I förmiddags när jag var uppe hos korna var det varmt och soligt. Det kändes som en aprilmorgon, bara mer stillsam – det tog ett tag innan jag kom på att det var fågelkvittret som saknades.
Visst händer det att det är blidväder i januari, men är inte det här vädret ovanligt märkligt? Det är ju åtta-tio grader och det finns fortfarande bete i kohagen. Man är ju helt paranoid när det gäller vädret, väntar på nästa katastrof efter sommaren 2018.
I alla fall! Korna var ljuvliga som vanligt.
Allihop älskar att bli kliade vid svansroten, det är allra skönast. Tråkigt ställe att klia på tycker jag, vill helst rufsa om i deras knasiga huvudbollar mellan öronen och gosa i det lena halshåret. Men korna är bestämda, det är här det ska krafsas – försöker jag med något annat tar de bara ett steg framåt och vänder rurmpan till.
Och Håkan då, världens keligaste tjur som inte får något gos alls – man ska inte gosa med tjurar, för de ska behålla respekten för människor. Detsamma gäller visst baggar, men det struntar vi i.
Håkan har dille på att slicka på en – här är det min overall som får sig en omgång. Den har nog många spännande smaker.