Jag och Jonathan har gjort varsitt pepparkakshus i år. Hans hus föreställer vårt eget hus, fast med glasverandan vi planerar att bygga i framtiden. Mitt hus (som Ines har dekorerat) föreställer vårt hönshus. Som ni ser blev de inte riktigt prick lika fina. Här återger jag fritt ett samtal från igår kväll. Allt han säger stämmer faktiskt, men jag vill gärna framhålla att min inställning till livet kan vara användbar i andra sammanhang!
Jag: Varför ser ditt pepparkakshus ut såhär…
… medan mitt pepparkakshus ser ut såhär:
Jonathan: Det handlar delvis om engagemang, du bryr dig inte riktigt medan jag går igång på det. Jag planerar också bättre än vad du gör – jag tänker i förväg hur jag ska hålla de olika delarna för att få en bra vinkel när jag monterar och sånt.
Är det allt?
Nej, det handlar nog om en grundinställning till livet, som också avspeglar sig i pepparkakshusmontering; när jag tänker: ”vad kan gå fel och hur löser jag i så fall det?” så tänker du ”det här blir säkert lätt!”
Har du några knep för att lyckas, förutom inställningen till livet?
Istället för att doppa väggarna i smält socker och sammanfoga dem tar jag en sockerbit och doppar två av sidorna i smält socker. Sen använder jag den som vinkeljärn eller hur man ska säga, jag lägger den i hörnet så att båda väggarna fäster i den. Det blir jättestabilt!
Fönstren gör jag genom att krossa karameller eller halstabletter i en mortel och strö ut pulvret i fönsterhålet före gräddning.
Så fort jag har tagit ut plåten ur ugnen lägger jag mallen ovanpå bitarna och ser om de har svällt i ugnen och behöver skäras till igen för att få rätt passform.
4 svar på ”Inställningen till livet och till pepparkakshus”
HAHAHA alltså gud vad roligt det är få läsa precis hur det hade varit om jag och Johan bytt kön. Ni kommer få en jättefin glasveranda, väldigt genomtänkt tak och fönstersättning. Det hade nog vi också fått om det inte varit optimist-Johan som haft mest kontakt med snickaren, eftersom han är man. Och för att han är kompis med snickaren.. medan jag inte har någon kompis som är snickare eftersom det knappt finns några kvinnliga snickare..
Men jag håller absolut med om att din (och Johans) inställning har stora fördelar till vardags! Kanske mest för er själva, men ändå 😉
Jonathan skrattade så länge åt den här kommentaren! Jag (optimisten) noterade först inte ens att det stod att vår inställning mest hade fördelar för oss själva, haha!
Det är sant på ett sätt – men samtidigt behöver ni domedagsprofeter någon som hejdar er ibland och säger: ta det lugnt, det är inte hela världen om det inte funkar. (obs, gäller ej vid bygget av riktiga glasverandor).
När det nu handlar om pepparkakshus och inte riktiga så tycker jag faktiskt att era är lika fina men på olika sätt!
Tack! Vilken gullig mammakommentar. Jag håller med 🙂