Igår åkte vi till en gård utanför Uppsala och köpte en galt till Peggy och Pia. Han heter Bob och är den största gris jag någonsin sett! Eller det finns ju betydligt större grisar, men han är ändå enorm för att vara linderödsgris. Han är gammal, fem år, så vi hoppas att han fortfarande skjuter skarpt så att säga.
Här äter Bob en sista måltid i sitt gamla hem. Kornmjöl. Ja, han har betar. Tveksamt om vi kommer att gosa med honom, även fast han är snäll så kan han ju råka sprätta upp en om han slänger lite med huvudet…
Här landar Bob i sitt nya hem. Resan gick bra och han gick direkt fram till hyddan och började äta av fårens gamla djupströbädd som vi hade ströat med åt honom däinne.
Han får gå i en egen liten hage vid sidan av tills han är avmaskad, och tills han och Pia och Peggy har vant sig vid varandra. Risken är stor att de ryker ihop och börjar slåss! Men tjejerna ser välvilligt inställda ut tycker jag. Väldigt nyfikna.
Efter en stund kom Bob ut ur stian och kollade läget, och Pia och han glodde på varandra en stund. Vet ej om tycke uppstod.
Det är mycket för Bob att vänja sig vid – bland annat att äta bröd till mat, det tycker han är helskumt. Men det ska nog gå bra det här! Längtar efter kultingarna, de är så otroligt söta. Hoppas Pia och Peggy blir lika bra mammor som deras egen mamma Monika var.