En föredetta granne från Stockholm beklagade sig härom dan över hur trött hon var på att sitta i sin inplastade lägenhet där det pågår fasadrenovering. Det kändes så avlägset! När man bor i en lägenhet i en stad så är man liksom fast där – självklart kan man lämna lägenheten, men då behöver man ju ett ärende, ett mål, ett syfte.
När man bor på en gård på landet med en trädgård och 20 hektar mark så är man ju ute jämt. Vi är ute mycket året runt, men nu på sommaren är vi ju ute nästan alla vakna timmar! Äter ute (inget speciellt med den där lunchen på bilden, tog bilden för att jag upplevde ett litet lyckopirr just då över livet, sommaren, eldosten på tallriken, barnen, sommarlovet och det vackra vädret), vi umgås ute, vilar ute och arbetar ute.
Igår och idag har vi rivit vårt gamla trasiga växthus som hamnade i fårens vinterhage när vi byggde den. Vi har jobbat här på eftermiddagar och kvällar när det är skugga. Korna har intresserat sig!
Titta vad Hoppe har blivit stor och fin! Han har en så fin frisyr! Sötaste kalven man någonsin sett.
Korna är verkligen intresserade av oss. De står ofta i hagen och glor på mig när jag håller på i trädgårdslandet.
Jag sa till Jonathan att korna är våra nyfiknaste djur, men sen kom jag att tänka på vår ungtacka Filijokus. I höstas när vi klippte fåren fick vi stänga ut henne för att hon var så jobbig, hon klättrade på oss och stack hela tiden in huvudet mellan klippmaskinen och fåret som skulle klippas. När vi körde hem fåren från betet i omgångar för att klippa dem åkte Filijokus med flera gånger – trots att hon förstås själv blev klippt först av alla pga höll sig framme. Hon är som åsnan i Shrek – ME! ME! PICK ME!