Här kommer en film med det enklaste julpysslet – en doftande girlang att lägga på julbordet eller hänga i julgranen! Den gjorde vi hemma hos suveräna Jessica Lyon från Odlings-tv
Klicka på bilden för att kolla på filmen.
Kategorier
Författare: Anna
Sista dagarna före dopparedan! Idag åkte jag och handlade all julmaten efter att jag lämnat barnen. Så skönt att ta en fika på Konsum innan jag hämtade en vagn och satte igång att fylla den med julmust, brysselkål, senap och allt det där. Medan jag gick där i lugn och ro i butiken tillsammans med tre-fyra pensionärer tänkte jag på hur skönt det är att jag styr mina arbetstider själv, hur glad jag är att jag lyckats styra upp mitt liv såhär, och att jag aldrig vill ha det på något annat sätt. Härom dan fick jag en bild från min syrra, föreställande mina systersöner i total rörelseoskärpa inne på en restaurang. De hade just landat efter en tur på stan – hon måste alltså ta med sig barnen och julhandla i värsta rusningstiden. Så fruktansvärt! Jag har helt vant mig av vid att befinna mig i folksamlingar i rusningstid.
Sixten är hemma och är sjuk, så när jag kom hem gjorde vi mintkyssar. Vi gör alltid den här varianten som man inte behöver koka.
När Ines och Jonas kom hem dekorerade de pepparkakshus med Jonathan, jag och Ines kokade knäck, och jag och Jonas gjorde någon slags konstig chokladkrisp med corn flakes från den här boken, som barnen är besatta av. Jag slet med fransk nougat som jag fått för mig att jag vill göra, stod i 25 minuter med både elvisp och hårtort (!), men resultatet blev inget att skryta med direkt. Ganska gott, ganska fult! Barnen har retat mig för att jag sa att min skulle bli bättre än Mandelmanns.
Sen klädde vi granen i kaos (en del kaos syns fortfarande på bilden).
Imorgon måste jag städa!
Kategorier
Rökt skinka från egen gris
I helgen hämtade Jonathan ut skinkan vi lämnat till rökning, och den var SÅ GOD! Alla i familjen älskade den! Kolla bara så mjäll och fin den ser ut!
Vi skivar den tunt, vacuumförpackar och fryser in – så hr vi smörgåspålägg för överskådlig tid! Woho!
Vår rökta skinka är alltså en bit kött från vår egen gris, som rökts, det är allt.
Detta innehåller vår skinka inte:
koksalt
antioxidationsmedel (E326, E301, E331)
druvsocker
socker
stabiliseringsmedel (E452)
konserveringsmedel (E250)
rökarom
RÖK-AROM!!!
På lördag hämtar vi vår bacon, som först rimmats en vecka här hemma i kylen. Det blir spännande! Vi är storkonsumenter av bacon, så det skulle göra mycket för vår självhushålling att ha egen.
Morgonen igår var så fin! Strålande solsken, massor av nysnö och behagliga tre minusgrader. Hunden var glad och vild och jag hade massor av utomhusbestyr. En sån där morgon då jag dröjde mig kvar och hittade på lite mer att fixa för att slippa gå in. Det var länge sen! Här är allt jag gjorde:
+Fyllde på varmt vatten i tacklammens och hönsens vattenbalja.
+Kollade att hönsen hade mat (det hade de) och om någon hade värpt (det hade ingen).
+Fyllde på hö hos tacklammen.
+Gick till fårens sommarhage – fåren har ju flyttat till vinterhagen nu – och samlade ihop det sista fina höet från deras höhäck och drog hem det till tacklammen. Det halvfina höet drog jag till grisarna.
+Drog fram nytt hö till fåren i vinterhagen. Kollade att de hade vatten inne i stallet.
+Knackade hål på isen i grisarnas vattenkar.
+Gav grisarna mat och en massa hö. De smaskade i sig en del och drog in en del för att bädda mysigt med.
+Skottade en gång i snön från huset till hönshuset, från huset till grinden, från grinden till bilarna.
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Fåren och grisarna går nu intill varandra, de står och glor på varandra en hel den genom staketet.
Grisarna bäddar och gör mysigt. De har gjort ett dike längst in i stian där de ligger och trynar. Ofta ser man dem inte alls förrän de tittar upp.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Sen gick jag in och åt bullar och slog in julklappar och jobbade lite. På lunchen årets första skidtur. En fin dag!
Morgonen idag kommer inte bli lika fridfull, ska ta ner några stora granar tillsammans med Jonathan, aka slavdrivaren, och välja en fin topp till julgran. Men det blir fint det med! Hoppas vi hittar en snygg grantopp, det är så svårt att se nerifrån marken om toppen är fin, vi brukar få fälla några innan vi är nöjda.
Jag gick upp tidigt och satte en lussebulledeg. Fotade av någon anledning bara degen, inte reultatet, men men.
Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.
Jonathan har byggt en så smidig höhäck till vinterhagen. Vi kör in höbalen från baksidan där det är helt öppet, och så drar vi fram höet till kanterna, så att fåren kan stå där och äta. Verkar funka finfint!
Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.
Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast! 
Jonathan fick visa hur man gör, men hon hajade ändå inte. Vi tänker att hon får vänja sig lite i taget, först vid att vara fastspänd vid selen, sen att dra pulkan, sen att dra pulkan med ett barn i. Tror att hon kommer att tycka om det! Amstaff gillar ofta pulling, alltså att dra tunga grejer.
Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 
På eftermiddagen kom Jonas kusiner och moster (som också heter Bodil – en källa till förvirring och viss förskräckelse när Jonathan skällde på hund-Bodil; NEJ! SLUTA HOPPA BODIL! GÅ OCH LÄGG DIG!) på adventsfika. Och Jonas skäggagam Gecko satt på fikabordet och poserade med julklapparna.
Nu: sista skolveckan innan jullovet. Alla är så trötta.
Jonathan tror inte att Diana är dräktig, och det tror inte Ines heller. Men jag tror! Mest tror jag faktiskt för att jag hoppas – och för att vi ju inte vet! Inte så jättemycket tyder på att hon är dräktig, förutom att hon har större juver än Monika, men hon är ju äldre också. Men! Ingenting tyder på att hon INTE är det!
Monika har till exempel brunstat i alla fall en gång sen de flyttade hit, men det har inte Diana gjort, vad vi har sett. Hon börjar tjocka på sig – men det gör Monika också, och de var ju ganska smala när de kom. Hon är som sagt ganska förbannad. Går man in i grishuset kan man bli bryskt utkörd. Tecken på ett välsignat tillstånd eller trist personlighet?
Det är svårt att få henne att posera som man vill.
Jag fotar henne hundra gånger om dagen för att få till en bra bild att lägga upp i en grisgrupp på facebook för att låta mer erfarna spekulera kring dräktighetens vara eller icke vara. Men jag tycker aldrig hon ser tillräckligt dräktig ut på bilderna, haha.
Fritt fram för er att spekulera nu! Får vi kultingar eller inte? Vi kanske borde ha en tävling! Den första som gissar rätt i kommentarsfältet får ett pris! Kör! (Nej vänta det blir en dålig tävling, då kan ju bara två delta. Haha. Men gissa ändå!)
Kategorier
Leverpastej
Äntligen fick jag tid att göra leverpastej av grisarna vi slaktade. Jag drog mig lite för det för att det verkade så meckigt, men det var inte så svårt. Jonathan fick ett recept av en arbetskompis, här kommer det!
700 g nöt- eller svinlever
400 g benfritt fläskkött av bog
1 gul lök
2 äpplen
10-12 ansjovisfiléer
2 tsk salt
1 tsk vitpeppar
2 krm ingefära
1,5 tsk stött mejram
1,5 dl vetemjöl
2 ägg
2,5 dl mjölk
200 g smör
(Ursäkta för äckliga bilder, det ser faktiskt inte gott ut förrän det är klart.)
Koka upp 3 l vatten. Tärna lever och fläsk och lägg i, dra kastrullen åt sidan och låt stå under lock i 15 minuter. Häll av.
Skala och skiva lök och äpplen.
Ansjovis, snyggaste förpackningen jag har sett!
Mal fläsk, lever, anjovis, lök och äpple i en köttkvarn två gånger (eller kör i matberedare). Ställ skålen med det malda i ett stort kärl fyllt med hett vatten, till exempel diskhon.
Blanda mjöl och kryddor. Smält smör och hetta upp mjölken.
Blanda ner först mjölet och kryddorna, sedan äggen, ett i taget, sedan smöret och mjölken.
Stek en provklick för att testa kryddningen, justera efter behag. Häll den snubbiga smeten i formar – jag tog engångsformar av aluminium, men du kan förstås använda porslinsformar eller såna där formar man bakar formbröd i eller vad du vill. Smörj formen (behövdes inte med engångsformarna).
Täck formarna med aluminiumfolie, ställ i en djup form med hett vatten, baka i ugnen på 200 grader i ca 1,5 timme. Ta av folien sista stunden om du vill ha en gräddad yta. Kontrollera att pastejen blivit fast i mitten, då är den klar! Låt svalna i vattenbadet.
Resultatet blev gott, helt klart godkänt, med en mild leversmak ungefär som köpepastej (och vi vill ju ligga så nära änglamarks bredbara som möjligt för att öka chanserna att barnen äter den). När jag gör nästa sats ska jag testa att fräsa löken först så att den blir mildare och sötare, och så tänkte jag ta ett äpple tilll, också för sötman, och byta mjölken mot grädde för att den ska bli krämigare.
Snöblandat regn faller på geggamojan och allt är grått, Bodil tvärvände i dörren och fick bäras ut för en promenad på 150 meter, soptunnan tur och retur.
Jag eldar i kakelugnen och kaminen och försöker starta dagen. Jag har lite jobb kvar, mycket städning, matlagning och klapphandlande. Leverpastej ska gräddas, skinka rimmas, bacon ska rökas, knäck kokas osv, jag måste stänga trädgårdslandet, rädda de sista potatisarna och rensa bort det sista ogräset.
Sen blir det jul! Det blir en lång ledighet för hela familjen, utan stress som det verkar. Det ska bli så skönt!
Kategorier
Köttfest
Nu har vi 75 kilo fantastiskt fint griskött i frysen! I kylen ligger blivande bacon och julskinkor och rimmas, i morse var Jonathan på rökeriet och lämnade in det som ska rökas. Å så fint det känns!
Nu har vi frysen full med gris, nöt (grannens) och lamm, och snart har vi alltså både bacon och rökt skinka till pålägg/kallskuret, och leverpastej. Så det finns absolut ingen anledning att någonsin köpa kött i affären mer. Det känns så BRA.
Kategorier
Tuttifruttisynden
Jag städar i princip bara med ättika och såpa. Lite fönsterputs använder jag också. Jag gillar att det är billigt, miljövänligt och såklart effektivt. Och jag älskar doften av såpa. Men.
Ibland måste jag bara ha något med tuttifruttidoft. Då går jag in på Rusta och köper en flaska Ajax, som inte ens är miljömärkt, och går hem och svabbar golven precis som den härliga kvinnan i den tyska alpreklamen som sträcker ut armarna och benen på ett njutningsfullt sätt så att hennes kropp bildar ett X, samtidigt som en massa blommor väller upp från golvet för att illustrera den ljuvliga doften.
Jag vet inte varför jag känner ett så stort behov av den här artificiella doften helt plötsligt, men det är som att jag bara får nog av min egen präktighet och allt reko, naturligt och helylle, och måste ha något mer vulgärt. Haha!
Eller som min kompis dotter så träffäskert uttryckte det en gång i en leksaksaffär:
”Trä och trä och trä – kan man aldrig få någonting av PLAST????”
(Hon fick en barbiedocka.)