Så mycket nu! Jag jobbar i Stockholm och pendlar i två veckor och har dessutom några frilansjobb som måste levereras som vanligt vid sidan av, och så är det grisslakt till helgen och så det vanliga livet på det med bokklubb (för mig), ridning och cirkusskola (Ines) och schackträning (Sixten). Phu!
Vi får se när jag lyckas blogga igen, men grisslakten behöver ju bevakas i alla fall!
Bilden föreställer en fantastiskt fin julgrupp som är en del av ett jobb jag gör.
I dag har det varit soligt och kallt, och vi har byggt en ny höhäck till fåren att ha i vinterhagen. Men först var vi hos grisarna en stund.
De är verkligen väldigt trevliga djur, precis som folk säger. Kommer skuttande så fort de ser oss. Den här smågrisen, som vi inte ska slakta, är riktigt gosig och älskar att mysa med oss.
De här två – de är helt identiska med svarta huvuden och svarta och rosa kroppar – gosar helst med varandra.
Jag har sett grisarna bråka med varandra och jag har sett dem leka – men idag fick jag bevittna ett så himla fint gos! 
Den ena grisen nosade och slickade över hela den andra grisens rygg, hals och extra noga bakom örat. Så fint att se! 
Inget av våra andra djur är såna livsnjutare som grisarna!
Jag är helt slut nu, men vilken fin dag det blev! Jag är så glad för alla som kom, för att alla var glada och verkade så nöjda med allt, och att alla var så duktiga på att stöpa ljus! Och att solen sken och rimfrosten gnistrade och det var minusgrader, istället för grått dis och geggamoja. Här är några bilder som mina gäster lagt upp eller skickat till mig – det var himla kul att se mitt hem (och mig!) genom deras bilder! Jag har redan börjat planera nästa event. Tycker vi kör i februari nån gång.
Idag är det kallt! Det var fyra minus imorse när jag var ute och hämtade tidningen. Skogen är täckt av rimfrost och jag eldar intensivt i kaminen. Jag ska grädda pepparkakor, koka glögg, laga mat, städa och förbereda inför julmyset imorgon. 
Jullängtan är intensiv nu, tänkte jag just skriva – men egentligen är det inte längtan längre, nu börjar det ju! Jag har satt upp utebelysningen och två adventsljusstakar till fönstren, gjort några små julgrupper och börjat lyssna på julmusik. Det är så fint att ha en egen skog runt knuten, se vilken fin liten julgrupp jag svängde ihop på några minuter!
Nästa helg kommer adventsstjärnan upp, då brakar det lös! Hurra!
Den första december är det dags för grisslakt! Det blir lagom för att rimma skinkan den åttonde, vilket blir lagom för att den ska bli klar till jul.
Jag tänkte göra leverpastej också, barnen är galna i det! Antingen blir det succé eller så känns det väldigt äckligt… Vi får se!
När jag sa till Jonathan att jag gärna ville ta vara på… så avbröt han mig och sa med uppspärrade ögon: BLODET? Men nej, palt och blodpudding skippar vi. Vi är inte där än.
Men vi kanske lämnar in några bitar för rökning? Alla gillar bacon väldigt mycket och det vore ju helt galet att köpa bacon när vi har hemslaktat griskött!
Gottar mig så åt allt gott.
Nej jag vet att det är otrendigt att hylla konsumtion – särskilt nu inför black friday fylls mina flöden med uppmaningar till antikonsumtion. Och jag älskar att köpa begagnat, odla och bygga själv. Men jag älskar också Ikea! Jag gör verkligen det. Har alltid gjort.
Det är inte heller särkilt creddigt att älska det masstillverkade, o-originella som alla andra har. Men vet ni! Jag bryr mig inte! Faktiskt. Jag älskar att hitta udda prylar på loppisar, men det gör mig ingenting att en massa andra människor har prick samma Ikea-saker som jag. Har inget behov av att vara speciell på det sättet.
När jag var liten åkte vi till Ikea med mamma – det var inte ofta för vi var nästan alltid panka, men när det hände var det så magiskt. Vi tog tunnelbanan dit, och sen köpte vi mer än vi kunde bära och gick med svajande knän och skavande händer hela vägen tillbaka till Skärholmens centrum.
I alla fall! Idag var jag där och köpte stapelvaror som ljus och toaborstar, julklappspapper och lite sånt. Jag älskar att gå hela varvet på möbelutställningen och öppna lådorna i köken, provsitta i sofforna och pilla på allt. Och såklart hittar man ju en del fint och oemotstådligt som man inte visste att man behövde. Som detta moderna änglaspel – utan det irriterande plinget och med en liten räv högst upp, mitt i ett språng! Så ljuvlig.
I helgen sken en svag sol en liten stund – men den orkade inte så högt att den tog sig fram till Bodils vanliga plats i trappan. Hon anpassade sig.
Jag och Jonathan har byggt till grisarna. Här är en frostskyddad vattenho som Jonathan har byggt, den är isolerad och har värmeslinga i sig. Utsidan är byggd av brädor som satt i en volt till hästarna när vi flyttade hit. Sen byggde vi hönsgård av dem, och nu när hösgården är riven användes plankorna till den här vattenhon. Såna är vi! Eller ja, Jonathan, han är sån. Det är bra! Jag slarvar alltid bort grejer eller slänger, så jag måste/tror att jag måste köpa nytt.
Vi har också nästan byggt färdigt grishuset. När fåren kommer till vinterhagen måste de få tillbaka sitt stall, där grisarna nu sover djupt nedborrade i höet. Så grisarna behöver ett hus! Vi byggde i moduler. Tre väggar som sen ska målas och sättas ihop på plats i hagen, och så ett tak såklart. Det enda vi köpte var några takplåtar och några osb-skivor.
Vi byggde stabilt efterom grisar sabbar allt – de gnuggar sig och äter upp. Så tre lastpallar på insidan av varje osb-skiva blev det. Och så satte vi igen spjälorna för säkerhets skull, så att ingen liten kulting trillar in och fastnar. Just nu påminner det om ett bygge från en parklek på 70-talet, men det kommer bli fint!
Jag var inne hos grisarna en stund, och en av smågrisarna låter sig klias nu! Det är mysigt. De är så söta, det ser alltid ut som att de småler lite och är så nöjda.
Imorse släppte vi in baggen Bolten till tackorna – här bekantar de sig med varandra!
Bolten är väldigt stor och stilig med en pung stor som en kokosnöt. Men han verkar ganska snäll och blir gärna kliad, även om han stångades lite när vi försökte sätta på honom baggselen. Den där selen är ett virrvarr av band som ska fästas enligt ett avancerat mönster, men det finns ingen beskrivning så man får googla på bilder av andras baggar och försöka härma. Jag tror att det blev rätt till slut! I år kör vi blå färg på kritan – det såg så brutalt ut med rött förra året, tackorna såg helt misshandlade ut.
Bella som har stått med Bolten i stallet sen i söndags blev blå om rumpan redan första dagen. Så första tänkbara lamning blir alltså den 29 mars nästa år! Önskar att vi kunde göra ett tidskliv efter jul ända fram till dess.
Dagarna är så korta nu! Förutom att jag tror att det är läggdags vare dag klockan fyra, så får vi ju ingenting gjort. På sommaren går vi alltid ut igen efter middagen och fortsätter med något projekt, nu har vi bara några få timmar med dagsljus på helgen att spela med. (Och just nu säger de på Aktuellt att vi hittills haft 11 soltimmar i november – det är så knäckande, står inte ut!)
Igår var vi tvugna att ta ut en ny höbal till tackorna, och jag kunde inte göra det ensam på dagen, så vi fick jobba med pannlampa när Jonathan kommit hem från jobbet. Det känns som att vi lever i ett kompakt mörker och det enda vi ser av världen är det som pannlampans ljus faller på. Men om sex veckor vänder det. BUHU.
Bodil tycker i alla fall att det är spännande med mörkret. Vi sätter en lampa på hennes halsband för att hålla reda på henne.
Vi vet ju inte säkert att Diana är dräktig, men hon har gått med könsmogna galtar länge, så om inget är fel borde hon verkligen vara det. Vi har ju inte heller koll på när hon i så fall ska grisa (eller vi kan ju sätta ett senast-datum om ungefär tre månader). Hon är inte rund direkt, men de senaste dagarna har juvret börjat hänga och slänga lite. Eftersom hon inte har grisat tidigare har hon inga hängbröst än 🙂 När grisningen är nära inpå ser juvret ut som två tjocka limpor med massa bröstvårtor på, och där är hon ju inte. Men det är så spännande att gå och spana och undra när det är dags! Hoppas till jul, det vore så mysigt! Eller kanske blir det kultingar lagom till julmyseventet?
Diana har i alla fall börjat göra mysigt inne i stian, hon repar gräs och bär in och lägger i fina högar, och när jag gav henne hö bar hon in alltihop och bäddade fint i den uppbökade djupströbädden. Hon får mycket mat nu, och jag hoppas hon hinner tjocka på sig lite innan det är dags för kultingar.