Kategorier
Livet

Tio bilder

Det här är en riskabel inläggsform eftersom man inte riktigt visar upp sina bästa bilder, om man säger så. Men här är – rakt av, inget urval – var tionde bild av de senaste 100 bilderna i min mobil!

Vi var på Tekniska muséet och Sixten satt länge länge och räknade algebra medan de andra barnen var i lekrummet. Ibland är det så svårt att förstå att han är nära släkt med mig.

Jag har köpt en 90-talsdoftande klänning ur HM:s Morris-kollektion, som är så fin! Nackdelen med 90-talsmodet (förutom att det mesta är fult) är att man blir strypt av det.

På Jonas födelsedag, efter att gästerna åkt hem, sjönk vi ner i soffan och kollade på Planet earth. Det var mysigt!

Dagen efter hade kusin Kalle 4-årskalas.

Och vi lekte i Vasaparken. Barnen tycker det är så kul att leka i lekparker sen de flyttade till landet, haha! Stadsungar tycker det är exotiskt att gå i skogen, det gör ju våra varje dag.

Polkabetor får väldigt många likes på insta pga så snygga!

Just det, jag har satt en surdeg också! På tiden, det har varit så mycket köpebröd från Ica nu – det är ju inte ens gott.

Jag köpte ett par läsglasögon för 40 kronor, jag tycker att jag ser dåligt när jag sitter vid datorn. Jag blev helsnurrig av dem, så än är det nog inte dags (kanske borde använda mina riktiga brillor lite mer dock), men jag låter dem ligga framme som ett litet medelåldersstilleben, tycker det ser så trivsamt ut!

Och idag var fårklipparen här och klippte alla damerna – här har hon just brottat ner Agneta och rakat magen på henne. De flesta får verkar tycka att det är helt okej att bli klippta, vissa verkar nästan njuta av det, medan några sprattlar och bräker som om man försöker döda dem. Men efteråt verkar alla nöjda, jag tror att det är skönt att bli av med den där tunga pälsen. Dessutom är det mycket skönare att bli kliad utan päls!

Och lilla Vera, se så fin hon blev! Helt marmorerad. Hon är verkligen liten, undrar om vi någonsin ska betäcka henne… Men om vi inte gör det får hon gå kvar som maskot! Hon är så otroligt nyfiken och framåt och gosig. Idag anmälde hon sig först till att bli klippt, och försökte sen att bli vald om och om igen när jag gick in i boxen för att hämta nya lurvbollar. Me! Me! Pick me!

Kategorier
Får

Hos fåren i oktober

Imorgon kommer fårklipparen och klipper fåren, och det markerar slutet på fåråret tycker jag. Nästa fårår börjar när vi släpper på baggen om någon månad.

Foto: Erik Günther

Titta vilken fantastisk ull gotlandsfåren har! Helt magiska korkskruvar. Den sparar vi till en workshop senare i vinter!

Foto: Erik Günther

I går förberedde vi för att ta in fåren till klippningen – vi stängslade en bit så att de inte springer ut i fel hage istället för in i stallet, och så tänkte vi påminna dem om hinken. En väldigt bra sak att lära får är att hink betyder godsaker – om man går ut till dem med tex lite spannmål eller pellets i en hink, matar dem och rasslar med hinken, lär de sig bums att hink är nåt att hålla utkik efter. Och springa efter! Springer jag med hinken så följer hela flocken med, alla med blicken girigt fäst vid hinken.

De kom mycket väl ihåg att hink betydde godis, visade det sig. Vi passade på att lura in dem i vindskyddet som vi har byggt. Nu ska det i och för sig bli varmt ett tag, lägligt nog, men att vara nyklippt i novemberstorm kanske inte är härligt ens för ett får. Då gäller det att man vågar gå in i huset för skydd.

Alla vågade inte, lilla blygis stod hellre utanför och smakade på presenningen och gnagde lite på reglarna.


Medan andra glatt knödde in sig – får har ju en väldigt stark flockinstinkt, springer en så springer alla för säkerhets skull. Knör andra in sig i ett litet vindskydd är det säkrast att följa efter. 

Det är väldigt mysigt att ha får! Vi tjänar inte en spänn på dem – jag gissar att vi går plus/minus noll ungefär, definitivt minus om man räknar med arbetsinsatsen – men de är roliga och trevliga att ha, det är fantastiskt att vara med vid lamningen, de betar våra marker så fint, också har vi eget kött som är fantastiskt gott och så miljövänligt och djurvänligt som kött kan bli.

Kategorier
Jul Snilleblixt Workshop

Ljusstöpning och julmys på Tomttäppan 24 november

Det var många som var sugna på att komma hit och hitta på något skoj, jag blev så glad för det! Så nu kör vi tycker jag, vi börjar med årets viktigaste:


JULMYSET!

Välkomna på en heldag med julstämning, djurklappning och ljusstöpning lördag den 24 november!

Vi kommer att dricka glögg, äta godsaker och fika, gå en tur på gården och hälsa på alla djur, titta på odlingarna (vad som nu finns att se) och huset, äta en god lunch och så stöpa egna ljus att ta hem och spara till julafton!

Alla gäster kommer också få något med sig hem som är producerat på gården.

Hela kalaset kostar 500 kr/person. Jag tänker att vi håller det litet och intimt så alla hinner lära känna varandra lite.

Mejla mig på brattannap@gmail.com om du vill komma (eller såklart om du undrar något mer). Sista anmälningsdag är 5 november.

Vi bor ca 1,5 timme norr om Stockholm med buss. Det ska bli så kul det här!

VÄLKOMMEN!

Kategorier
Återbruk Inredning Loppis

Tapetserade burkar

Jag har pysslat! Det här är ett projekt som jag tänkte ut för länge sen, men som inte bivit av förrän nu, när jag ändå hade tapetgrejerna framme.

De här plåtburkarkna fyndade jag på min egen loppis – gud så snygga jag tyckte de var runt millennieskiftet när min syrra hade dem hemma i sitt kök! Nu känns de inte så rätt tycker jag.

Så jag satte tapet på dem!

Före: tråkiga tvättmedelspaket!

Efter: fina burkar med tvättmedel!

Jag bytte de trista träknopparna mot två små rådjurshuvuden (eller är det renar?) från doftljus som jag köpte på Rusta (luktade päck dock, varning).

Det är väldigt kul att använda en sån där dymo eller vad det heter, som man stansar bokstäver med. Älskar den och märker allt med den!

Så himla nöjd med de piffiga burkarna! Jag insåg plötsligt att jag kanske borde pensla dem med decoupagelim, som jag faktiskt har, så blir de nog hållbarare? Hur som helst, de är så fina!

Kategorier
Inredning

Tapetsering

Jag är verkligen inte en händig typ. Jag är otålig och lite slarvig, och egentligen inte så intresserad av att bygga och fixa. Men jag märker ändå att jag har lärt mig mycket sen vi flyttade hit! När vi bodde i stan var det självklart att jag bad Jonathan att till exempel sätta upp hyllor, idag gör jag det själv utan att tveka (inte tavlor dock – om de ska hänga symmetriskt på något vis är det kört, jag kan inte hantera vattenpass eller mäta avstånd och tänka ut var jag ska sätta krokarna, jag vet ändå mina begränsningar).

Men jag har ändå tvekat inför tapetseringen här i huset – det ligger tapetrullar lite varstans som inte kommit upp. Men igår  tapetserade jag i alla fall lilla hallen som blivit innanför köket, utanför Sixtens rum, sen vi byggde om stora gästrummet till två sovrum till Sixten och Jonas.

Sist jag tapetserade gick det sådär faktiskt – trots att det var lätt att mönsterpassa och tapeterna var av easy up-typ lyckades jag ändå korva till det här och där, och skära lite fult vid tak och golv. Den här gången var det vanliga papperstapeter som skulle upp – och dessutom dyra William Morris-tapeter. Så jag hade på riktigt lite hjärtklappning när jag satte igång.

Här gör jag en uppuntrande tumme upp till mig själv innan jag penslade klister på den första våden. Jag brukar också prata lugnande med mig själv i såna här situationer; ”sådärja, det gick ju bra, nu gör vi en våd till… ojojoj, men det är bara att torka bort tapetklistret efteråt, det gör ingenting…” och sådär.

Här har jag satt upp tre våder och förundras över att ingen av dem rasat ner. Börjar känna att det går bra! Mönsterpassningen blev nästan perfekt och jag rev bara av lite grann när jag skar av våderna vid taket. Till och med den känsliga biten runt kontakten fick jag till på slutet!

Det blev helt enkelt väldigt fint! Är så stolt och nöjd. Jag ska visa slutresultatet så fort vi har fått upp lampor därinne.

Nu känner jag mig också modig nog att ge mig på vardagsrummet, där den här tapeten väntar (sedan några år tillbaka) på att bli uppsatt!

Kategorier
Får

En koja till fåren

Igår var det tisdag, det betyder gårdsarbete för mig och Jonathan. Eftersom fåren går ute i sommarhagen tills det blir vinter och vi klipper dem sent i år behövde vi bygga ett vind- och regnskydd till dem.

Det gjorde vi av spillvirke, lastpallar och en halv studsmatta som Jonathan fiskade upp ur en container! Det enda vi köpte var presenningarna. Älskar såna Skrotnissebyggen, och Jonathan är expert på dem!

Men det är nog det fulaste vi har byggt, haha (Inser att jag redan lanserat ett annat bygge som de fulaste någonsin – och det vinner nog över fårhuset trots allt). Funderar på att lägga granruskor på för att kamouflera det, eller ställa det bakom en skogsdunge där det inte syns.

Fåren blir nog nöjda i alla fall, om de vågar gå in! Och om vi lyckas släpa bort det till hagen…