Bodil verkar ha funnit sig väl tillrätta här. Inatt sov hon i sin bädd på golvet intill vår säng utan att gråta. Hon kommer när vi ropar på henne och hon har hajat att hon får godis om hon kissar och bajsar ute.
Igår regnade det, hon ville inte vara ute utan låg och sov i Jonathans famn hela dagen. Det verkar ha genererat en massa överskottsenergi till idag, hon har farit runt som ett jehu hela morgonen och bitit (jättejättehårt!) i allt hon kommit åt.
Det är som att ha en bebis faktiskt – förutom att en valp ställer till det mycket mer. Jag bär på henne nästan hela tiden, om hon är på golvet måste jag passa henne, och jag kan inte göra något annat förrän hon har ätit, lekt, bajsat och kissat och somnat. 
Annars handlar det mesta just nu om att nosa på allt, bekanta sig med tillvaron och akta sig för hönsen.
Ett svar på ”Livet med en pytteliten hundvalp”
Men åh, så söt!!