Kategorier
Slit och släp

Djupströbädden

När vi skaffade fåren gjorde vi iordning ett litet stall åt dem, en lösdrift där de kunde gå in när de ville. Vi la hö på golvet, och fåren kissade och bajsade och trampade omkring där. När det blev geggigt fyllde vi på med mer hö – vi tog det som fåren ratade – och så byggdes bädden på. Efter ett tag startar en nedbrytningsprocess i djupströbädden som genererar värme, så det blir varmt och gött för fåren att ligga på. Den här djupströbädden i det första stallet har byggts på i fem år. Den har blivit en halvmeter djup eller mer kanske. Vissa partier är torrt hö, andra partier är hårt packad gucka. Nu ska skiten ut, eftersom vi ska bygga kostall här.

Jag har slitit med detta hela dagen och har kanske en tredjedel kvar. Mammas valp har hjälpt mig, hon tyckte det var väldigt kul och gott. Vi behövde båda duscha när vi var klara.

Helt slut i kroppen nu. Så skönt!

Kategorier
Kor

Två kvigkalvar

Det här inlägget får illustreras med bilder från mitt och Hoppes morgongos, men handlar egentligen om två fjällnära kvigkalvar som vi har köpt! Eller paxat. Vi har inte hämtat dem än, de ska få följa med upp på fäbodvallen och gå där ett tag först, men i mitten av juli åker vi upp till Dalarna och tar med dem hem!

Kanske är det knäppt att köpa två kalvar, eftersom vi kommer att få vänta nästan två år på att få mjölka – de ska ju först bli vuxna och själva få kalvar. Men vi tänker att det blir fint att de får växa upp här hos oss, de blir supertama och helt präglade på oss och ”inkörda” i vårt system.

Fjällnära kor är små och härdiga – en svensk lantras som räddats från utrotning i sista sekund. De ger mjölk och håller hullet på bara grovfoder, alltså gräs och hö. Korna jag tar hand om nu är fjällraskor, nära släkt men ändå lite större och mjölkar lite mer. Fjällnära passar oss perfekt som hushållskor tror jag – om vi mjölkar två kor blir det lagom mycket mjölk till oss i familjen och till kalvarna. Och så kan kalvarna leka tillsammans i en egen hage på dagarna och vara med mammorna på nätterna. Eller hur vi nu gör.

Det känns som att korna är sista pusselbiten här på vår gård, för självhushållningen och livet.

Kategorier
Snilleblixt

Vattenuppsamlingssystemet

Om det varit jag som ansvarat för uppsamlingen av vatten till odlingarna hade jag nog ställt ut en tunna och väntat på regnet, och sedan skopat upp vatten ur tnnan med vattenkannan. Men nu är det Jonathan som har designat vårt vattenuppsamlingssystem, och då blir det såhär bra:

Här borta på gaveln till magasinet står en tunna och samlar allt regnvatten från taket. Gud vad mycket vatten det blir på ett tak! När tunnan är full rinner vattnet vidare genom en nedgrävd slang till…

… de här tre tunnorna, som står vid trädgårdslandet. I botten på dem finns en slang med en kulventil där man fyller på kannorna. Kannorna blir fulla på några sekunder och det är två meter att bära till trädgårdslandet. Så smart! Så effektivt! Så typiskt Jonathan!