Idag har barnen haft skolavslutning och jag gick upp klockan sex och plockade syrener. Doften i köket alltså! Den här årstiden! Så magisk. Så vemodig på något sätt, i all förväntan, allt pirr, allt som ligger framför en, men framör allt, allt som är NU som man bara måste hinna fånga innan det plötsligt är förbi, fåglarna tystnar och kvällarna mörknar.
Halv nio på kvällen. Jag och Jonathan och Ines är hos korna. Katten Bertil spionerar på kalven. Kon tycker att katten är fruktansvärd och jagar bort honom så fort hon ser honom, men kalven är stillsamt nyfiken som alltid.
Halv tio. Fåglarna är fortfarande igång. Jag vattnar i trädgårdslandet och drar in doften av våt jord, blommande syren och grannens nyklippta gräs.
Klockan elva. Bilden är tagen från sovrumsfönstret. Himlen är fortfarande ljus, och det är den väl egentligen hela natten. Så svårt att förstå att det är läggdags. Kalven och kon är fortfarande ute och betar. Jag hör Ymes bjällra när han jagar Överlevaren borta i bagghagen.
Det är nu det gäller! Det är det här man längtar till nästan hela året. Imorgon ska jag ta årets första dopp.