Efter en lång period av gnäll känns allt ändå lite bättre. Konstigt nog eftersom pandemin är värre än någonsin. Jag längtar tillbaka till verkligheten såklart som alla andra, jag har ångest över alla som dör och oroar mig för de som är sjuka.
Men. Saker och ting ställs också på sin spets på något sätt. Vi boar in oss, gör jul och umgås mer med varandra. Ser på film ihop fast det är vardag. Tre av fyra barn är hemma hela dagarna, det gör att vi är fem till lunchen varje dag. Konstigt, men också mysigt.
Jag mår också bättre, är piggare fastän det är ännu mörkare? Tacksam och förvirrad. Men jag tror det är julen som gör det ändå. Heja julen!