Vi lägger så mycket tid på sysslor som riktiga bönder utför i ett nafs. Det är ju aldrig lönt för oss att köpa några maskiner eller redskap alls, eftersom vi inte tjänar några pengar. Varje inköp är en avvägning, hur mycket får vår hobby kosta, hur stor glädje har vi av den här prylen?
Vi skulle definitivt ha stor glädje av en riktig traktor som till exempel kunde lyfta höbalar. När vår granne tog hem hö åt oss lyfte han höbalarna med en rundbalslyft (tror jag att det heter), en stor ”klämma” längst fram som grep tag om rundbalen. Sen lyfte han elegant in dem på höskullen, bara sådär. Gick på en kvart att lyfta in alla balarna.
Men det är ju knappast motiverat för oss att låna pengar för att köpa den typen av utrustning. Alltså är vi hänvisade till vår egen muskelkraft och Jonathans uppfinningsrikedom.
Han har nu konstruerat en rundbalsvagn som kopplas till fyrhjulingen – den har tagit många timmar i anspråk, han har letat reservdelar, skissat och byggt, svetsat och testat. Häromdagen var det till slut premiär när vi tog ut den första balen till fåren! Först backar man till mot balen såhär och sätter spännband runt och drar åt för kung och fosterland.
Sen börjar en hopplös kamp för att få balen att välta ner på vagnen. Balen väger flera hundra kilo. Den är lite ”lös” eftersom nätet inte är så hållbart eller hårt åtdraget, och så har den börjat välla ut i botten. Vi använde vår kroppstyngd och ett spännband, och kämpade ett bra tag, och till slut gick det! 
Och vi kom iväg. Det gick bra att köra.
Och eftersom Jonathan är bra på att backa gick det hur smidigt som helst att ställa in balen i vår hembyggda rundbalshäck.
Fåren nöjda! De får gå i sommarhagen tills betet är helt slut, då får de komma till vinterhagen och det fina fårhuset vi byggde förra året.