Det snöar och snöar därute. Jag vabbar med Sixten som ligger i soffan och kollar på en hjärndöd Netflixserie och låter som en KOL-patient i sista stadiet.
Såg Ines lufsa iväg mot bilen imorse – den här scenen gör mig alltid så rörd. En liten liten figur som stretar i det stora snölandskapet med sin ryggsäck.
Andra saker som gör mig oproportionerligt rörd:
När jag vacklar runt i feberdimma och försöker laga middag, och Sixten och Ines kommer och rör ihop en guacamole, river ost och dukar.
(Bara att se Sixten i de där tofflorna gör ju att jag får lite hjärtknip.)
När Morris kommer på spontanbesök med tre kompisar en lördagkväll och sover över – trots att de lämnar gästrummet i det här skicket: