Kommer ni ihåg att vi stängde in Ymer och Överlevaren i en liten box för att de skulle bli vänner? Det funkade.
Nu går de i bästa harmoni på baksidan av trädgården, äter sly och klättrar i berg och har det gött. Faktum är att jag tycker att Överlevaren verkar mindre hispig nu tillsammans med en trygg fadersfigur än han var med de tre jämngamla tacklammen Hokus, Pokus och Filijokus. Varje år när vi avskiljer tacklammen och tar dem till trädgården känner man att de blir ängsliga och otrygga, de tycker att de är för små för att vara utan vuxen. Och det stämmer nog. Även efter att lammen är avvanda behöver de de äldre djuren som skapar trygghet i flocken.
Men nu går tacklammen med tackorna och Överlevaren har fått en vuxen vän.
PS. Vi satte en bjällra runt halsen på Ymer också, så att man hör när han kommer. Så nu har vi julstämning igen!