När jag och Ines var bortresta löste Jonathan situationen med den flaxande presenningen på ladutaket genom att spänna ett snöre över den. Denna anordning – någon slags hemgjord harpun – använde han för att få snöret över taket:
Hur kom du på idén?
– Det kändes bara helt naturligt med en harpun. Eller egentligen är det kanske snarare ett armborst. Eller en kombination.
Vad byggde du den av?
– En lång regel som låg och skräpade, en skena till en elfahylla och en enorm gummisnodd som jag inte riktigt vet vad det är för något. Pilen var en halv gardinstång.
Är det inte mer en slangbella då?
– Jo kanske.
Vad sa Sixten?
– Han tyckte det var festligt. Hans jobb var att hålla utkik så inte Runar kom gående på andra sidan ladan och blev träffad av pilen.
Hur gick det till när du sköt över pilen?
– De två första försöken misslyckades för att gummisnodden snodde ihop sig med snöret, men sen flög den över med marginal. (Jonathan vill gärna understryka att det inte var tur utan intelligens som gjorde att pilen flög över, han modifierade konstruktionen lite inför tredje försöket, men jag fattade inte hur så jag skiter i det)
Vad ska du göra med harpunen nu?
– Jag tror inte jag kommer att använda den mer. Jag kanske bygger om den till något annat. Om någon vill byta den mot en jättestor riskokare så går det bra! En sån kommer jag behöva.
Skulle du rekommendera andra som vill kasta ett snöre över ett hus att bygga en harpun?
– Ja! Det går nog fortare att kasta och kasta tills man lyckas, men det är roligare att bygga något.