Jag jobbar som en galning just nu för att bli klar före semestern. Så fort jag inte gör något annat jobbar jag (eller… ja, ni fattar). Jag kan inte bestämma mig om det är extra härligt att kunna tassa runt på gräsmattan barfota en stund på morgonen och äta frukost i solen på altanen innan jag börjar jobba, eller om det bara är terror att sitta här i arbetsrummet och se sommaren dundra på därute, om det hade varit bättre att sitta i radiohuset och titta på en betongvägg utanför fönstret till exempel…
Hur som helst, igår tog jag i alla falll en hel dags ledigt för att fira barnens skolavslutning, Sixten slutade ettan och Ines slutade förskoleklass. Få saker gör en ju så lyckligt nostalgisk som skolavslutningar – syrendoft, finkläder, tårta, pirr i magen, krama fröken, rektorns tråkiga tal, den blomstertid nu kommer…
Barnen fick snorklar och cyklop i sommarpresent. De hade önskat en utflykt till havet efter avslutningen och lovade stort att de skulle bada.
Men det var mulet och blåsigt och sisådär 14 rader i luften när vi kom dit. Det blev fint ändå. Jag och Jonathan låg under en filt och halvsov medan barnen sprang omkring och byggde kanaler och jiddrade med måsarna, som hade ett bo i närheten och var väldigt bekymrade över vår närvaro. 
Jonathan är väldigt förtjust i maskeradsombreron från Sixtens kalas. Han använder den ofta. Även bland folk. Jag har blandade känslor inför detta.
