De senaste veckorna har mina sociala medieflöden dominerats helt av bilder på trattkantareller. Varenda klåpare verkar snubbla över läckerheterna och fylla korgarna – alla utom jag. På varje hundpromenad går jag med blicken i marken/kryper på alla fyra och lyfter på löv och tuvor. Hittar enorma mängder svamp som jag absolut inte känner igen, men inte en enda trattkantarell.
Förrän idag! Vi tog med gästerna till en annan del av skogen än där vi vanligtvis går, och hittade massor. Så härlig känsla att fylla korgarna! Här vandrar vi hem med skörden i den mjuka varma höstsolen.
Skrytbilden!
Nu ligger svampen i torken, imorgon går jag och hämtar mer! Gratis mat i skogen, det är mitt allra allra bästa.
Det är en av de första morgnarna med frost. Jag eldar i kamin, kakelugn och vedspis. I dag ska jag skriva klart två texter (inshallah), baka bröd, hitta sladden till min kamera och åka till Stockholm och gå på teater och dricka vin.
Här är trädgårdsfilmen som jag, Agneta, Bella och hönsen är med i! Vi gjuter ett fågelbad i betong – lätt och himla kul faktiskt! Blev sugen på att gjuta mer. Jag skulle vilja ha en betongskiva i badrummet som ett hyllplan bakom toan, och i vårt nya kök (som alltså är ÅR bort, men ändå väldigt levande i min fantasi) ska vi ha arbetsbänkar i betong.
Klicka på bilden för att kolla på filmen!
PS. Hönsen ruggar nu, dvs tappar en massa fjärdrar, det är därför de ser så erbarmeliga ut.
Igår fick jag äntligen tid (eller ehe, tog mig tid) att höststäda i trägården – jag klippte gräset en sista gång (mellan regnskurarna), plockade undan bråte och ställde in utemöblerna, slängde vissna sommarblommor i krukor och ställde ner sånt som ska övervintra i källaren.
Dessutom kom lökarna och lite blomfrön i jorden!
God natt små vänner, vad glad jag blir att se er i vår! Att sätta lökar är som att gräva ner en skatt åt sig själv ju.
Avslutade med ett ett skydd mot sandbadande eller maskletande höns.
Fröerna har jag fått av självaste Ulla Hasselmark när jag gjorde reportage hos henne i början på hösten.
Dessa sorter, närmare bestämt.
Jag blandade dem med sand och strösslade ut ovanpå lökplanteringen, hoppas det tar sig. Är värdelös på blommor.
Jag har åkt fram och tillbaka till Stockholm i tre dagar nu, så skönt att vara hemma idag! Har inte direkt dokumenterat ordentligt, men här är några mobilbider från helgen:
I fredags åkte jag och Jonathan och köpte två äppelträd och en fläder! Träden satte vi på sidorna av det som jag hoppas en gång ska bli en grusgång från grinden upp till huset. De är ordentligt inhägnade för att skyddas från hungriga får som gärna skulle äta up alla blad (Bella och Agneta går ju i trädgården) och från hönsen som gärna skulle sprätta runt och sandbada i jorden och sabba för rötterna.
Den här sorten heter höstdessert, vi har aldrig smakat den, men den beskrivs som sötsyrlig och är en frisk sort. Blir nog bra!
Och här står Katja, som ju är så vacker och god, och också kan lagras ett tag. Nu vill jag att träden ska växa upp bums!
När skolan slutade hämtade vi upp barnen och åkte till optikern i Norrtälje, där Jonathan skulle fixa sina linser. Jag och Ines provade brillor, och jag kände väldigt starkt att jag måste ha dessa bågar, som tyvärr kommer från Gucci och alltså kostar skjortan. Känner mig som en supersnygg intelektuell tant i dem – men Jonathan tyckte jag såg ut som en jobbig kultursnobb (och förmodligen tänker vi på ungefär samma typ).
Sen åkte vi till Stockholm och åt middag hos Jonathans föräldrar som bor så fint på Mariaberget. Åh vad jag älskar Stockholm!
På lördagen var jag i stan igen på en liten tillställning, men jag tog visst inte en enda bild. Enda bilden från söndagens barnkalas var denna, på gottebordet och den nyblivna treåringen:
Ja, det var allt tydligen. Nu ska jag rycka upp mig och skriva en text om att samla fröer, och sen ska jag städa i hönshuset och i trädgården.
Jag brukar ofta säga att jag skulle vilja leva av det vi kan göra på vår gård. Men vill jag verkligen det? Sanningen är att det krävs enormt mycket jobb. Jag vill mest gå runt och klappa får, plocka svamp och blogga, ungefär. Och det är väl det jag gör – och det tjänar jag exakt inga pengar alls på, så därför måste jag också jobba med annat.
Folk (som inte själva bor på landet) vill ofta ge tips på saker de tycker att vi borde kunna leva på (och missförstå mig inte nu, det här är inte ett gnäll – jag hade kunnat säga exakt samma saker för fyra år sen):
Ullen i trädgårdsgången, förevigad tillsammans med komihåglappen för vitlöken jag satte.
+ Ni kan väl sälja ullen från fåren! De flesta av våra får är ju av en köttras, så deras ull är helt värdelös faktiskt. Just nu täcker vi gångarna i trädgårdslanden med den. Gotlandsfåren har mycket finare päls, vet inte om man kan sälja ullen, men definitivt fårskinnen! Hur som helst, i år kommer fåren inbringa några tusenlappar, kanske sammanlagt 3000 gissar jag, för kött och skinn. Det är de första pengarna vi tjänar på fåren, och det är en bråkdel av alla pengar vi har lagt på utrustning, klippning, veterinärkostnader och foder sen vi skaffade dem. För att inte tala om all arbetstid vi lagt! På sikt kommer fåren nog kunna gå med vinst (även om vi skulle behöva runt 300 tackor för att kunna försörja oss som fårbönder och det kommer nog inte hända), men än så länge får vi se dem som en hobby – det vill säga något man lägger pengar på för att det är kul.
+ Ni kan väl ha en gårdsbutik och sälja grönsaker!
Vi odlar ganska mycket ändå, men absolut inte så att det blir något överskott. Vi vill ju bli så självförsörjande som möjligt här på gården, så vi fryser in och lägger på burk för att ha under vintern. Men visst, under tre-fyra vckor på sommaren skulle vi kunna sälja massor av squash! Det enda vi alltid får för mycket av. Det skulle ge några hundralappar.
+ Du har ju din loppis!
Ja, och det är jättekul! Den inbringar några hundringar – fast ibland bara några tior – varje gång jag har den öppen, och det är bara under sommarveckorna. Jag har låga priser för jag tycker det är kul med högre omsättning, men en loppis kan man verkligen inte tjäna pengar på. Om jag var lite mer om mig och kring mig och samlade på mig fina grejer och sålde på Tradera skulle jag nog kunna tjäna lite deg i och för sig!
+ Ni kan väl sälja honung på Bondens marknad!
Ja, det är faktiskt en bra idé. Det kräver inte så mycket att ha bin, och honung har högt kilopris. Men i år fick vi inte så mycket honung, vi behåller ju en del och ger bort en del i present, så säg att vi säljer hälften, då får vi in ungefär 2000 spänn. Det är nog lite mindre än vad vi har lagt på utrustning och biodlarkurs (och allt himla socker som vi matar bina med inför vintern!). Men jo, på sikt kan man nog tjäna in en halvtid på biodlingen ungefär! Men det är Jonathan som sköter bina för det mesta, så i rättvisans namn borde i så fall han få gå ner i arbetstid och njuta av gårdslivet.
Det är ju inte så att det här är dåliga idéer egentligen, bara att allt måste skalas upp så enormt för att ge någon avkastning, det är det folk inte ser. Dessutom är vi fortfarande i uppstartsfasen, det vill säga investeringsfasen, i alla dessa projekt. Så lååångt kvar. Men man kan ju fortfarande fantisera!
Eller det gör vi ju inte, men om civilisationen skulle gå under skulle vi ligga risigt till. Bättre än den som bor i lägenhet i stan, som bara har balkongblommorna att äta när frysen är tömd, men ändå. När vi nackade tuppen och en höna härom veckan funderade jag på mängden energi vi gör av med när vi nackar, skållar, plockar, tar ur och tillagar djuren, jämfört med mängden energi de ger oss när vi äter dem. Min gissning är att vi går back!
Ursäkta den usla bilden – det var mörkt och jag har tappat bort laddaren till kameran så jag fotar bara med mobilen. Men njut av det skarpa mönstret på duken och vara glad att slafset i bakgrunden är blurrigt!
Såklart är det ju en vanesak, det var bara andra gången vi tog tillvara hönsen vi nackade. Och det var första gången Jonathan tog ur – jag skar mig i fingret när jag flådde tuppens ben så han fick ta över.
Men det gick alltså en hel kväll till en middag (hönan var så mager så den sket vi i till slut när vi inte lyckades ta ur den ordentligt, men tuppen var fet och fin så han blir en coq au vin tänker jag)!
Så tradigt att vara nybörjare.
PS. När man tänker efter var det väl så här de levde på landet förr (förutom att de såklart var mycket bättre på att hantera slaktade höns) – man åt, sov eller jobbade för sin överlevnad. När vi lägger en hel kväll på en sabla tupp är det ju tid från Netflix i soffan som försvinner. Konstigt vilken utveckling mänskligheten har tagit ändå.
Min drömdag idag! Efter en intensiv vecka där jag jobbade i Uppsala två dagar, och en helg som nästan enbart bestått av röj och fix (vi skulle slagit ängarna och tagit upp skörden, men vädret var trist och traktorn stannade så vi har mest röjt inomhus, men det behövdes!) så landar jag nu i en måndag där alla åkt hemifrån och det äntligen är tyst i huset. Älskar verkligen att få vara hemma själv efter att ha hetsat omkring. Håller jag på att bli eremit?
Dessutom blåser det som fan idag och jag har tänt ljus, gjort eld i kaminen och hällt upp kaffe. Jag tänker så ofta på Tomtebobarnen, det känns lite som att vi lever det där romantiska kärnfamiljslivet. Skördar och boar för vintern och sätter dörr för stugan… Ja, sånt där mys. Cocooning!
Idag ska jag skriva klart en text, planera jobbveckan och kanske baka en äppelpaj? Börja skörda den nyzeeländska spenaten vore bra också.
En annan dream come true är detta system som jag har infört i hallen; varje familjemedlem (utom Morris, för han stökar inte ner) har fått en egen påse. När jag plockar i huset lägger jag allas utspridda skit där, och sen har man en vecka på sig att tömma innan allt hamnar i soptunnan (det där sista är kanske inte förnakrat hos övriga familjen). Så NU blir det fan ordning här! Obs att alla tömde sina påsar igår, och tre av fyra har redan fått påfyllning.
Affischen har för resten Jonathans brorsa gjort. Den föreställer Sixten (som ju heter Sixten Blixten), med Jonathan, Morris och mig i bakgrunden. Den är så otroligt snygg och obehaglig på samma gång, älskar den!
Idag har vi spelat in trädgårdsfilm för TT och fotat till några andra grejer. Himla rolig dag! Snart får ni se filmen, där hönsen har en bärande roll (nej, det har de inte, de är statister bara).
När fotografen Jessica åkte satt jag och Ines i solen och drack te en stund – underbart brittsommarväder idag!
På kvällen tog vi hem bagglammen från sommarhagen till en annan hage med bättre bete. De sprang efter Ines hela vägen…
… ända tills de kom till tacklammens hage.
Där möttes damer och herrar för en snabb pratstund genom stängslet innan herrarna till slut bestämde sig för att gå in i sin egen hage.
Agneta och Bella märkte uppståndelsen och började gasta högljutt uppe i trädgården.
Nu befinner sig alla får väldigt nära varandra… så nu hoppas vi att bagglammen inte rymmer till tackorna eller tacklammen och betäcker dem, att tackorna inte rymer till baggarna och blir betäckta, och att tacklammen inte rymmer till tackorna och fortsätter dia. Jösses!
Vi har länge planerat att göra oss av med surtuppen Charlie, och ikväll föll bilan över honom och en vit höna vars kloak inte riktigt såg helt rätt ut längre, utan att gå in på detaljer…
Jag brukar vara den som hugger huvudet av hönsen med en yxa, efter att Jonathan bedövat dem genom att dänga deras bakhuvud i huggkubben. Jag bävar alltid lite inför slakten, men Jonathan är beslutsam, och när jag väl gör det är det faktiskt inte så farligt. Det går snabbt, bara några sekunder från bedövning till dekapitering.
Idag stänkte det dock en del blod – tur att jag upptäckte det eftersom jag tänkte spela in film i den här jackan imorgon!
Nu blir det väl matriarkat i hönshuset ett tag, tills en av tuppkycklingarna steppar upp.
Skrytbilden!
Nu ligger svampen i torken, imorgon går jag och hämtar mer! Gratis mat i skogen, det är mitt allra allra bästa.
