Inom några veckor är det dags för Peggy och Pia att grisa! Då behöver de varsitt hus och varsin liten rasthage – det är bra om de får vara ifred med kultingarna ett tag innan vi släpper ihop dem igen. Det är inte säkert att de är snälla mot varandras kultingar, så för säkerhets skull får de varsitt crib när det börjar närma sig.
Grisar bökar och sabbar nåt helt otroligt, och gillar dessutom att stå och gnugga sig mot grejer. Så huset måste vara stadigt! Det förra huset bygde vi av lastpallar och spånskivor, och det bökade Bob sönder så fort han flyttade hit. Nu började vi med att slå ner stolpskor i marken…
Sen satte vi hörnstolpar och började klä väggarna med brädor. Det blev riktigt robust virke eftersom vi har egen såg – de bredaste brädorna var 2″10 tror jag. Hade ju kostat en förmögenhet på brädgården. Så lyxigt att vi kan såga till precis det vi vill ha när som helst!
På marken ligger djupströbädd som jag och Morris skottade ut från gamla fårstallet för ett tag sen. Grisarna älskar det! Att äta, böka i och bädda med.
Publiken på plats! Ingen glor som en ko.
På med taket lagom tills det började regna.
Titta vad fint! Här bor grisarna finare än familjen i Lilla huset på prärien 🙂
Jag var tvungen att krypa in och känna efter, och ja, det var väldigt mysigt! Jag älskar att bygga små hus och hagar!
Tanken var att Bob skulle gå sin sista natt i en liten hage och sova i huset, i morse skulle vi lasta honom och åka till slakteriet, men tji fick vi! Mer om Bobs överlednadsskills en annan dag.