Bodil slet ju sönder ledbanden i ena hasen på julafton, och många timmar i mellandagarna och på det nya året tillbringades på djursjukhuset i Uppsala. Bobo var glad för det allra mesta och verkade inte direkt smärtpåverkad –helt i linje med hennes personlighet.
Operationen – en rekonstruktion av ledbandet – gick bra, och hon kommer att bli helt återtälld! Sån lättnad! Semesterkassan rök, men men.
Nu är bandaget borta (vilket härke att packa in varje gång vi skulle gå ut, hindra Bobo från att gnaga på det, åka och få det omlagt och försöka förhindra att hon fick skavsår) och rehabiliteringen är i full gång. Vi har fått en miljon övningar att göra och strikta order att inte gå för fort fram. Bodil själv tycker att hon är bra nu, så det är ju svårt att få henne att tagga ner.
Usch vad oroliga vi var. Ett tag trodde vi att hon skulle bli så nedsatt att hon aldrig kunde springa och leka igen, vilket sopigt liv det hade blivit för henne. Men i sommar kommer hon att vara som vanligt – inshallah!