Solen är tillbaka men det är fortfarande kallt. Jag älskar den lilla stunden på morgonen när jag går rundan på gården – luftar Bobo lite, ger fåren och hönsen mat och vatten, tar in några ägg och lite grönt från varmbänken. Försäkrar mig om att alla överlevt natten och att allt står kvar, ungefär. Nu luktar det så gott på morgonen, sval luft, fuktig jord, något grönt eller i alla fall ett löfte om något grönt. Jag kan inte sniffa mig mätt.
Författare: Anna
Kategorier
Aprilväder fan
I morse när vi vaknade var världen vit… Vi skulle lägga plåt på ladutaket idag men det var ju bara att glömma. Istället slappade vi inne hela förmiddagen – det är så sällan vi gör det så vi kände oss helt ställda. Bara glodde och kom oss inte för någor särsklit. Efter lunch gick vi i alla fall ut och stängslade lite i den blivande bagglammshagen, i halv snöstorm.
Vi är i alla fall glada för kaminen i hallen, den värmer helt fantastiskt bra! Hallen var husets kallaste plats förut, nu är det den varmaste.
Kategorier
Slit och släääp
Just nu känns min kropp som överkokt spaghetti. Det var faktiskt jobbigt på riktigt att bre en macka. Vi byter taket på lilla ladan nu i påsk, och det är sååå slitigt. Vi har vädret emot oss, det är svinkallt och blåser en del och snöar lite då och då.
Vi har plockat bort teglet, lagt ny läkt och satt upp plåt. Såklart har Jonathan uppfunnit en praktisk kana med en kälke för teglet.
Såhär såg det ut när vi satte igång – stora hål i taket och pressenningar som flaxade omkring.
(Ja, vi har ställt bygställningen genom växthuset…)
Nu har vi i alla fall bara plåten ena sidan kvar, den lägger vi imorgon. Sen har vi bytt tak på två av sex byggnader… En pappa i skolan sa att när man fixat alla husen var det dags att börja om med det första igen, lite så är det nog att ha en gård.
Men ändå! Även om det är slitigt och jobbigt är det så otroligt tillfredsställande att se resultaten, och vi förtjänar verkligen att ta en dusch och sjunka ner i soffan på kvällen.
Vilket är precis vad jag ska göra just nu, med ett glas vin.
Söndagen blev en riktigt bra dag – årets första utejobbardag. Första t-shirtdagen, solen sken, fåglarna kvittrade och jag kände mig lycklig och gosade med fina fina Bella som nu blivit ensambarn.
Nedanför syns Bella och Agneta, våra enda tacklamm. Vi gosar jättemycket med dem för att de ska bli tama, de kommer ju att få bo kvar hos oss och bli mammor själva nästa år. (Trunks tog ett dopp i höet och kom och la sig i fotograferingen.)
(Vi gosar för resten med bagglammen också fastän vissa säger att man inte ska det – men det blir inga avelsbaggar av dessa ändå utan vi slaktar dem ju i höst.)
Sen satte vi öronmärken på alla lammen, och det gick bra fast de sprattlade lite och jag blev helt blå av en blå desinfektionsspray som vi använde.
De blev inte alls så arga och onda ut som det här lammet.
Och sen påbörjade vi påskens projekt: byta tak på lilla ladan/fårstallet. Brr vilka dåliga vibbar jag får av det här. Minns med fasa hur vi slet förra sommaren. Men det här taket är mindre och lägre – vi tömde hela ena sidan på tegel på en eftermiddag!
Vilken fredag. Jag och Jonathan jobbade båda i Norrtälje helda dagen, och nåddes av de fasansfulla nyheterna från Stockholm under eftermiddagen. Jag satt och gjorde en intervju medan flasharna tände telefonen oavbrutet. Vi fick snabbt tag på alla kära, men det var ju ändå så otroligt fasansfullt och overkligt alltihop. Märkligt nog har jag känt en längtan till Stockholm de här dagarna, en önskan att vara där snarare än en lättnad över att slippa.
Och när vi kom hem på eftermiddagen var Ulla jättedålig. Vi hade sett henne dia på morgonen och hon var inte intresserad av flaskan, så vi tänkte att det var lugnt. Men nu var hon så svag, orkade knappt äta från flaskan. Vi tog in henne och värmde henne med filtar och vetevärmare framför brasan, och sondade i henne mjölkersättning, men hon blev allt sämre under kvällen.
Till slut, vid niotiden på kvällen, rosslade hon till, bräkte ynkligt, sprattlade lite och dog.
Igår begravde vi henne, och Ines grät floder när hon bar lilla Ulla till sista vilan.
Hon får ligga bredvid Nisse på vår Jurtjyrkogård.
Usch vilket jobbigt slut på en helt fasansfull dag.
Kategorier
Stackars Ulla
Just nu kämpar vi lite med Lilla My, som fick tvillingflickorna Ulla och Bella i måndags. Från början verkade allt bra, hon slickade båda rena och torra och lät båda dia så fint. Men sen kom hon på att hon för resten bara gillade Bella, den svarta, och att Ulla var en jävligt jobbig typ som trängde sig på. Så hon började stånga Ulla när hon ville dia – inte varje gång, ibland gick det bra, men ofta fick hon däng. Vi stängde in dem i en lamningsbox (vår Vietnamfinka där vi annars har lammkammare) för att de skulle knyta an ordentligt, och efter ett tag slutade Lilla My att stånga Ulla. Efter drygt tre dygn kände vi oss säkra på att båda fick dia utan bråk, så då släppte vi ut dem till de andra.
Men då började hon stånga Ulla igen – tillbaka till finkan alltså. Och nu får Ulla dia igen! Märkligt.
Det är rätt vanligt att får förskjuter ett av sina lamm. De föder två eller tre men vill bara ha ett eller två. Så himla konstiga djur, vilken värdelös egenskap att förskjuta sin avkomma? Rent evolutionärt väldigt kontraproduktivt. Och taskigt.
Hur som helst – de andra lammen har blivit så stora! De njuter av våren därute.
Håkan, Trunks och Ann-Britt slappar i solen. De tre har bildat ett värstinggäng, de beter sig som att de äger hagen, stångar varandra, de andra fåren och lite olika grejer som till exempel staketstolpar, och jiddrar med stackars Lilla My som är lägst i rang. Jag har till och med sett Trunks försöka bestiga Affe!
Lars och Agneta tar det lite lugnare. De håller ihop, som tvillingar brukar, och är fortfarande ganska mammiga. De ropar ängsligt efter Felicia när hon försvinner i villervallan vid utfodringen.
Lilla My är vårt lilla nervvrak, hon stampar hotfullt i marken så fort man närmar sig, får fnatt och flyr hals över huvud om man dyker upp bakom henne, och skulle aldrig drömma om att komma fram för att få lite kli som de andra gör. Alla andra lammade ju för två-tre veckor sen, men inte Lilla My. Vi har oroat oss lite just för att hon är så hispig, om vi skulle behöva ingripa vid lamningen skulle hon få panik, tänkte vi.
De senaste dagarna har hon dragit sig undan, och igår kom hon inte in och åt med de andra ens. Vi tittade till henne på kvällen och då gick hon ensam ute, så vi misstänkte att det var på g. I morse när vi kom ner saknades hon vid utfodringen, så jag gick ett varv i hagen och hittade det här:
Lilla My och hennes tvillingtjejer, som hon alltså fött själv i skogen och tagit hand om och slickat så fint! Blir alldeles rörd, detta lilla nervknippe alltså. Hur cool som helst.
Vi tog in dem i en lamningsbox så de får vara för sig själva ett tag. Allt verkar gå fint än så länge.
Så nu är vår första lamning avslutad! Tre tackor och fyra baggar har vi fått. Alla pigga och fina.
Det tråkigaste jag vet är samma, samma. Konstigt kanske, eftersom jag lever ett liv som på sätt och vis är mycket samma, samma – på ett annat sätt älskar jag det, men det finns ju olika slags samma om ni hajar… Hur som helst har jag också väldigt dålig självdisciplin och har svårt att tvinga mig till att göra saker jag inte har lust med.
Men ett knep när jag inte har lust att jobba är att byta arbetsplats! Idag satte jag mig i vardagsrummet, och vips kändes allt nytt och spännande igen (ja, mitt liv är så litet. Men det är mysigt och skönt)! Här är min nya utsikt:
Och när jag tog den här bilden kom jag på att jag inte visat min fina 40-årspresent från Jonathan, fotpallen där framme.
Det är en kamelsadel från Egypten! Jonathan köpte den av en kvinna vars mamma jobbade på svenska ambassaden i Kairo på 1950-talet. Säkert krimskrams tillverkat för turister – men i alla fall från 1950-talet!
Såhär är den tänkt att användas (hos oss alltså, pga har ej kamel), och den är utmärkt ändamålsenlig! Och så snygg! Gillar såna där gamla grejer från kolonilatiden – vi har också ett litet bord med kobror (?) till ben som min farfars far sjökaptenen tog hem från Indien.
Nu mellan tjällossning och lövsprickning är den perfekta tiden att tappa björksav! Ines ville prova, så vi letade upp en lämplig björk nere vid vagnslidret. Ines borrade ett hål…
… satte in ett sugrör och tejpade fast en flaska.
Det hade varit smartare att inte låta sugröret gå så långt ner i flaskan, för när saven nått till sugrörets botten tog det ju stopp. Nåväl. När vi gick tillbaka ett dygn senare hade det i alla fall fyllts upp till sugröret. Ines tyckte det var otroligt gott. Jag tyckte faktiskt det smakade ljummet vatten. Men det är ju säkert väldigt nyttigt och så låter det ju så friskt och vårlikt och härligt!
PS Om du vill prova, obs att allemansrätten inte omfattar björksav ur andras björkar! Och glöm inte att plugga igen hålet efter dig.
Kategorier
Nytt hos fåren
Idag har vi haft fixardag i vårsolen; Jonathan har tömt i magasinet, dit loppisen ska flytta i år. Jag har städat hos hönsen – det är det äckligaste av allt gårdsgöra, och av någon anledning åker jag alltid på det. Vi tänkte låta hönsen ruva nu, de är sugna och samlar ägg! Ååh kycklingar va, våren!
Vidare har vi ätit våfflor pga dagen. Osäker på sambandet våfflor-jungfrufödsel dock…?
Sen byggde vi om lite i fårstallet, det var ju det jag skulle berätta, och det blev så fint! Jonathan är så duktig på att snickra, och helt gratis blev det också så när som på några skruvar. Vi använde virke som vi har fått av min syster – det låg i deras sommarhus när de flyttade in och de är inte snickartyper direkt – och så hämtade vi slanor av hassel, som vi har mängder av. Gott för fåren att gnaga på också!
Längs väggen byggde vi som ett litet foderbord där damerna kan stå på rad och äta. Tidigare har de haft en stor balja att äta ur, men då blir det tjafs! Stackars Affe får stå bunden intill och bli suktad när de äter, baggar ska inte äta kraftfoder för då kan de få urinsten. Han är så snäll och låter sig ledas och tjudras varje dag, fast han borde ju ha börjat haja vad som är på G.
Här står de på rad! Inte den mest smickrande vinkeln kanske, men en rolig bild på grund av Håkan längst till vänster, som passar på att bestiga Trunks medan han äter.
Men dagens viktigaste var lammkammaren – lammens egna lilla hörna där de kan chilla under värmelampan och ha mat och vatten ifred från de glupska tackorna. Den blev så himla bra, fastän den ganska mycket ser ut som en finka från en Vietnamfilm?
Väldigt svårt att fota i fårhuset, alltid liv och rörelse och ingen jävel kan hålla en pose. Nedan kliver Jonathan in i bild med Trunks i näven.
Lammkammaren är konstruerad så att hasselslanorna/spjälorna sitter tätt längs långsidan, och längs kortsidan sitter de tillräckligt glest för att lammen ska kunna passera men inte tackorna. Kortsidan går att lyfta bort om vi vill gå in någon gång.
Nedan inspekterar Håkan och Trunks sitt nya crib. De verkar nöjda, när vi gick låg alla lammen där under värmelampan och myste.
Okej hehe, kunde inte låta bli att arrangera den här bilden.
