Författare: Anna

Först och främst: tack för er entusiasm och alla bra idéer angående workshops här på gården! Jag är helt exalterad över detta! En plan håller på att ta form, jag återkommer när allt fallit på plats. 

Jaha, vad gör ni idag? Jag ska skriva på förmiddagen, måste bli klar med en text om spaljering före helgen. Sen ska jag städa och laga en lammstek, och ikväll kommer svärmor och tar över befälet här hemma – för lagom till fredagsmyset sticker jag och Jonathan med nattåget till Skåne! Vi ska besöka Mandelmanns trädgård, äta gott på Gröna äpplet i Kivik och sova på badhotellet. Det känns helt overkligt lyxigt alltihop! Jag älskar att åka tåg för det är så kravlöst – flera timmar i lugn och ro, man kan inte göra något annat än att läsa. Eller sova, om det är nattåg, jag sover så gott på tåg!

För resten, kolla hur trädgårdsböckerna såg ut på 80-talet! Det var före de inspirerande coffeetable-böckernas tid.

”För nybörjaren är den enkla U-formen lättast och då den dessutom är prydlig i nästan vilken omgivning som helst borde det knappast finnas anledning att lägga ner möda på exempelvis verrierpalmetter eller gauchepalmetter…” … snark…

Trevlig helg på er hörrni!

När vi flyttade ut på landet hade vi tydliga downshiftingambitioner – jobba mindre, ha mer tid för familjen och Det Riktiga Livet. Jag hade en vision om att vi skulle hinna umgås mer, prata mer, åka och bada och gå i skogen tillsammans.

Och visst arberar vi mindre, Jonathan jobbar 80 procent och jag jobbar kanske halvtid om man slår ut det över tid (vissa perioder jobbar jag dygnet runt, långa perioder har jag istället alldeles för lite jobb). Men vi har definitivt inte mer tid! Tvärtom funderar jag ofta på vad vi gjorde med all vår tid när vi bodde i stan i en behändig liten lägenhet och inte hade ansvar för något annat än oss själva. När man hade handlat, lagat mat och badat barnen – vad gjorde vi då?

Det livet vi har skaffat oss innebär ju ett slit i stort sett varje dag. Det är så mycket som aldrig syns, men som måste göras för att allt ska flyta. Ta till exempel fåren – den dagliga tillsynen, det som syns, är ju inte särskilt betungande – under sommarhalvåret innebär det att titta till dem och ge dem vatten, under vintern även hö. Men det är massor av kringarbete – stängsla nya hagar eller laga befintliga, hitta någon som kan slå våra marker och vända, bala och köra in höet, alternativt någon som vi kan köpa hö av, bygga en vagn för att frakta höbalar, en rundbalshäck att servera höet i. Planera lamning och utfodring och avskiljning och klippning och klövverkning, träckprov och avmaskning, slakt, återtag av kött och skinn.

Huset behöver också en massa underhåll. Förutom att det förstås tar mer tid att städa ett gammalt jättehus än en behändig funkislägenhet, så finns det alltid saker som behöver åtgärdas. För att inte tala om alla uthusen, som behöver målas om och få nya tak för att inte rasa.

Så jag vet inte riktigt om det stämmer som Ines säger – att vissa familjer har mycket pengar att resa för, men vi har tid att åka och bada med våra barn. När vi väl åker och badar är det alltid något annat vi borde göra istället. Men jag tänker fortfarande att det måste komma en dag när vi är klara med renoveringarna och har utarbetat fiffiga lösningar för att effektivisera allt arbete på gården. Kanske lagom till att barnen blir vuxna…

PS. Obs, mycket av slitet är ju roligt också! Det är mysigt att jobba tillsammans med Jonathan på vårt gemensamma livsprojekt. Det är bara det att det nästan alltdi är lite för mycket. Jag önskar mig bara bättre balans tack!

I dag ska jag frysa in äpplen och baka jitterbuggare och gå och rösta för solidaritet med människor och miljö.

Vad som än händer sen så kommer vi att fortsätta odla och äta närproducerat och försöka uppfostra våra barn till omtänksamma och empatiska människor, och ta hand om varandra och allt vi kan ta hand om.

Alla måste vara snälla, bara.