När vi la om taket på framsidan av ladan la vi märke till att vi hade tornseglare under en av takpannorna längst ut. Vi väntade med den biten tills vi var säkra på att ungarna lämnat boet, och då tänkte vi att det var fritt fram. Men när jag lyfte på den sista takpannan låg hon där ändå! Så himla fin, har aldrig sett en tornseglare på nära håll förut.
Vi hade inte räknat med att de skulle ha en andra kull. Jag la tillbaka pannan över henne och vi funderade över hur vi skulle göra. Kom fram till att vi ändå skulle försöka lägga plåten över, vi kunde inte pausa i flera veckor och låta taket ligga öppet, och vi ville riva byggställningen och resa den på baksidan för att komma vidare medan vi hade semester.
Jag väntade tills absolut sista sekund, och lyfte av pannan. Då flög hon iväg – och där låg två helt nykläckta ungar! De var helt hjälplösa, nakna och blinda, pep inte ens utan gapade bara och rörde sig litegrann. Hu, de var så himla pyttiga. Men vi la på plåten försiktigt, skruvade fast den (undra vad ungarna tänkte) och såg till att det fanns en öppning där mamman kunde ta sig in. Hon flaxade ängsligt omkring oss under tiden.
Nu hör vi ungarna pipa därinne och föräldrarna flyger ut och in med mat! Succé!