Nu är det bra varmt. 32 grader igår, idag, imorgon. Vi orkar ingenting, utom att åka till havet och äta jordgubbar. Drägligt blir det först vid tiotiden på kvällen, då gör vi bara det vi måste. Potatisen borde kupas, landen borde rensas, lammen borde avskiljas, ett stängsel borde lagas, en stupränna monteras… Men det blir nästa vecka!
Midsommarafton firade vi hos Jonathans föräldrar i hettan. Vi åt tårta i skuggan och rodde ut med ekan och badade från den. Det var skönt och mysigt i all enkelhet – vi är inga storfirare i vanliga fall heller så det gjorde inget att ingen fick dansa små grodorna på en hembygdsgård.
Igår på midsommardagen hittade jag det första ägget från våra nya höns! Hurra vad glad jag blev! Vi har levt med köpeägg i en månad sedan räven gjorde taberas i hönsgården. Våra nya unghöns hade inte börjat värpa när de kom, men nu så! Hon som var först ut fattade att hon skulle värpa i redet också, utmärkt. Så idag har vi öppnat luckan så de kan gå ut – ville vänta tills vi visste att de värper i redet så de inte börjar gömma ägg i trädgården. ingen har gått ut hittills, vi får se om de vågar sig ut alls idag.
En av de fem kycklingarna som kläcktes i vårt senaste kläck var svag och vinglig plötsligt. Vi gissar att hen har missat var vattenskålen finns. Vi försökte rädda den med vatten och lite honung, men det var försent tyvärr. Det blev komposten för denne lille.
Sen gick vi ner till trädgårdslandet och hade fest. Nej, det gjorde vi inte, vi tillverkade ölfällor för alla MILJONER mördarsniglar som frodas i år. Vi har haft så lite de senaste två-tre åren att vi glömt bort hur hemskt det är. I år är de överallt, jag mosar eller slänger bort säkert femtio stycken i trädgårdslandet när jag är där. Men nu är tanken att de ska krypa in i mjölkpaketen som vi har fyllt med öl och drunkna därinne, fulla och lyckliga (kanske).
Extra nöjd med fokuset på den här bilden, som ska visa att vi lagt en ölfälla i varje jordgubbsland. Jag är bara rädd att öldoften lockar dit sniglar som annars inte skulle kommit? Vi får väl se. Massor av jordgubbskart har vi i alla fall som vi inte vill dela med oss av när de mognar.
Sen kupade vi ett potatisland också. Men bara ett för sen var det för myggigt. Då var klockan elva på kvällen. Försommarnätter!
Igår regnade det äntligen! Det vräkte ner hela dagen och åskan mullrade. Så skönt att magasinen fylls på, trädgårdslandet blir vattnat, tunnorna blir fulla och risken för skogsbrand minskar. Vi hann ta in första skörden hö, så det var perfekt att det regnade på återväxten. Sånt man gottar sig åt.
Vi åkte till badsjön och Bobo kunde äntligen följa med eftersom ingen annan var där.
Sen tillbringade jag en del tid i sängen, lyssnade på regnet och läste en bok. Drack te och åt Sixtens hallongrottor. Så härlig sommarlovskänsla!
En gång satt Alexander Lukas, ni vet Kalle Ankas tursamma kusin, vid en å och metade och önskade sig en miljon. Samtidigt, långt därifrån, drog en tromb in över Farbror Joakims pengabinge. Taket flög av och alla pengar sögs upp i tromben, som drog vidare – och släppte en fet sedelbunt precis vid Alexander Lukas!
Lite så kändes det för oss igår. Vi har haft otur med bina – båda våra samhällen här hemma dog i vintras, och vi har bara en kupa kvar som står vid Jonathans jobb. Men igår när Jonathan klev ut ur ladan hörde han ett jäkla muller. Han tittade upp och såg ett stort svart moln, en bisvärm! Han följde efter den bort mot vagnslidret och såg till sin förvåning hur den flyttade in i en av våra tomma kupor!
Jag var där idag och la på en ny yngellåda så de har någonstans att lägga sina ägg. Det är verkligen väldigt många bin! Men de verkar snälla, attackerade mig inte alls fast jag var där och stökade. När man tar emot en svärm vet man ju inte vad man får, det kan vara jobbiga bin och de kan ha med sig sjukdomar. Men vi blev glada!
(När det blir för trångt i en bikupa drar bina upp en ny drottning, och den gamla drottningen sticker därifrån med ett gäng bin. Det är så de förökar sig i det vilda. Bisvärmen sätter sig någonstans, på en trädgren eller under ett tak eller nåt, som en stor klump med drottningen i mitten. Sen sticker några spanarbin åt olika håll och letar efter en ny bra boplats. Någon hittade vår tomma kupa och tyckte den var perfekt! Vilken fatastisk grej ändå!)
En föredetta granne från Stockholm beklagade sig härom dan över hur trött hon var på att sitta i sin inplastade lägenhet där det pågår fasadrenovering. Det kändes så avlägset! När man bor i en lägenhet i en stad så är man liksom fast där – självklart kan man lämna lägenheten, men då behöver man ju ett ärende, ett mål, ett syfte.
När man bor på en gård på landet med en trädgård och 20 hektar mark så är man ju ute jämt. Vi är ute mycket året runt, men nu på sommaren är vi ju ute nästan alla vakna timmar! Äter ute (inget speciellt med den där lunchen på bilden, tog bilden för att jag upplevde ett litet lyckopirr just då över livet, sommaren, eldosten på tallriken, barnen, sommarlovet och det vackra vädret), vi umgås ute, vilar ute och arbetar ute.
Igår och idag har vi rivit vårt gamla trasiga växthus som hamnade i fårens vinterhage när vi byggde den. Vi har jobbat här på eftermiddagar och kvällar när det är skugga. Korna har intresserat sig!
Titta vad Hoppe har blivit stor och fin! Han har en så fin frisyr! Sötaste kalven man någonsin sett.
Korna är verkligen intresserade av oss. De står ofta i hagen och glor på mig när jag håller på i trädgårdslandet.
Jag sa till Jonathan att korna är våra nyfiknaste djur, men sen kom jag att tänka på vår ungtacka Filijokus. I höstas när vi klippte fåren fick vi stänga ut henne för att hon var så jobbig, hon klättrade på oss och stack hela tiden in huvudet mellan klippmaskinen och fåret som skulle klippas. När vi körde hem fåren från betet i omgångar för att klippa dem åkte Filijokus med flera gånger – trots att hon förstås själv blev klippt först av alla pga höll sig framme. Hon är som åsnan i Shrek – ME! ME! PICK ME!
Vilken pangsommar det blev helt plötsligt! 22 grader och sol är det visst som gäller, perfekt ju! Idag har vi badat i havet, ätit tårta hos min mamma som fyller år, badat i havet en gång till och sen ätit färskpotatis och halloumi (eg: eldost från Väddö Gårdsmejeri – älskar att handla produkter därifrån som färdats ungefär en halvmil från produktionsplatsen till vårt matbord), och se gick vi till kossorna.
Mållan har blivit väldigt misstänksam efter att hon var sjuk och vi höll fast henne och gav henne sprutor och mjölkade hennes ömma juver. Vi försöker återvinna hennes förtroende med äpple och kli.
Sen matade Jonathan grisarna i ett gudomligt ljus av något slag. Och sen gick vi och kollade in vårt nyslagna gräs.
Det var mer än det ser ut på den här bilden. Vi kommer få hö så vi klarar oss i år också.
Jonathan har snöat in på landskapsvård och håller på och röjer som fan i våra små skogsdungar på betet. Här var det mängder av sly för några veckor sen, nu kommer det bli fantastiskt fint! Tänk när marken är full av gullvivor och solen silar ner mellan träden. Där går korna och fåren och betar och gör fint.
Sen gick jag hem med min långa skugga, vattnade i trädgårdslandet och tog en dusch och hällde upp ett glas vin.
Försommaren är så fantastisk för att det fortfarande känns lyxigt att sova med öppet fönster och äta middag ute. Det är svårt att förstå hur man står ut på vintern i mörkret och geggamojan.
Idag har barnen haft skolavslutning och jag gick upp klockan sex och plockade syrener. Doften i köket alltså! Den här årstiden! Så magisk. Så vemodig på något sätt, i all förväntan, allt pirr, allt som ligger framför en, men framör allt, allt som är NU som man bara måste hinna fånga innan det plötsligt är förbi, fåglarna tystnar och kvällarna mörknar.
Halv nio på kvällen. Jag och Jonathan och Ines är hos korna. Katten Bertil spionerar på kalven. Kon tycker att katten är fruktansvärd och jagar bort honom så fort hon ser honom, men kalven är stillsamt nyfiken som alltid.
Halv tio. Fåglarna är fortfarande igång. Jag vattnar i trädgårdslandet och drar in doften av våt jord, blommande syren och grannens nyklippta gräs.
Klockan elva. Bilden är tagen från sovrumsfönstret. Himlen är fortfarande ljus, och det är den väl egentligen hela natten. Så svårt att förstå att det är läggdags. Kalven och kon är fortfarande ute och betar. Jag hör Ymes bjällra när han jagar Överlevaren borta i bagghagen.
Det är nu det gäller! Det är det här man längtar till nästan hela året. Imorgon ska jag ta årets första dopp.
Igår tog vi ner Mållan och lille Hoppe till oss. De ska få gå i fårens vinterhage och det nya lilla kostallet som vi har byggt. Tanken är att jag ska börja mjölka igen om någon månad – om det går. Mållan och Hoppe är ju vår grannes, så de är bara här tillfälligt, men om några veckor kommer våra egna två kvigkalvar, hurra! Och då får Hoppe äntligen några att leka med.
De är så himla fina de där två. När vi släppte dem i hagen rusade Mållan omkring för att hon var uppskrämd och vilsen. Hoppe rusade omkring för att han hade lust att rusa omkring. Otroligt gulligt att se! De lugnade sig efter en stund och började nosa runt, beta och bete sig helt som vanligt. Hoppe har legat på olika platser och vilat, och Mållan har tittat till honom och slickat honom lite ibland.
Hoppe är verkligen en gullig liten typ.
Här skakar han på sig. Allt han gör är gulligt.
De hittade stallet också och verkar gilla att vara där. Därinne finns vatten, mineraler och saltsten. Hoppe som smakar på allt hittade mycket spännande på marken därinne – mest sågspån och grus hoppas jag. Dörren byggde vi idag men har inte hunnit måla och sätta upp, det ska jag göra imorgon.
På kvällen stängslade vi runt vår brunn som ligger i hagen (ja, riktigt bra placering va!) för att korna inte ska klampa omkring på brunnslocket eller bajsa precis där. Bertil åt en sork och kom sen och la sig i mitt knä.
Maken till gosig katt har jag aldrig träffat – förutom hans bror Nisse (RIP). Bertil är alltid med när man är ute och bygger på kvällen. Det är gulligt att han gillar oss och vill hänga med oss, samtidigt som han kan vara borta veckor i sträck.
Igår regnade det nästan hela dygnet, och jag är så glad för det! Redan på morgonen var regntunnorna fulla och hela dagen blev trädgårdslanden och slåtterängarna och förstås allt bete i hagarna vattnat ordentligt. Snart dags för första höskörden!
Jag och Jonathan spenderade större delen av dagen här, i det blivande kostallet. Jag skottade ur det sista av djupströbädden (den gick ända upp över nederkanten på väggen där man ser brännässlorna på bilden, phu!) och sen gjorde vi en större dörr för korna – den till vänster här är lagom för fåren men kommer vara för liten för korna.
När vi blev blöta gick vi in och tog en paus, Jonathan låg i soffan och kollade på fotboll en stund och jag låg i sängen och läste och lyssnade på regnet.
På kvällen slutade det regna och då tog vi Bodil på en promenad i fårhagen. Vi letade efter sommarkantareller, men det är nog för tidigt. Kanske kommer de nu efter regnet.
Sen drack vi te och åt nybakt bröd, och jag kände mig så lycklig över den här helt vanliga dagen. Receptet för ett lyckligt liv för mig är, förutom kärlek och trygghet och såna saker, den perfekta balansen mellan slit och mys. Slit/mys-kvoten.
Igår kom Jonathan hem med fyra hönor i en kartong. De utgör basen i vår nya hönsbesättning efter att räven tog alla – vi kommer att kläcka två omgångar kycklingar också, men det tar ju tid innan de börjar värpa. De här damerna förväntas börja lägga ägg redan om två veckor eller så. Härligt!
De är en värphybrid som jag tror heter bovaner – ett namn som får mig att tänka på Björnligan. Jag gissar att de är bra på att värpa, men inte på så mycket annat kanske. De är framavlade för äggfabriker. Men de är söta tycker jag! Igår satt de på sovpinnarna hela eftermiddagen, när det blev läggdags tryckte de ihop sig på golvet innanför luckan (som var stängd), och imorse spankulerade de omkring i hönshuset när jag tittade in. De får några dagar på sig att finna sig till rätta innan vi låter dem gå ut på dagarna.
Längtar efter äggen!