På riktigt!

Det senaste året eller så har vi gått in i en ny fas i vårt liv på gården. Saker och ting har fallit på plats, vi har rutiner och (viss) erfarenhet och bir inte tagna på sängen vid varje ny händelse (storm, massivt snöfall, lamning, höbärgning osv) utan vi är förberedda och vet vad vi ska göra (typ).

Vid förra årets lamning fick jag hjälpa till handgripligen (ja precis, stoppa in handen och hela armen in i tackans livmoder och lirka ut lamm som låg fel/var för stora) vid nästan varje förlossning. Det är liksom en annan nivå jämfört med när vi jublade över varje liten kyckling och alla hönorna hade namn.

Vi är helt enkelt inte nybörjare längre.

Ut i spenaten – från betong till fågelsång handlade om att flytta från storstan och rota sig på landet. Nu har vi rotat oss, barnen är lantisar och i någon mening är ju vi det också. Lilla Ekens gård är en riktig gård, om än liten, med grisar, får, höns, bin, äppelträd och grönsaksodlingar. Under våren kommer jag att renovera vårt magasin till en gårdsbutik, där ni kommer få köpa lammskinn och kött, honung och kanske lite grönsaker. Och fika kanske, det vore väl mysigt?

Korna är ett projekt som hänger lite i luften – nu tar jag hand om grannens kor (som går hos henne just nu), och jag kommer att börja mjölka i maj när Mållan kalvar. Min dröm är att ha egna kor här på vår gård och öppna ett litet mejeri. Det kommer inte hända i år, men jag kommer i alla fall att kunna ordna egen mjölk, yoghurt, grädde, smör och kanske ost – vilken grej! Och vilken milstolpe i självhushållningen!

Jag jobbar allt mindre som journalist och allt mer här på gården. Det känns så rätt och så bra.

Hurra!

PS. Ja, den där bilden. Vi var på banken härom dan och fixade företagsgrejer som bankgiro, businesskort (business!), företags-swish och sånt. Och jag blir så barnsligt glad att det står Lilla Ekens gård på kortet och på swishen. Det känns på riktigt.