Hemslungat

För några veckor sen slungade vi vår första honung! Det var en så mäktig känsla att ta tillvara allt som bina har slitit med åt oss hela sommaren, helt och hållet från det som växer på våra egna marker! Och som alltid när jag och Jonathan jobbar tillsammans blir jag lite förtjust, älskar känslan av att jobba sida vid sida med vårt gemensamma projekt.

Först hämtade vi hem alla skattlådor fulla med ramar fulla med vaxkakor fulla med honung.

Sen skrapade vi av vaxlocken som bina täckt alla celler på vaxkakorna med. Det var kladdigt och segt och härligt. Det doftade så underbart!

Honungen i de olika ramarna hade väldigt olika färg, beroende vad som blommade när just den honungen tillverkades. De ljusa ramarna var maskroshonung, vi hade enorma mängder maskrosor i år. De mörka ramarna kanske är skogshonung tänker jag, kuporna står i ett skogsbryn.

Sen satte vi ner ramarna i själva slungan. Det är en handvevad makapär från 1950-talet som vi fått till skänks av biodlarföreningen Jonathan är med i, mot att vi skänker den vidare när vi köper en mer modern…

Vilket jag hoppas att vi gör redan till nästa år, för det var fruktansvärt jobbigt att slunga honungen.

Vi vevade som galningar för att komma upp i rätt hastighet, och tungt var det.

Så började honungen långsamt att rinna ut genom tappkranen i botten på slungan. Vilken lycka! Honung är så vacker när den är flytande, bärnstensfärgad och blank.

Vi silade honungen från vaxrester och lät den rinna ner i en jättestor hink.

Sen åkte jag och barnen till Kroatien, och Jonathan gjorde lite magic (rörde i en ymp, det vill säga honung från en tidigare skörd tror jag? Som ska hjälpa honungen att stelna på ett bra sätt… typ), och när vi kom hem:

Tadaa! Honungen tappad på burkar, redo att njutas! Som ni ser är slutresultatet väldigt ljust – mycket maskroshonung tänker vi.

Den är så god och vi är så stolta över den första produkten från gården som vi kan sälja.