En vecka kvar till första advent! Här visar jag och Bodil hur man kan pynta staken utan plastsvampar och köpemossa (jag vet att det är en lav – jag byr mig inte!)
Klicka på någon av bilderna för att se filmen.
Så skönt med såna här dagar när ingen hetsar runt, ingen ska iväg någonstans, lite att fixa men ingen hets. Barn roar sig digialt i olika rum. Jag roar mig analogt med Gård och torp och lite vin och chips.
Jonathan bygger en vägg.
Tvättmaskinen surrar, kaminen knastrar och knäpper.
På spisen puttrar Pluras kalops, med grannens ko, egen lök och morot. Till det äter vi egna inlagda rödbetor och egen kokt potatis. Mmm-mm.
(Alltså urk vad äckligt det ser ut! Men det doftar fantastiskt! Tänker på mormor när jag lagar kalops.)
Jag trivs verkligen med att vara hemma. Kan gå runt i mjukisbyxor och fixa och feja hemma i måga dagar utan att bli rastlös. Jag trivs i mitt eget sällskap och håller mig sysselsatt. Men när barnen är sjuka och sitter fastklistrade på min kropp, då får till och med jag panik till slut. Nu har jag baddat Ines panna i två dygn, så att få åka iväg och göra ärenden och ta en fika kändes som höjden av lyx!
Jag har alltså åkt till Norrtälje – har ej så stora anspråk – men jag har sminkat mig! Och någon annan har gjort mitt kaffe! Dessutom tycker jag att det är genuint roligt att köpa saker. Alltså även ett litet element från Jula,som jag har köpt idag. Jippie!
PS. Ja. Jag inser hur patetiskt det här låter. Men samtidigt: det är väl bra att inte vara så jäkla svårflirtad och kräva så mycket av livet hela tiden.
Vårt hem är som ett sånt där femtonspel där man har fjorton brickor och en lucka, och hela tiden måste flytta en bricka för att kunna lägga dit en annan… Så fort man börjar riva på ett ställe blir det kaos någon annanstans, det är som att vi hela tiden flyttar en stor kaoshög framför oss genom huset. I förra veckan köpte vi en gästsäng till arbetsrummet, och då blev jag tvungen att flytta min (permanenta) skräphög till garderoben.
Och vi ska dela av gästrummet till två rum – vi får ett till barn i familjen snart och Morris bor ju här också. Så nu har vi skapat kaos i vardagsrummet…
… och efter det ska vi göra två rum av barnens rum + vår garderob på övervåningen, och det kommer skapa ett kaos utan like! Fördelen är att man snabbt vänjer sig vid kaoset, och att det blir OTROLIGT fint när man städar undan det sen.
Den senste veckan har varit omtumlande för oss i vår familj, och vi har fått en liten glimt av hur otroligt orättvist livet är, vissa (vi) har allt och andra har absolut ingenting. När jag har scrollat instaflödet och tittat på lilla-fröken-den-och-den:s mysiga julpynt har jag bara känt avsmak.
Men ändå, de små sakerna är ju också viktiga, och de ger en sorts okomplicerad lycka. Mitt senaste lilla lyckofynd är den här tekannan i mint condition! Har på riktigt trånat efter den i tio år. Är patetisk. Men lycklig!
Jag målade om i hallen och passade på att röja upp lite. Det blev grått eftersom jag hade räknat fel och köpt en miljon burkar för mycket när jag målade i gästrummet, och det blev jättebra!
Här från trappan mot köket:
Och från köket mot trappan:
Från badrumsdörren mot ytterhallen (eller vad säger man? Där ytterdörren är.):
Tyvärr hann det bli lite stökigt igen innan jag fotade, men jaja.
Den här spegeln är mitt bästa loppisfynd – 50 spänn! Det ska egentligen sitta en lampa i ljusstaken.
Bordet under spegeln är min favoritmöbel – som jag tror jag är ensam i världen om att gilla. Min pappas farfar var sjökapten på ett handelsfartyg och reste bland annat till Indien, varifrån han tog med sig det här bordet hem. Älskar möbler med en historia! Jag tycker det är så fint. Dessutom har det funnits i mina hem i hela mitt liv.
Mer loppisfynd! Den här lilla soffan kostade 300 kronor på min favoritbutik i Norrtälje. Borde kanske måla om den, men äh.
De här små porslinssvanarna tänkte jag att jag skulle börja samla på, men det var inge kul för de finns på varenda loppis. Ingen sport. Men de är praktiska att ha i hallen för småkrafs.
En annan grej som jag kanske är ensam om att älska är näverslöjd. Älskar ALLT som andas allmoge.
Jonathans brorsa och hans fru har gjort så fina hängare till barnen med deras Gibli-favoriter.
Mer loppisfynd: gulliga fågeltavlor, tio spänn. Samt nedan en ljuvlig taklampa som jag fyndade på Blocket för flera år sen och som äntligen kommit upp.
Slut på rapport!
Jo, det gör det! Bara lite drygt två veckor till första advent! Jullådorna är öppnade, har inte packat upp nåt men börjat rota lite och känna in allt. Igår gjorde vi trädgårdsfilmer och jag pysslade ihop den här fina aventsljusstaken av material från skogen.
Och lite blev över till ett pyttelitet julpynt i vardagsrummet som en liten sniff på vad som komma skall…
Nu måste jag bära in en massa ved och sätta i innerfönstren på övervåningen, och så ska jag se till att hinna fota i hallen innan det blir mörkt – jag har nämligen piffat en del! Ni får se sen.
Ursäkta att jag gör comeback med så usla bilder, men ja, nu blev det så. Ville bara berätta att lamningssäsongen är igång! Eller alltså betäckningen. I år lånar vi en riktigt fin avelsbagge, gotlandsfår precis som våra nya tackor. Gregor släpptes in till tackorna sent en kväll och började genast uppvakte dem i mörkret. Vi såg att han visade Felicia särskilt intresse, och mycket riktigt, till frukost syntes det att hon varit ute på äventyr!
Baggen har nämligen en baggsele fäst på framkroppen med ett rött kritblock på bröstet. När han hoppar upp på en tacka gnids kritan mot hennes bak. På så sätt vet man prick när varje individ blivit betäckt, och kan beräkna exakt datum för lamning (plus minus fem dagar). Så smart! Felicias due date blir den åttonde april.
Längtar så till lamningen, det är verkligen häftigt att vara med om, och lammen är ju så overkligt gulliga. Längtade lite mindre dock när jag städade ur gamla fårstallet och hittade sånt här som man kan behöva:
För två veckor sen skickade vi baggarna till slakt. Det kändes lite sorgligt faktiskt, de var så tama och tillgivna och fina (utom Lars som hade blivit en riktigt jobbig jävel som alltid skulle stångas).
Jag är glad att jag inte var hemma när slaktbilen kom – och barnen var hos kompisar. Jonathan sa att lammen följde med honom upp i djurtransporten utan problem. När de kulle åka stack han in handen mellan spjälorna, och då la de nosarna mot hans hand 🙁
MEN! Våra baggar har haft ett väldigt lyckligt liv, och det känns bra att äta upp dem. Riktigt goda och fina var de också – vi fick näst högsta klassningen på köttet!
I år blev det ju inga mängder direkt, vi slaktade bara fyra baggar. MEn nästa år blir det mer! Min målbild är att jag ska stå på Bondens marknad i Stockholm och sälja honung, grönsaker, fårskinn och lammkött. Så mysigt!
Det är en sån där morgon då det är exra skönt att slippa åka hemifrån. Så ruggigt att gå upp när det är kolmökt ute, och det regnar och blåser så fruktansvärt mycket att jag började fundera på vad som kan gå sönder av hårt regn, växthuset kanske.
Inte ens fåren är utomhus den här morgonen, och jag har inte ens försökt ta ut Bodil på en kiss, jag vet att hon skulle vägra.
Jag ska räserjobba idag på förmiddagen, åka till doktorn med Ines på eftermiddagen och dessutom lämna av lite köttlådor i Stockholm, sen till Norrtälje och köpa en cykel till Ines, och sen hem och packa, för imorgon åker jag till ROM över helgen. Åh så fint, har aldrig varit där. Dessutom kommer det vara 20 grader och sol!