Mellandagarna blev inte som vi hade tänkt, för på julafton hoppade Bodil efter de romerska ringarna i Ines rum, halkade när hon landade och slet sönder ligamenten i ena bakhasen.
Tiden sen dess har tillbringats på UDS i Uppsala eller i bil på väg dit eller hem (tre timmar tur och retur). Vi måste välja mellan tre svåra åtgärds/behandlingsalternativ som alla har sina risker.
Bodil har väldigt ont (även om hon är väldigt smärttålig och inte klagar) och det är en komplicerad skada – hur komplicerad vet vi inte förrän kirurgerna har öppnat och tittat in. Men de misstänker andra skador som inte syns på röntgen.
Nu har hon ett tillfälligt bandage och en skena för att stabilisera, efter nyår ska vi tillbaka till UDS och ge besked om hur vi vill göra. Hon har en jättestor tratt för att inte komma åt bandaget, och vi passar henne hela tiden när tratten inte är på. Vi har möblerat om halva huset och lagt ut madrasser för att hon inte ska hoppa upp i möbler.
Bodil är den finaste hunden! Alla som mött henne på sjukhuset säger att hon är så trevlig och medgörlig – stoisk, som en veterinär uttryckte det. Många hundar gråter i högan sky där på sjukhuset, och även snälla hundar bits när de har ont och blir undersökta. Men inte Bodil, hon viftar på svansen när sköterskan kommer in, fastän hon är så drogad att hon inte kan lyfta på huvudet ens.
Nu måste vi bestämma oss för vilket behandlingsalternativ vi ska satsa på i första, andra och tredje hand, vi måste planera om vår tillvaro de närmaste månaderna då en av oss kommer behöva vara hemma så gott som hela tiden och vi kommer behöva åka till Uppsala varannan-var tredje dag för omläggning av bandage. Och så måste vi hitta på en ny plan för veden vi skulle tagit nu på jullovet, och vad vi kan avstå från (DN-prenumeration, familjens tågluff till Berlin i sommar) för att ha råd med den astronomiska veterinärräkningen…
Vi hade just köpt en dragsele till henne, och på julaftons morgon drog hon upp en säck foder till hönsen i pulkan. Men det blir nog inget mer dragande för henne, och definitivt inget mer kampande/hoppande/springande efter bollar och pinnar. Ett stillsamt liv som familjehund väntar efter behandling och konvalescens.
Ja det är ju bittert alltihop, men jag grämer mig inte faktiskt. Jag är bra på att gilla läget, precis som Bodil som tycks finna sig i allt vi utsätter henne för. Nu är det såhär, och vi ska göra det bästa möjliga för Bodil!
Hetsen! Jag pendlar mellan att tro att det är panik och att jag har jättegott om tid innan gästerna kommer. I den här stunden trodde jag att jag hade jättegott om tid. Sen blev det panik.
Gottebordet.
Vi fläskar på som vanligt med ljus och kulor. Glittret är bortrationaliserat pga mikropaster, men jag tycker inte det behövs egentligen. 
Så fin den är ändå! Älskar att ha gran, det blir så fin stämning i vardagsrummet med ljusen och doften. Mmm!
Vi skivar den tunt, vacuumförpackar och fryser in – så hr vi smörgåspålägg för överskådlig tid! Woho!
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.
Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.
Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast! 
Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 
Skala och skiva lök och äpplen.
Ansjovis, snyggaste förpackningen jag har sett!
Blanda mjöl och kryddor. Smält smör och hetta upp mjölken.
Blanda ner först mjölet och kryddorna, sedan äggen, ett i taget, sedan smöret och mjölken.
Stek en provklick för att testa kryddningen, justera efter behag. Häll den snubbiga smeten i formar – jag tog engångsformar av aluminium, men du kan förstås använda porslinsformar eller såna där formar man bakar formbröd i eller vad du vill. Smörj formen (behövdes inte med engångsformarna).
