På dagen fixade vi hos grisarna, och det var grått grått grått förutom i några minuter då solen bröt igenom för att förvåna alla. Sen blev det grått igen. 
Diana bäddar och bäddar, hon blir aldrig helt nöjd, bär in hö till grishuset och flyttar runt det. Hon har också hämtat några ganska stora grenar som hon tyckte verkade mysiga att bädda med. Vi hoppas att hon är dräktig men vet faktiskt inte. Hon har ju gått med galtar länge och grisar brunstar med tre veckors mellanrum tror jag – så är hon inte dräktig kanske det är något fel på henne? Men de hade det ju inte så bra heller, kanske slutade hon brunsta av stress eller matbrist.
Hur som helst har hon blivit en riktig surpuppa på senaste tiden, hon försökte bita Leif som var här och slaktade (kanske inte så konstigt, om hon kände på sig att han var grismördare), och har också markerat mot mig och Jonathan när vi varit inne i hennes hus och stört. Kanske är det tecken på att hon är dräktig? Eller så är det ett tecken på att hon är en surpuppa bara.
Monika däremot, som syns här ovanför, hon är en liten solstråle. Kommer alltid och vill bli kliad, grymtar förnöjt och rullar över på rygg så man kan klia magen ordentligt. Igår när Ines och Jonathan var i hagen kom Monika fram till Jonathan, gapade stort och visade en sten som hon hade på tungan. Jonathan tänkte att hon kanske ville att han skulle ta bort stenen, men det vågade han såklart inte, grisar kan bitas hårt! Flera gånger kom hon fram och gapade och visade stenen på tungan, och sen gjorde hon likadant till Ines flera gånger. Till slut spottade hon ut stenen själv och fortsatte böka som vanligt. Knäppis!
Jag och Jonathan stängde av hagen så att fåren får sin andel och sitt stall när de kommer till vinterhagen. Grisarna grottade ner sig i den nybädade stugan, och det såg så mysigt ut!
När det blev mörkt gick vi in och adventsfikade. Ines och jag gick på hundpromenad med pannlampa på lördagskvällen och plockade pynt till staken. Jonathan paxade att tända första ljuset, barnen tyckte att han var barnslig.
Sen bakade vi pepparkakor. Sixten och Jonas bakade bara pokemonfigurer, och Sixten googlade efter bra bilder att ha som förlaga.
Och jag ville bara baka grisar.
De är verkligen väldigt trevliga djur, precis som folk säger. Kommer skuttande så fort de ser oss. Den här smågrisen, som vi inte ska slakta, är riktigt gosig och älskar att mysa med oss.
De här två – de är helt identiska med svarta huvuden och svarta och rosa kroppar – gosar helst med varandra.
Jag har sett grisarna bråka med varandra och jag har sett dem leka – men idag fick jag bevittna ett så himla fint gos! 
Nästa helg kommer adventsstjärnan upp, då brakar det lös! Hurra!
Vi byggde stabilt efterom grisar sabbar allt – de gnuggar sig och äter upp. Så tre lastpallar på insidan av varje osb-skiva blev det. Och så satte vi igen spjälorna för säkerhets skull, så att ingen liten kulting trillar in och fastnar. Just nu påminner det om ett bygge från en parklek på 70-talet, men det kommer bli fint!
Jag var inne hos grisarna en stund, och en av smågrisarna låter sig klias nu! Det är mysigt. De är så söta, det ser alltid ut som att de småler lite och är så nöjda.