Vedpannan! Utan den skulle vi frysa ihjäl och vi skulle inte ha nåt varmvatten. Pajar den så blir det riktigt jobbigt! Därför ger vi den kärlek och omvårdnad som ett barn.
En gång i veckan ska alla sex såna här spjäll rengöras från sot:
Fast kanske inte med den här borsten som jag köpte på Biltema och som visade sig vara en engångsborste (eller avsedd för något annat)…
Sen tänder man en liten brasa…
För att sedan värka på med stora klabbar!
Nu ryker det in som satan för att spjället är stängt – det är i det här skedet man drar på sig doften av rökt böckling. Egentligen ska inte veden ligga huller om buller såhär utan ganska tätt travad, jag var för ivrig.
Vår bäste vän, solbelyst och i helfigur:
Och här en präktig bild på all ved vi travat in. Känns otroligt tillfredsställande att se och kunna ta på det som ska värma oss fram till jul!
Vi får se hur länge vi orkar med eldandet – eller egentligen vedtillverkningen. Nu eldar vi var fjärde dag ungefär för varmvatten, i vinter blir det nog två brasor om dagen för att värma huset också.
Vi har köpt vedkap, vedklyv, motorsåg och en kärra att dra veden på och snart en fyrhjuling. Sen tänker jag mig att hela familjen ska tillbringa heldagar ute på ägorna, hugga och slita och ta välförtjänta matsäckspauser. Barnen roskindade och stjärnögda. Haha.
[google-translator]