Det är inte mycket kvar nu av den fantastiska färgsprakande hösten. Snart består träden och buskarna av gråa pinnar och marken är täckt med brunt söl.
En sak som slog mig imorse när jag gick ut och hämtade DN (en ritual som jag fortfarande gillar; att få en sniff av dagen redan före frukost) är hur oskyddad man är när det inte är sommar. En vänlig grönska svepte in oss i sin rika dräkt ända fram till för några veckor sen – vi satt i det nedre hörnet här på bilden och käkade middag i somras, i skön skugga från trädet och totalt avskärmade från vägen. Nu, som sagt: bara pinnar kvar av prakten.
Men snart kommer snön och då blir det vackert igen!