En sak som jag tänker allt oftare på – minst en gång om dagen – är hur otroligt bra vi har det. Alltså jag har förstås vetat i hela mitt liv att jag är privilegierad som är född i det här landet vid den här tiden och dessutom i den sköna medelklassen (även om vi hade väldigt ont om pengar när jag var liten tillhörde vi ändå en privilegierad grupp), men jag tänker mer på det nu.
Jag vet inte om det beror på att jag blir äldre (=klokare och mer empatisk), men det känns som att det också har att göra med att vi flyttade till gården. I och med allt vårt slit har jag fått en ökad förståelse för hur folk slet förr. Vi sliter, fast mest för vårt nöjes skull och inte för vår överlevnad. Dessutom sliter vi med fyrhjuling, motorsåg, vedkap och klyv, och inte bara med vår muskelkraft. Och när vi slitit klart går vi in och tar ett varmt bad och lagar lite lyxig mat.
Men mest tänker jag på hur bra jag har det jämfört med andra människor som lever nu. När jag kom hem efter Ines cirkusuppvisning i helgen och hade lite ont i huvudet, då kunde jag ta en treo och lägga mig i soffan en stund. Då tänkte jag på de som lever i flyktinglägret Moria på Lesbos.
Och idag när jag åker för att shoppa julklappar tänker jag på alla som inte kan ge sina barn en ordentlig jul.
Jag försöker sätta min längtan efter nya soffor i perspektiv litegrann, och så ska jag sluta gnälla över skitsaker och istället vara tacksam för att vi har det så jäkla bra och alla är friska.
Och så ger jag pengar till Rädda barnen för att må lite bättre, haha!
2 svar på ”Ska sluta gnälla”
Bra påminnelse! Jag tänker ofta på att jag har råd att köpa vad jag vill. Då pratar vi inte om en egen ö eller en lyxbil, men ekologiska ägg, olika sorters ostar, både julvört och lingongrova, must och mjölk. Jag behöver aldrig välja för att pengarna tagit slut, och jag är tacksam för det varje gång jag handlar mat. Kanske faktiskt någon gång varje dag.
Visst är det lyxigt! Det är bra och viktigt tycker jag, att komma ihåg hur bra man har det. Vi hade väldigt ont om pengar när jag var barn, kanske därför jag fortfarande uppskattar lyx som pålägg, hårbalsam och likadana strumpor (utan hål) 🙂 Det var inte kul att vara fattig, men det har nog ändå gjort att det känns lylligare att inte vara det!