Den här hunden har det så bra.
Varje dag får hon flera långa promenader i naturen, hon springer fritt i skogen, sniffar runt och gör vansinnesrusningar över ängarna. Ofta leker hon med grannhunden (eller ja, retar grannhunden till vansinne snarare. Men på lek!).
På dagarna slaggar hon framför vedspisen när jag sitter och jobbar.
På kvällarna ligger hon hos oss i soffan och gosar.
På nätterna sover hon hos barnen – varannan natt hos Sixten, varannan hos Ines. Oftast ovanpå dem eller helt gömd under täcket.
Allra lyckligast är hon nog över barnen. Hon följer dem överallt och de har så kul ihop. Utan dem skulle hennes dagar vara betydligt mindre fartfyllda.
Barnen är så bra men henne också, så himla säkra och tydliga och orädda och kärleksfulla. Ah, fantastiskt. Jag blir rörd när barnen springer iväg uppför trappan, med Bodil förväntansfullt hack i häl.
Nu är Bodil nästan sju månader, vi väntar med viss bävan på första löpet och slyngelåldern, som förväntas inträda nu snart. Än så länge är Bodil en lydig, om än inte fullärd, liten varelse. Hon sitter, väntar, stannar och kommer när vi ropar, låter bli sängarna hon inte får vara i, stjäl inte mat hon inte får ta, jagar inte hönsen.
Det ska bli så fint att dela de närmaste 10-12 åren med henne!