Århundradets minsta kräftskiva

Jag vaknade på hotellet i London i lördags av ett mms från Jonathan – han och barnen hade fiskat kräftor! Vi har tydligen servitut på det.

I söndags kokade Jonathan dem i dill och salt. Lite äckligt att man stoppar ner dem levande i kokande vatten, men de dör ju snabbt.

Och igår gjorde Sixten och jag kräfthattar och styrde upp århundradets minsta kräftskiva. 13 kräftor dukades fram, snapsglas hittade vi inga, men väl likörglas – vi skålade i vatten och sjöng snapsvisor.

Min första kräfta var jättegod, men min andra smakade gammal dy, och då tappade jag sugen. Men barnen och Jonathan åt upp resten, och Sixten och Ines sa flera gånger: tänk att vi har fångat de här själva.

Och Bodil undrade vad vi sysslade med däruppe.