Kategorier
Jul Livet

På upploppet

Snöblandat regn faller på geggamojan och allt är grått, Bodil tvärvände i dörren och fick bäras ut för en promenad på 150 meter, soptunnan tur och retur.

Jag eldar i kakelugnen och kaminen och försöker starta dagen. Jag har lite jobb kvar, mycket städning, matlagning och klapphandlande. Leverpastej ska gräddas, skinka rimmas, bacon ska rökas, knäck kokas osv, jag måste stänga trädgårdslandet, rädda de sista potatisarna och rensa bort det sista ogräset.

Sen blir det jul! Det blir en lång ledighet för hela familjen, utan stress som det verkar. Det ska bli så skönt!

Kategorier
Lycka Mat Självhushållning

Köttfest

Nu har vi 75 kilo fantastiskt fint griskött i frysen! I kylen ligger blivande bacon och julskinkor och rimmas, i morse var Jonathan på rökeriet och lämnade in det som ska rökas. Å så fint det känns!

Nu har vi frysen full med gris, nöt (grannens) och lamm, och snart har vi alltså både bacon och rökt skinka till pålägg/kallskuret, och leverpastej. Så det finns absolut ingen anledning att någonsin köpa kött i affären mer. Det känns så BRA.

 

Kategorier
Omöjligt att kategorisera

Tuttifruttisynden

Jag städar i princip bara med ättika och såpa. Lite fönsterputs använder jag också. Jag gillar att det är billigt, miljövänligt och såklart effektivt. Och jag älskar doften av såpa. Men.

Ibland måste jag bara ha något med tuttifruttidoft. Då går jag in på Rusta och köper en flaska Ajax, som inte ens är miljömärkt, och går hem och svabbar golven precis som den härliga kvinnan i den tyska alpreklamen som sträcker ut armarna och benen på ett njutningsfullt sätt så att hennes kropp bildar ett X, samtidigt som en massa blommor väller upp från golvet för att illustrera den ljuvliga doften.

Jag vet inte varför jag känner ett så stort behov av den här artificiella doften helt plötsligt, men det är som att jag bara får nog av min egen präktighet och allt reko, naturligt och helylle, och måste ha något mer vulgärt. Haha!

Eller som min kompis dotter så träffäskert uttryckte det en gång i en leksaksaffär:
”Trä och trä och trä – kan man aldrig få någonting av PLAST????”

(Hon fick en barbiedocka.)

Kategorier
Grisar Jul

Första adveeeent

På dagen fixade vi hos grisarna, och det var grått grått grått förutom i några minuter då solen bröt igenom för att förvåna alla. Sen blev det grått igen. 

Diana bäddar och bäddar, hon blir aldrig helt nöjd, bär in hö till grishuset och flyttar runt det. Hon har också hämtat några ganska stora grenar som hon tyckte verkade mysiga att bädda med. Vi hoppas att hon är dräktig men vet faktiskt inte. Hon har ju gått med galtar länge och grisar brunstar med tre veckors mellanrum tror jag – så är hon inte dräktig kanske det är något fel på henne? Men de hade det ju inte så bra heller, kanske slutade hon brunsta av stress eller matbrist.
Hur som helst har hon blivit en riktig surpuppa på senaste tiden, hon försökte bita Leif som var här och slaktade (kanske inte så konstigt, om hon kände på sig att han var grismördare), och har också markerat mot mig och Jonathan när vi varit inne i hennes hus och stört. Kanske är det tecken på att hon är dräktig? Eller så är det ett tecken på att hon är en surpuppa bara.

Monika däremot, som syns här ovanför, hon är en liten solstråle. Kommer alltid och vill bli kliad, grymtar förnöjt och rullar över på rygg så man kan klia magen ordentligt. Igår när Ines och Jonathan var i hagen kom Monika fram till Jonathan, gapade stort och visade en sten som hon hade på tungan. Jonathan tänkte att hon kanske ville att han skulle ta bort stenen, men det vågade han såklart inte, grisar kan bitas hårt! Flera gånger kom hon fram och gapade och visade stenen på tungan, och sen gjorde hon likadant till Ines flera gånger. Till slut spottade hon ut stenen själv och fortsatte böka som vanligt. Knäppis!

Jag och Jonathan stängde av hagen så att fåren får sin andel och sitt stall när de kommer till vinterhagen. Grisarna grottade ner sig i den nybädade stugan, och det såg så mysigt ut!

När det blev mörkt gick vi in och adventsfikade. Ines och jag gick på hundpromenad med pannlampa på lördagskvällen och plockade pynt till staken. Jonathan paxade att tända första ljuset, barnen tyckte att han var barnslig.

Sen bakade vi pepparkakor. Sixten och Jonas bakade bara pokemonfigurer, och Sixten googlade efter bra bilder att ha som förlaga.

Och jag ville bara baka grisar.

Kategorier
Djur Döden Grisar Självhushållning

Grisaslakten

I dag slaktade vi julegrisarna. Två av de tre smågrisarna, de som visat sig minst tama, slaktades idag. Jag har inte fotat så mycket men jag tror ändå att de flesta av er inte vill se.

Vid nio i morse kom Jonathans arbetskompis som är jägare över för att hjälpa oss. Vi hade stängt in smågrisarna i lilla stallet och tog ut dem en i taget. Bultpistol och så avbloda. Jag var inte med hela tiden, men tyckte ändå inte det kändes så farligt faktiskt. Grisarna var glada och nöjda in i det sista, och så pang bom klart. Det måste ju vara det bästa ändå, även om det såklart är lättare på ett sätt att skicka dem med slaktbilen och få tillbaka dem vacuumförpackade och uppmärkta.

Men jag gillar också att vi gör det själva, vi klarar oss själva. Nu hänger grisarna i ladan i några dagar innan vi styckar dem och rimmar skinkorna. I kylen ligger levrarna som ska bli leverpastej.

PS. Ibland när jag skriver såna här grejer kan jag liksom inte fatta att det är jag som gör det. Att det är JAG som lever det här livet och skriver blogginlägg om grisslakt. Det är märkligt hur livet blir. Absolut inte som man trodde – men BRA.