Jag har blivit en hippietant. Utvecklingen var kanske inte helt oväntad, men ändå. Sen vi flyttade hit har jag börjat fundera över alla äckliga grejer som finns i schampo och tvål och sånt som vi sköljer rätt ut i naturen i princip. Kändes sunkigt.
Så jag köpte upp mig på lite hippiegrejer (bara namnet på dessa produkter, URTEKRAM, det låter så äckligt på nåt sätt) och går nu all in – har till och med bytt ut bodylotion mot kokosolja! Allvarligt, den är så bra. Jag smörjer in min torra kropp och mina extremt torra fötter med den efter duschen, den sugs upp av huden i ett nafs och gör den så len och mjuk! Fördel (eller nackdel, beroende på vem man är) att man luktar som en kokoskaka efteråt. Mmm.
Schampot är tyvärr rätt värdelöst, håret blir superfrissigt och torrt – men det gör inget, för efter att jag smort in mig med kokosoljan drar jag bara de oljiga händerna genom håret, et voilá! Blankt och fint!
Andra tecken på att jag har bivit en hippietant: jag tycker plötsligt att mina gråa hår är rättså vackra. Och härom dan stod jag och trånade efter ett par skor med broderier på i ett skyltfönster, tills jag till min förskräckelse insåg att butiken var Gudrun Sjödén!
4 svar på ”När blev jag en hippietant?”
Lol, jag köpte exakt samma shampoo tidigare i veckan. Den där anti-sulfit (?) -lobbyn got to me.
Ja, när det gäller klimathot är jag extremt lättskrämd och totalt oinsatt – dvs väldigt lättlurad. Jag vet inte ens riktigt vad det är jag är rädd för (kan absolut vara sulfit, jag sejfade upp med ”äckliga grejer”), men om det står på flaskan att den är miljövänlig så köper jag den.
Själv tvättar jag numera bara håret med Razul-lera (stavas även Rasullera) finns att köpa på nätet, jättebra, har sluppit min eviga hårbottenklåda 🙂
Spännande! Ska jag kolla upp. Fast det låter jobbigt att skölja ur lera…?