Vi dödade nästan Agneta

Usch, jag drar mig för att skriva det här för det är så hemskt. Men i söndags fällde vi ett träd rakt över Agneta!

Vi har fällt träd i fårhagen hur många gånger som helst, fåren är ofta i krokarna, men springer alltid undan när trädet faller. De har aldrig ens varit i närheten av det fallande trädet, så jag har inte tänkt så mycket på risken att någon skulle få det över sig.

Men nu är det djup snö, vilket gör att fåren rör sig långsammare. När trädet kom brakande hann Agneta inte undan – hon fick stammen rätt över ryggen, en rejäl smäll. Jag tänkte först att hon måste ha brutit ryggen och började prata om att ringa grannbonden som har bultpistol. Men vi rullade undan trädstammen och fick upp Agneta på benen. Hon stapplade iväg efter de andra.

Vi har kunnat utesluta bruten rygg och brutna ben eftersom hon kan röra sig, och inre blödningar, helt enkelt eftersom hon inte har dött. Hon har inte heller kastat, alltså fått missfall. Sannolikt räddades hon av den djupa snön som hon tryckte ner i.

Hon äter, idisslar, dricker, kissar och bajsar – allt det är goda tecken. Men stackarn vad ont hon har. Mest ligger hon och ser plågad ut. Vi har stallat in henne tillsammans med Bella för att hon ska få vila, och hoppas att hon blir bättre inom några dagar.

Jag tror att hon kommer att bli bra, det känns så. Men gud vad rädda vi blev! Och vilken ångest, att det var vårt fel helt och hållet att det hände.