så den visar jag inte upp.

IMG_5672 I landet intill växer vitlök och den här underbara regnbågsmangolden med stammar i rött, orange och gult. Så god och krispig! Det är dags att skörda nu, kanske ska jag förvälla och frysa in nu när jag ändå vabbar. Löken får stå kvar eftersom det regnar idag.

IMG_5660I år har vi också lyckats odla lite blommor. Vi har ju inte en enda rabatt i trädgården, där finns en ros som blev helt uppkäkad av fåren i år, och en pion som jag råkade klippa ner med gräsklipparen, det är egentligen allt. Men jag gillar ju blommor egentligen! I år hällde jag ut en påse sommarblomsterfrön i en av odlingssängarna, et voila! Det blommar helt galet mycket, och till och med mina buketter ser fantastiska ut.

IMG_5272Beviset på det.

IMG_5653Ringblommor är ju väldigt tacksamt. Inte min favorit egentligen men så lättodlat och lättplockat, och så luktar de gott (och smakar? Man kan i alla fall äta dem.). Det kom upp massor av ringblommor i squash- och bönlandet också, där vi odlade dem förra året.

IMG_5663Och störbrytbönorna tog sig till slut, de var så små och taniga men fick lite värme i augusti i alla fall. Jag längtar efter att laga en stek av grannens kossa och servera med egen potatis, egna bönor, egen svampsås och egen rönnbärsgelé. (Alla måste bara sluta spy här hemma först, det är ingen mening med att servera något annat än kokt ris och rostbröd för närvarande.)

IMG_5677Ja, det här blev ju en konstig bild för att jag försökte beskära bort en massa fult, men här är hela trädgårdslandet sett från gårdsplanen i alla fall. Vi har jordgubbar, bönor och sockerärtor, squash, nyzeländsk spenat, morötter, palsternackor, röd-, gul- och polkabetor, rotselleri och stjälkselleri, potatis, mangold, flera sorters kål, röd och gul lök, vitlök… Tror det var allt. Så otroligt nöjd med odlingarna i år! 

Imorgon pratar vi om växthusen!

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning

Rymmare!

IMG_5024
Förlåt för den usla bilden, det var konstigt ljus och jag ville inte gå för nära och störa när de hälsade.

I går hittade gotlandstackorna och våra andra tackor varandra – de andra går i en hage på andra sidan vägen kanske 150 meter från trädgården. De bräkte glatt (?) till varandra en stund, men senare när jag och Sixten låg i sovrummet och läste hörde vi att det liksom blev ett helt annat sorts bräkande därute, mer förfärat. Nåt hade hänt!

Vi tittade ut och såg två av gotlandsfåren utanför staketet. Såklart – gotlandsfår är rymmare! Att separeras från flocken är bland det hemskaste som kan hända ett får, de blir helt förtvivlade av det.

Jag sprang ut och lockade in de två utbrytarna med godishinken, och de traskade direkt bort till stället där de gått ut förra gången – mellan två eltrådar – och klev ut igen. Så vi tog in dem igen – och de gick ut igen.

Men den här gången ville de inte in, utan sprang i full galopp ner till den andra hagen och krävde att få bli insläppta! Så vi släppte in dem. Det var gulligt att se dem mötas, de var så vänliga och nästan keliga mot varandra, som om de redan kände varandra. Inget bråk eller gruff, alla bara smälte ihop till en flock direkt.

Vi får väl avmaska allihop sen istället för nu har de systerligt delat med sig till varandra av alla parasiter.