Jonathan har byggt ett elstängsel för att hålla mördarsniglarna borta från trädgårdslandet, och det verkar funka – hittills har jag bara hittat en enda snigel därinne.
När snigeln kommer ålande (?) uppför kanten stöter den på den här svagt strömförande metalltråden, och det räcker för att den ska bli… tja, jag vet inte om grillad är rätt ord, den sitter liksom där och börjar bubbla, det rinner bubbligt slem, som fradga, ur den. Sen är den död. Moahahaha!
Varmbänken är inte skyddad – tvärtom är den supermysig för mördarsniglar med alla sina fuktiga gömmor. Så där har de käkat upp halva salladsskörden. Och även det de har lämnat kvar känns lite äckligt tycker jag, snigelslemmigt…. Men nu tittar den snigelfria salladen upp i trädgårdslandet!
Kan inte fatta att jag publicerar den här löjliga bilden, men på riktigt känner jag mig förtjust och förundrad och lite lättad över att det faktiskt kommer upp nåt – det känns så overkligt när man går och petar ner de där pyttepyttesmå fröna i marken att det faktiskt ska bli nåt av det.
3 svar på ”Snigelgrillning”
Har ni alltså byggt/grävt ner en ram runt hela trädgårdslandet som ni sedan fäst tråden på?
Ja eller det är en sarg liksom… Vi har också grävt ner en presenning längs kanten. Syns bättre här:
http://www.utispenaten.se/?p=2490
och här:
http://www.utispenaten.se/?p=2875
[…] nästa år ska vi tänka mer småskaligt och mer kvalitet! Vi behåller hela odlingsytan som vi har snigelsäkrat med eltråd. Satsar på att göra fint med pallkragar och kanske till och med grusgångar (dröm för mig pga […]