Mellandagarna är verkligen några dagar emellan hets och hets, vi pausar allt och inte mycket händer. Lite som att gå i ide. Det är så skönt! Vi träffar släkt på annandagen men i övrigt bokar vi in så lite som möjligt. I år har vi inte ens börjat med veden eftersom Jonathan har ont i handleden. Inte mig emot! Vi äter rester av julmat och godis och jag tillbringar mycket tid här…
… eftersom jag fryser hela tiden för att kaminen i hallen är trasig och en reservdel fastnat i posten, eller här…
… eftersom, ja, det behövs väl ingen motivering. Jag läser boken om Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson som jag fick i julklapp, och den är inte så bra. Men innan dess läste jag Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag också fick i julklapp, och den var fantastiskt bra!
Nu känner jag ändå att det kan vara dags att kliva ur mjukisbyxorna snart – och det passar ju fint, för imorgon är det nyårsafton och sen är det dags att städa ut julen. Hurra!
Juen har gått så smidigt hittills! Eller hur man ska uttrycka det – vi brukar ha trevliga jular utan konflikter och ståhej, men med ganska mycket kaos ändå.
Kanske är det för att barnen börjar bli stora, men jag har också känt mig mycket mindre stresad i år. Har ju också rationaliserat bort en del. Jag tror alla upplevde att ett nytt lugn lagt sig över julen! Alla var glada och nöjda.
Tomten kom förstås. Så gulligt att han tog av sig skorna, och att han hade julstrumpor!
Vi åt skinka från egen gris, köttbullar på skogens älg och gårdens gris, grönkål från trädgårdslandet.
Jag fick de finaste julklapparna jag kan tänka mig. Böcker, godis och lyxig kräm.
Och idag kom min syrra och hennes familj hit, vi gick en lång promenad i skogen och sen åt vi rester och sen åt vi godis och spelade TP.
Nu ska jag hugga in på en av julklappsböckerna och kanske sova lite innan middag. Hårt liv!
Vi har just provsmakat skinkan gjord på Diana, den var ljuvligt mjäll och saftig! Efter att jag rimmat den i två veckor ungefär lät jag den ligga i vatten över natten. Sen tillagade jag den i en stekpåse på 175 graders ugnsvärme tills inntertemperaturen var 70 grader. När skinkan svalnat slängde jag ihop en griljering av två äggulor, en stor slev senap, lite honung och några nävar ströbröd. Körde några minuter på grilleffekt i ugnen.
Vi har också klätt granen, som jag var så nöjd med, men som inte alls blev lika fin när vi kapat den nerifrån för att få in den i huset. Alla de breda yviga grenarna försvann, kvar blev de magra spinkiga. MEN MEN den är tillräckligt fin!
Vi har också spelat lite spel och tittat på Mandelmanns jul.
I år har jag faktiskt taggat ner lite med julen och tänkt: good enough. Vi har inte gjort hundra sorters godis för ingen har haft lust, jag köpte några twistpåsar istället. Och så köpte jag ett paket jäst för att baka bröd, men fick ingen inspiration så det blev köpebröd till slut. Julstädningen blev det si och så med – tänkte storstäda köket men nöjde mig med kylen och skåpsluckorna, det blir ju ändå skitigt när man lagar all julmat så det är meningslöst att städa innan. Och övervåningen har jag inte städat alls, inga gäster går ju upp där utom barnen, och de bryr sig inte om det är stökigt. Och i våra barns rum är det kaos, men de ska ändå börja byta rum med varandra efter jul så vi storstädar då istället.
Vi får se om min nya, avslappnade inställning håller i sig i julaftonskaoset. Hoppas ni alla får en riktigt fin dag imorgon. God jul!
Dan före dan före dopparedan kanske ni bara har julmat i skallen, men jag vill ändå påminna om den här 70-talslklassikern: lergrytan! Jag hade själv glömt den, men hittade den i ett skåp härom dan. Kom på att det är världens bästa uppfinning! Vilken idiot som helst kan laga något smakligt, eftersom man knappt behöver krydda och inget blir segt eller torrt eller överkokt. All vätska från maten stannar kvar i grytan, liksom smakerna. Det är också ett bra sätt att använda knasiga styckdetaljer som har lång tillagningstid. Här använde jag i och för sig lyxiga lammkotletter.
Först la jag grytan i blöt i någon halvtimme – viktigt! Sen slängde jag i lammkotletter, lök, vitlöl, potatis, rosmarin, morot och tomat. Salt och peppar. Ställde in grytan i en kall ugn och satte värmen på 200. Lät den stå i två timmar. Tog av locket och körde en halvtimme till. Sen:
Helt fantastiskt gott, och så enkelt! Köttet blir sådär mört så det faller sönder och nästan smälter i munnen. Lammsmaken blir mild i hela grytan.
Vi köpte tre soffor på auktion i somras. En var bortom räddning insåg vi när vi kom hem (men det gjorde inget för den kostade 50 kr), men de andra två var fina. De luktade lite… gammalt liksom. Gammalt hem, gammal gubbe. Inte rök eller kiss eller så, mer dammigt och ja, gammlat.
Den ena soffans kuddfodral gick att tvätta och det räckte för att den skulle bli fräsch. Men inte den här lilla tvåsitssoffan. Lösningen – som vanligt: bikarbonat. Det är världens bästa medel mot stank.
Och jag har köpt storpack på Rusta, hurra! Jag pudrade ett tjockt lager över alla kuddar och hela soffan och lät vila över natten. På morgonen dammsög jag upp bikarbonatet, och jo, det är sant, lukten var borta!
Jag kan knappt tro att det är sant. Men vardagsrummet är färdigt! Jag har slipat och oljat golven, Jonathan har byggt bokhyllor, jag har målat dem, och sen, till slut, efter 100 år, har jag tapetserat. Vi passade på att byta matta, soffor och matgrupp. Kolla vad fantastiskt fint det är, jag är så nöjd! (Ha överseende med lite sladdkaos och en malplacerad taklampa bara.)
Direkt till höger innanför dörren finns den magnifika kakelugnen. Vi älskar den så mycket!
Den ser ut som en… jag vet inte, vad ser den ut som ? Något från ett ryskt palats?
Här är dörren till Jonas rum och en mysig läshörna med en gungstol, en Gemla Isabella som jag hittade på tippen. Bästa sortens fynd – helt gratis och passar perfekt! Jag har bara rengjort den och lagt på ett fårskinn. Lampan har jag tillverkat av en lampfot och en taklampskärm. Den förra lampskärmen råkade ut för en omild behandling (av mig) och gick sönder.
Den här fina matsalsmöben – ett bord med två iläggsskivor och fyra stolar i mörkblå sammet – köpte Jonathan på Blocket för 200 spänn härom dan. Hurra! Sitter här nu och skriver, och det är så mysigt.
Jag snajdade till en liten julgrupp av några hyacinter och lite skogspynt som jag hämtade på hundpromenaden. Sen vi flyttade till gården är vi självförsörjande på julgranar och julgrupps/adventsljusstakspynt.
En till läshörna. Fåtöljen är faktiskt från Ikea, men fotpallen köpte Jonathan på Blocket till mig i födelsedagspresent. Det är en kamelsadel köpt i Egypten på 1950-talet. Rislampan i taket ska väck. Vi har fått en annan lampa av svärmor som ska sitta ovanför bordet.
En julstjärna från Ikea, ljusstakar från Pingstkyrkan, fotogenlampa från svärmor och en låda från Nilssons frisering i Rimbo, som kommer från min egen loppis som jag hade med en kompis förut.
Soffhörnan! Förut hade vi två bjässiga vita Howardsoffor (den ena står kvar ) mittemot varandra och tv:n på väggen där tavlan nu sitter. Nu sitter tv:n bredvid kakelugnen, bakom ryggen på mig när jag fotar här. Jag har länge förespråkat den här möbleringen, glad att jag till slut lyckats nöta ner Jonathan med mitt tjat. Det här blev så mycket bättre!
De två nya sofforna köpte vi i somras på en auktion. Det var 30 grader varmt och vi stod i solen i fyra timmar och väntade på sofforna – men det var det värt! Vi fick dem för 250 kronor.
Mattan köpte jag nyligen på min bästa butik i Norrtälje vid sidan av Pingstkyrkans loppis, Norrtälje begagnade hem.
Soffbordet från Ikea måste bort, ge mig gärna förslag på vad som kan passa! Svårt när sofforna står så långt ifrån varandra och alla behöver en avställningsyta för tekopp, vinlgas, fredagsmys osv.
Här syns den finaste soffan, jag älskar den! Den är väldigt skön och i toppskick. Tvättade kuddfodralen bara så blev den jättefräsch.
Ovanför lilla soffan sitter hemmets stolthet – en skolplansch som beskriver daggmaskarnas tillvaro under jord.
På andra väggen försökte jag mig på ett litet tavelarrangemang som inte blev helt lyckat faktiskt. Men den här lilla tavlan på Sixten som leker med geggamoja plus de två lampetterna från Rusta eller liknande blev ju jättefint! Tapeten gör hela skillnaden. Det är för övrigt William Morris-tapeten Honeysuckle.
Jag är så otroligt lycklig över hur fint det här rummet blev! Alltså på riktigt, jag blir pirrig varje gång jag kliver in, det är nästan pinsamt. Fram till nu har vi knappt varit i vardagsrummet, bara legat i sofforna och glott på tv. Men nu kommer jag att vara här jämt! HURRA!
En sak som jag tänker allt oftare på – minst en gång om dagen – är hur otroligt bra vi har det. Alltså jag har förstås vetat i hela mitt liv att jag är privilegierad som är född i det här landet vid den här tiden och dessutom i den sköna medelklassen (även om vi hade väldigt ont om pengar när jag var liten tillhörde vi ändå en privilegierad grupp), men jag tänker mer på det nu.
Jag vet inte om det beror på att jag blir äldre (=klokare och mer empatisk), men det känns som att det också har att göra med att vi flyttade till gården. I och med allt vårt slit har jag fått en ökad förståelse för hur folk slet förr. Vi sliter, fast mest för vårt nöjes skull och inte för vår överlevnad. Dessutom sliter vi med fyrhjuling, motorsåg, vedkap och klyv, och inte bara med vår muskelkraft. Och när vi slitit klart går vi in och tar ett varmt bad och lagar lite lyxig mat.
Men mest tänker jag på hur bra jag har det jämfört med andra människor som lever nu. När jag kom hem efter Ines cirkusuppvisning i helgen och hade lite ont i huvudet, då kunde jag ta en treo och lägga mig i soffan en stund. Då tänkte jag på de som lever i flyktinglägret Moria på Lesbos.
Och idag när jag åker för att shoppa julklappar tänker jag på alla som inte kan ge sina barn en ordentlig jul.
Jag försöker sätta min längtan efter nya soffor i perspektiv litegrann, och så ska jag sluta gnälla över skitsaker och istället vara tacksam för att vi har det så jäkla bra och alla är friska.
Och så ger jag pengar till Rädda barnen för att må lite bättre, haha!
I går stack vi ut för att hämta en gran. Vi passade på när det för en gångs skull var uppehåll (även om vi förstås inte såg solen, mer än några förvånande minuter strax före nedgången). Som vanligt tog vi ner en stor gran – vi har massor av granar som vi vill bli av med – och tog toppen till julgran.
Som vanligt fällde vi granen rätt ner i ett hasselsnår, som vi kanske borde sågat ner innan vi fällde granen, men man hoppas ju alltid att den ska falla på ett bra sätt… Ja, så vi (Jonathan) fick ägna en halvtimme åt att såga fram granen för att vi skulle komma åt toppen. Jag hjälpte till en del men faktum är att jag fortfarande har ont i min stukade fot efter baggstångingen (ej undanflykt, helt sant! Jag köpte ett par stövlar på pingstkyrkans second hand som jag hoppas passar även på högerfoten, kunde inte prova högerstöveln eftersom foten fortfarande är så svullen).
Och titta vilket fin gran! Det syns inte riktigt på bilden, kanske togs den inte ur bästa vinkeln, men det är verkligen vår finaste gran hittills. Härligt! Nu står den på bron och doftar så fantastiskt. Är det kanske det bästa med hela julen – doften av gran? Längtar efter att ta in den i vårt nya fina vardagsrum, som jag kanske kan visa imorgon! Ska bara städa klart först.
Igår rimmade jag årets julskinka, den kommer från Diana som vi slaktade i somras. Stor och fin och fet! Jag använde det här receptet – samma som förra året, och det blev bra.
Jag rörde ner 1,1 kilo salt och 1,75 deciliter socker i 7 liter vatten i en stor kastrull, och så hade jag i 2,5 teskedar salpeter för att skinkan ska få en fin färg.
Sen tryckte jag ner den frysta skinkan i lagen – tänker att den tinar efterhand. Nu står kastrullen på golvet i källaren där det är kallt. Jag tänkte titta till den och vända den ibland, och göra ny lag om den gamla blivit grumlig.
Dan före dan före dopparedan tar jag skinkan ur lagen och lägger den i vatten istället för att vattna ur en del salt. Sen ugnsbakar jag den och griljerar den dan före dopparedan.
Åh, nu längtar jag till dan före dopparedan! Hela december är ju en sån underbar upptakt till julafton.
Idag sa jag till Jonathan att jag gillar slitet i vårt liv så mycket. Inte allt slit, och inte alltid – men jag gillar att vårt liv gör att vi måste gå ut och röra på oss flera gånger om dagen. Det är inte alltid härligt, men oftast ganska trevligt, och det ger alltid en känsla av tillfredsställelse efteråt.
Bild från i morse. Är detta höjden av lathet, att fota genom fönstret fastän lampan reflekteras?
Till exempel ser mina morgnar ut såhär: jag går upp med barnen och Jonathan och assisterar genom att borsta håret på Sixten och jaga på den som behöver jagas på (Sixten). När de andra åker går jag och Bodil en runda till hönsen, tacklammen och tackorna och serverar mat och vatten. Sen går jag till grisarna – Bodil följer helst inte med dit eftersom hon fått en stöt av deras elstängsel en gång och nu börjar darra bara av att höra grisarnas grymtanden. När grisarna fått frukost cyklar jag upp till grannen och mockar hos korna.
Sen när jag kommer hem, då äter jag frukost i lugn och ro och känner att jag redan uträttat något viktigt. Helt oslagbar känsla att sjunka ner med en kopp kaffe och med gott samvete läsa tidingen länge innan jag fortsätter med dagen.
Jag hör ju hur präktigt det här låter, men det är en så skön och konkret tillfredsställelse som inte kan mäta sig med något jag någonsin uträttat bakom ett skrivbord.
