1. Vi skaffade dem. Vi borde inte ha gjort det den här våren, vi hade alldeles för mycket att göra redan, både med gården och på våra jobb. Det kändes som ett bra tillfälle att hoppa på det här SLU-projektet. Det var det alltså inte, till att börja med eftersom det tog mycket mer tid än det var tänkt att göra iordning hagen och vi fick lägga massa extratid på det.
2. Vi köpte vilda får. Våra suffolkfår var ungefär lika tama som rådjur man möter i skogen. Det var inte lätt för oss att veta, han vi köpte dem av försäkrade att de skulle bli tama snart. Men fortfarande kommer ingen fram när vi går in i hagen. Stannar man en stund och lockar med vete, som de gillar jättemycket, kommer tre av fem fram. Men de följer inte med om man går iväg och rasslar med hinken, så vi kan helt enkelt inte samla in dem/flytta dem/hantera dem alls. Trots att vi har ägnat många många timmar åt att försöka få dem tama.
3. Fåren var fulla med mask. Vi frågade han vi köpte dem av, och han sa att de var kollade och inte hade mask – vilket visade sig vara en lögn. De är helt fulla med olika sorters parasiter, och behöver alltså avmaskas – det vill säga fångas in, till att börja med.
4. Vår hage är olämplig för får. Betet är för grovt, så allt jobb med att stängsla den första hagen var förjäves, och vi fick ordna en ny här hemma bakom stallet. Där inga får har flyttat in ännu eftersom vi inte lyckats ta hem dem.
5. Vi foderförgiftade vårt tama får. När vi köpte de tama svärdsjöfåren Ripa och Sirpa som skulle bli en del av flocken och hjälpa de vilda på traven, matade vi även dem med vete. Suffolkfåren älskar vete men svärdsjöfåren tål det inte. Ripa vräkte i sig och blev jättesjuk. Vi tog hem de två svärdsjöfåren till stallet igen, och ringde veterinären som kom natten till måndag. Jag vet inte hur många tusen det gick på men vi kunde ju inte låta Ripa plågas till döds. Nu verkar hon må lite bättre även om vi inte vågar pusta ut riktigt än, men eftersom veterinären inte tyckte vi skulle ta tillbaka svärdsjöfåren till hagen med parasittryck (där de andra fåren med parasiter har bajsat) så står vi igen utan plan för att få hem de rädda fåren som behöver avmaskas.
5 svar på ”Allt som gått snett och allt vi gjort fel med fåren – hittills”
Att flytta fåren borde någon med vallhund kunna hjälpa till med. Hör efter på SVAK (svenska vallhundsklubben) och på Vallhundsgruppen på Facebook. Finns säkert någon med erfarenhet och vältränad hund som kan hjälpa till.
Tack för tips! Vi har blivit avrådda från det eftersom fåren inte är vana vid vallhund, men vi kanske ringer dem och kollar ändå. Eftersom alternativet typ är nödslakt kan det ju var värt att prova.
Kanske behöver fåren puttas runt lite i hagen innan man påbörjar flyttningen så dom lär sig att dom inte behöver fly flera mil bort bara för att hunden kommer. Men att valla in får samt att valla på i princip vilda får är inte ovanligt (speciellt i England och även Norge har man ofta väldigt ohanterade får). Jag hoppas det löser sig! 🙂
Nä usch så jobbigt. Hoppas det får vända snart!
[…] skillnad mot sist vi försökte lura in fåren i en fålla. Herregud vad vi slet med våra första får, som var så o-tama att de lika gärna hade kunnat vara rådjur eller nåt. Två av dem blev aldrig […]