Vilken morgon alltså! Jonathan gick en sväng med hunden medan jag och barnen åt frukost, och så fick jag det här nöd-mmset:
Stängslet till den tillfälliga fårhagen (där fåren går tills de är avmaskade) hade rasat och fåren hade rymt! Jag och Ines sprang ut till undsättning, jag klafsade runt i fårbajs i mina Stockholmskläder och lockade med en hink som de inte brydde sig om eftersom gräset var så mycket grönare här än i hagen. Men till slut lyckades vi locka/mota in dem igen, och Alf stångade mig i rumpan för att jag inte gav honom mer pellets. Sen kastade jag mig iväg mot stan och sitter nu på bussen och luktar får (antar jag), och barnen kom försent till skolan och allt.
Men jag tycker ändå det känns så härligt! Håhåjaja, liksom. Fårbondens bekymmer.