Jag har tidigare ondgjort mig över oredan vid ruvningen den här våren. Det brukar gå bra för våra hönor att ruva, men resultatet blev riktigt uselt nu: två kycklingar av 24 ägg. Tror det var sju som kläcktes (ingen av vita hönans ägg kläcktes eftersom hon tappade fokus när Skalle-Pers kycklingar kom), men kycklingarna dog en efter en tills bara två återstod. De två har alltså både Skalle-Per och vita hönan som mammor, snacka om att de blir curlade!
Hur som helst, när vi kom hem på kvällen idag öppnade jag locket till värpredet för att hämta dagens äggskörd, och där ligger vita med kycklingarna – fattar inte hur de ens kunde komma upp dit – ovanpå alla ägg, och skrockar nöjt. Hon kan väl ändå inte försöka ruva och ta hand om kycklingar samtidigt en gång till? Nu funderar vi på att låna en kläckare och kläcka fram ett gäng istället.
I år odlar vi massor av kål! Förra året experimenterade vi lite med att odla grönkål på friland tillsammans med ringblommor, som sägs ha en avskräckande effekt på kålfjärilen. Det funkade inte alls, jag misstänker att ringblommorna redan måste vara utslagna när grönkålen sätts dit för att det ska ha effekt. Hur som helst har vi kommit fram till att det bästa är ett fysiskt hinder mellan fjärilen och kålen. I år byggde Jonathan en uppdaterad version av förra årets kåltält, som inte höll för att bli flyttade på hösten. De här har en sarg undertill som gör att man kan lyfta upp och flytta hela modulerna. Vi byter ju plats på kålodlingen varje år för att undika sjukdomar, och då ska kåltältet kunna flytta med.
Sirpa och Ripa, våra svärdsjöfår, är så himla fina. De är tama och tillgivna och lugna och snälla på alla sätt. Vi köpte ju dem för att de skulle hjälpa oss att få de andra fåren att förstå att vi inte var dödsfarliga, och de har verkligen varit en tillgång till flocken.
Det där gröna på potatisen är rester av nätpåsen den låg i – den hade hunnit gro så mycket att det inte gick att trassla loss den från påsen.
