Författare: Anna

Imorgon kommer fårklipparen och klipper fåren, och det markerar slutet på fåråret tycker jag. Nästa fårår börjar när vi släpper på baggen om någon månad.

Titta vilken fantastisk ull gotlandsfåren har! Helt magiska korkskruvar. Den sparar vi till en workshop senare i vinter!

I går förberedde vi för att ta in fåren till klippningen – vi stängslade en bit så att de inte springer ut i fel hage istället för in i stallet, och så tänkte vi påminna dem om hinken. En väldigt bra sak att lära får är att hink betyder godsaker – om man går ut till dem med tex lite spannmål eller pellets i en hink, matar dem och rasslar med hinken, lär de sig bums att hink är nåt att hålla utkik efter. Och springa efter! Springer jag med hinken så följer hela flocken med, alla med blicken girigt fäst vid hinken.

De kom mycket väl ihåg att hink betydde godis, visade det sig. Vi passade på att lura in dem i vindskyddet som vi har byggt. Nu ska det i och för sig bli varmt ett tag, lägligt nog, men att vara nyklippt i novemberstorm kanske inte är härligt ens för ett får. Då gäller det att man vågar gå in i huset för skydd.

Alla vågade inte, lilla blygis stod hellre utanför och smakade på presenningen och gnagde lite på reglarna.

Medan andra glatt knödde in sig – får har ju en väldigt stark flockinstinkt, springer en så springer alla för säkerhets skull. Knör andra in sig i ett litet vindskydd är det säkrast att följa efter. 

Det är väldigt mysigt att ha får! Vi tjänar inte en spänn på dem – jag gissar att vi går plus/minus noll ungefär, definitivt minus om man räknar med arbetsinsatsen – men de är roliga och trevliga att ha, det är fantastiskt att vara med vid lamningen, de betar våra marker så fint, också har vi eget kött som är fantastiskt gott och så miljövänligt och djurvänligt som kött kan bli.

Igår var det tisdag, det betyder gårdsarbete för mig och Jonathan. Eftersom fåren går ute i sommarhagen tills det blir vinter och vi klipper dem sent i år behövde vi bygga ett vind- och regnskydd till dem.

Det gjorde vi av spillvirke, lastpallar och en halv studsmatta som Jonathan fiskade upp ur en container! Det enda vi köpte var presenningarna. Älskar såna Skrotnissebyggen, och Jonathan är expert på dem!

Men det är nog det fulaste vi har byggt, haha (Inser att jag redan lanserat ett annat bygge som de fulaste någonsin – och det vinner nog över fårhuset trots allt). Funderar på att lägga granruskor på för att kamouflera det, eller ställa det bakom en skogsdunge där det inte syns.

Fåren blir nog nöjda i alla fall, om de vågar gå in! Och om vi lyckas släpa bort det till hagen…

Två gånger om året tar vi träckprov på fåren – vi samlar bajspluppar från några olika individer i små plastpåsar, och skickar för analys för att kolla om de har parasiter och behöver avmaskas. Bajset måste vara helt färskt, så man får stå och passa på dem och smyga fram när någon lyfter på svansen.

Bagglammen gick ju till slakt för några veckor sedan, och det gjorde även Lilla My som var så hispig och jobbig. Nu har vi 15 tackor kvar. Av dem ska åtta betäckas i höst så de lammar i vår, de andra är tacklamm som får lamma först nästa vår.

Gosigast av alla är Vera, hon kommer alltid galopperande för att kela. Och hon kelar liksom tillbaka, hon står inte bara och låter sig klias utan vill gärna stå kind mot kind med nosen in mot ens nacke. Så mysigt! Det blir många såna här bilder med de nyfikna fåren – särskilt med närgångna Vera såklart!